Jag betar mig vidare bland era frågor och landar på frågan hur jag resonerar kring jobb, passion och intresse. ” Du jobbar ju delvis med träningen men om jag förstått det rätt jobbar du också som ekonom eller nåt liknande? Hur kommer det sig? Var det för att det var praktiskt rent ekonomiskt osv, du kan ju ändå hålla på med ditt intresse på fritiden, eller är ekonomi (eller vad det nu var) också en passion för dig? Hur kommer det sig att du inte istället jobbar heltid som t.ex. PT, föreläsare, idrottslärare eller liknande?”
Frågan är intressant. Såklart drömmer alla om att jobba med sin hobby. Det gjorde jag också. Jag drömde och gjorde verklighet. Jobbade som kostrådgivare, instruktör och som löpcoach. Skrev för träningstidningar och i min blogg. Jag levde och andades träning, och älskade det. Men allting blir rutin. Passion blir vardag. Och plötsligt märkte jag förändringar i hur jag tänkte kring saker. Förändringar i min egen lust och ork till träning. Så jag drog i bromsen…
När jag inte längre orkade engagera mig i folks matnojor förstod jag att jag borde ta en paus i min kostrådgivning. När jag började störa mig på att folk inte bara kunde chilla och äta med sunt förnuft. När jag blev så trött på dieter, kalorier, förbränning, superbär och glutenintolerans att det stod mig upp i halsen. Jag ville bara att alla skulle älska mat som jag gör. Jag orkade inte lyssna på mat som något negativt och ångestfyllt. Jag slutade kostrådgiva.
Vad gäller löpningen älskar jag fortfarande att löpcoacha, men det tar mycket tid och är ett hattigt jobb. En timme här och en timme där. Fjorton ombyten och mycket outnyttjad och obetald tid runt omkring. Och samtidigt som det är roligt märker jag att det sliter på mig. Tar kraft från min egen träning.
Därför beslutade jag mig inför vintern att dra ner på löpcoachningen, fokusera mot företag och låta den privata coachningen vila lite. Bli en vanlig knegare på deltid och inte helt styra min tid sjäv. På gott och ont.
Idrottslärare hade absolut kunnat vara ett alternativ om det inte vore för att många av eleverna tyvärr är där mot sin vilja. Jag vill inte tvinga på någon träning. Jag trivs bättre med att köra klasser för folk som tagit sig dit av fri vilja och är mottaglig för mina idéer.
Jag ska inte säga att kontorsjobb är min passion men jag trivs. Har fantastiska kollegor, pengar som trillar in den 25:e och kraft och ork till min egen träning. På mina klasser och i företagssammanhang får jag utlopp för mitt instruerande och det räcker bra. Fördelningen 60/40 mellan kontor och träningsjobb är perfekt för att jag ska orka engagera mig i andras träning OCH prioritera min egen.
Det är möjligt att jag tänker annorlunda om ett par år. Men just nu känns det som att det är svårt att jobba full tid med träning och behålla det brinnande intresset. Och just det brinnande intresset är viktigast för mig. Jag vill aldrig att träning ska bli vardag. Träning är min guldkant och lyx. Jag vill bli glad när jag tänker på träning och jag vill ha ork att genomföra den.
Hur tänker du kring att jobba med din hobby?
18 Kommentarer
Beatatjata
18 april, 2017 kl 20:40Intressant. Jag har aldrig drömt om att jobba med träning. Den vill jag ha för mig själv liksom. Älskar min hobby men vill inte bli pt etc. Kanske delvis beror på att jag inte är särskilt intresserad av att driva eget företag?
En annan hobby har dock alltid varit att skriva och det jobbar jag med dagligen, i min roll som marknadsförare och kommunikatör. Älskar mitt jobb så innerligt! Mitt jobb är nog min största hobby ändå…
Anna
20 april, 2017 kl 07:25Låter som du hittat rätt! Fortsätt så :)
Hanna
18 april, 2017 kl 21:08Intressant att läsa! Själv drömmer jag om att kunna jobba med min pilates som är min absolut största hobby och passion. Att hjälpa andra att komma i bättre form, komma tillbaka från skador och så vidare. Det skulle vara en dröm att få jobba med det. Tyvärr är det svårt att komma in på gym då de redan har sina fasta koncept och inte vill blanda in några andra träningsformer. Så just nu står jag och stampar….
Anna
20 april, 2017 kl 07:25Fast det är väl många gym som kör pilates? Vi har haft det från och till i alla fall. Hoppas du får möjlighet att leva din dröm!
