Stockholm

Med anledning av det helt galna som hände i Stockholm i går blir temat för dagens inlägg just Stockholm. Världens bästa huvudstad! 

Här är mina bästa minnen från Stockholm! Och ja, det är mest löpning, shopping och kaffe….

Lidingöloppet var länge världens bästa ursäkt att få åka till Stockholm. Min bästa tid presterar jag 2010 efter en rafflande släktbatalj. Tiden 2.28 ger en hedrande andraplats i släktmästerskapet och min första silvermedalj, med tio minuters marginal. Mina sämsta tider presterar jag 2009 och 2011 då jag GÅR runt pga löparknän. Sjukt mycket jobbigare…

I Stockholm springer jag mitt allra första maraton. Året är 2008 och någon har satt på värmeknappen. Strax under 30 grader och så nära bastu-maraton jag kommit! Kompenserar detta med att nästan frysa ihjäl på samma lopp fyra år senare.

I Stockholm bryter jag ett lopp för första och hittills enda gången. En bråkande vad sätter stopp för mitt femte maraton och jag har bestämt redan innan start VAR jag ska bryta. Men det sitter långt inne. Bryta är inte min starka gren. Och surt på finishertröjan som var extra fin det året.

I Stockholm utnyttjar jag min shoppingstege så till den milda grad att självaste AMEX ringer och kontrollerar om Fredrik har koll på sitt kort. De har reagerat på att det varit väldigt många köp på väldigt kort tid…

Av en Stockholmare får jag i mina tonår veta att det heter TUGG-GUMMI och inte tuggUmmi. Att vi norrlänningar betonar ord konstigt! 30 år senare kan jag erkänna att hon hade rätt!

På Gröna Lund tappar jag en hundralapp. Året är 1985 och hundra kronor är typ en miljon för en som är 12. Någon som har hittat den?

I Stockholm springer jag min snabbaste halvmara 2010. Jag är så trött efteråt att jag inte ens orkar äta. Det är då jag upptäcker återhämtningslatten som än i dag är det första jag vill ha efter målgång!

På St Eriksplan lär jag mig aldrig vilken uppgång jag ska välja för att komma till Kaffeverket. Tar alltid fel och irrar runt en kilometer innan jag hittar stället som ligger 30 meter från den andra uppgången!

I Stockholm har jag blivit starstruck av att se Niklas Strömstedts namn i min språkresekompis trappuppgång. Av att se en av skådespelarna från nittiotalets såpa Skilda världar. Av att se Mårten Nyhlén köpa sallad.

Stockholm är också staden som har så gott kaffe att vi ibland tar en tio mil lång omväg för att få smaka. På en biltur till Norrland piper vi förbi på kaffe och en tur i Nackareservatet. Så värt.

På Västerbron har jag fått gåshud till dansbandsmusik, något som i teorin borde vara teoretiskt omöjligt. Men ärligt, jag diggade verkligen… och sedan dess är BLACK JACK värsta peppmusiken! Fast berätta inte det för någon…

Varje gång jag går i Sergelgången upplyser Fredrik mig om att han gjort brandskyddet där.

Miss Voon har jag ätit en av jordens godaste avsmakningsmenyer och på Scandic hotell i Sollentuna har jag ramlat in lagom till frukosten stängde.

Jag kan fortsätta hela dagen men ni kanske har något annat för er…

Alla tankar till Stockholm idag!

7 Kommentarer

  • Svara
    Ingmarie
    8 april, 2017 kl 20:43

    Det är en konstig stämning men vet du, jag tror det kommer väldigt mycket gott ur detta också! Det märks redan!

  • Svara
    Annelie
    8 april, 2017 kl 21:55

    Tack för en inspirerande blogg! Väldigt läsvärd och peppade!

    Jag måste fråga en sak. Har fått problem under en trampdyna (springer mkt), känner inget under själva löpningen men efteråt. Känns okej i joggingskor men inte utan, det gör ont! Googlade och hittade ett inlägg du skrivit om detta, att du hade samma bekymmer (tror det var några år sedan). Min fråga till dig är vad detta är? Vad behöver jag göra för att bli helt bra(ska börja testa vila)? Alla tips mottages tacksamt!!! Har efter 4 graviditeter äntligen kommit igång och är anmäld till lopp, så känns så surt med denna onda fot :-(

    Tack på förhand!!

    • Svara
      Anna
      10 april, 2017 kl 21:52

      Hej Annelie! Trist med bråkande fötter! Det enda problem jag haft i fotväg (vad jag kommer ihåg) är mortons. Det är en nerv som kommer i kläm så det strålar ut i yttersta tårna. En brännande känsla som gör galet ont. Är det så det känns för dig också?

      • Svara
        Annelie
        11 april, 2017 kl 10:34

        Tack för ditt svar! Njae det gör lite ont i fästet på pektån (den bredvid stortån) men sen främst under tramdynan under. Känner inget under löptur egna, men efteråt. Nu har jag bestämt mig för att vila tills dess det känns bra och sedan testa igen. Kommer det tillbaka får jag boka tid hos sjukgymnasten. Man blir ju aldrig så sugen på att springa som när man inte kan/får. Känner du igen dig?😊

        • Svara
          Anna
          13 april, 2017 kl 11:45

          Där har jag inte haft problem (man får vara glad för alla kroppsdelar som klarat sig :) ) Avvakta ett tag och kolla sedan upp det, låter som en bra plan! Men visst är det retsligt när man inte får springa. Det spritter liksom i hela kroppen!

  • Svara
    Mari
    9 april, 2017 kl 18:30

    Ja, älskade Stockholm. Vilken helg. <3

  • Svara
    Trail och inspiration
    9 april, 2017 kl 21:10

    Verkligen helt overkligt, det som har hänt…! :-(
    Kram M

  • Kommentera