Ingmarie
18 april, 2017 kl 22:14Har exakt samma erfarenhet som dig. Och tog samma beslut. :-)
Anna
20 april, 2017 kl 07:26Vi tänker lika i allt utom kalla bad :)
pernillabredolt
18 april, 2017 kl 22:23Jag älskar att träna men skulle aldrig i livet (och har aldrig velat) arbeta med det, valde även bort det i skolan då jag hade chansen att gå på fotbollsgymnasiet då träning var min hobby och jag inte ville ha betyg i min kunskap om att spela fotboll utan hellre i teoretiska ämnen. Bra eller dåligt, ja vet inte – men det kändes rätt och jag har aldrig ångrat mitt val. Dock jobbar jag med något annat jag gillar – som inköpare och köper flygplansinredning på ett stort flygbolag som inte har några rödnäsade flyg :) (råkar vara flygnörd).
Anna
20 april, 2017 kl 07:27Alltså ditt jobb och dina resor…:) Jag förstår att inte ångrar något! Behöver ni någon som testar inredningen på planet till Aruba så säg till :)
Cecilia
19 april, 2017 kl 05:12Jag har aldrig drömt om att få jobba med varken träning eller mitt andra stora intresse, trädgård! Det är många som tycker att jag skulle skola om mig och jobba med just trädgård, att jag går miste om min passion.Men jag vill längta efter mitt trädgårdsarbete och längta efter att få träna. Jag vill inte att det ska bli en rutin och inte kunna få ha den otroliga längtan till något som får mig att må bra.
Anna
20 april, 2017 kl 07:28Precis så! Allt blir rutin, även det man älskar. Vissa behöver bara prova det för att förstå det :)
Malin
19 april, 2017 kl 08:11Är väl någonstans där att jag är på väg att arbeta mer med min Hobby men blandar in olika för att inte lessna ihop helt. Från början har ju mitt företag varit inom hästbranschen men skulle aldrig klara av att arbeta med bara häst på heltid och varvar därför in personlig träning, kost och sedan har jag lite lärarjobb också ”vid sidan om”. Rädslan är att bli less men känner ändå att jag måste testa! =)
Anna
20 april, 2017 kl 07:29Jag har också många jobb och har haft ännu fler. Det skapar variation och risken att man lessnar är mindre. Dock blev jag less på att ha många jobb… allt hattande. Men det kan såklart fungera bra för andra!
Erika - Löpningen & Jag
19 april, 2017 kl 08:23Åh vad jag känner igen mig! Att det är hattigt var en av anledningarna till att jag slutade på gymmet och startade eget + extra jobb. Kändes som man jobbade från morgon till kväll men bara hade betalt några få utvalda timmar. Höll på att dö stressdöden där ett tag.
Sen det där med att kostrådgiva håller jag med på pricken. Jag blev halvt deprimerad av folks syn på kost att jag faktiskt ”valde bort” den biten i den mån det gått. Jag kan ge råd och resonera kring det, men inte mer än så.
Jag får nog ta och skriva ner egna tankar om detta för detta är ju hur intressant som helst!
Anna
20 april, 2017 kl 07:30Jaaa, gör gärna det. Såå spännande att höra hur andra tänker!
Mia
19 april, 2017 kl 09:20Jag har också valt bort det, mest på grund av mitt stora träningsego. Haha… Får panik av tanken att jag skulle slösa för mycket energi på andras träning. Fast lite då och då som en bisyssla är bara inspirerande. Just nu är jag inte sugen på kontor heller. 60/40 låter som en grym fördelning. Får sälja in det hos min framtida chef :)
Anna
20 april, 2017 kl 07:30Bisyssla. Jag tror det är nyckeln! När man ägnar mer åt andras träning än sin egen gör det ont i träningssjälen. Jag är också träningsego :)
Nina
19 april, 2017 kl 09:47Jag förstår precis. Jag hade tjänstledigt i två terminer och jobbade som yogalärare på heltid, det var underbart och…. skitjobbigt. Mycket glädje försvann i lärarrollen och jag var ofta vilse i mej själv. Så vill jag inte ha det. Kanske, kanske om förutsättningarna var annorlunda och jag hade eget yogaställe, men inte som hattifnattande lärare, som tillbringar mer tid på vägen mellan klasserna än på yogamattan.
Och ja, skönt, ärligt, med trygg lön på kontot samma datum varje månad, sen njuter jag av att ha de yogaklasser jag har – det är mitt yogayobb ♥
Anna
20 april, 2017 kl 07:31Nej den där tiden som försvinner i hattandet. Helt galet! Mycket skönare att ha det vid sidan om.