Löpkuriosa

Jag har inte alltid sprungit även om det ibland känns så. Och det finns minnen i mitt bagage som känns ganska avlägsna. Som…

… när  vi hade löpning på gympan och jag och mina kompisar sprang till första bästa trappuppgång,  satte oss där och pratade i 40 minuter innan vi sprang tillbaka.

… mina allra första vinröda Asics. Asics liksom. Så fancy jämfört med vanliga Nike Pegasus. Sånt som proffsen hade…Köpte dem på rea och de höll i flera år.

… när jag vägrade löpartights och sprang i samma jazzbyxor som jag körde aerobic i.

…när jag trodde att 5 km var min distans.

…när jag bara ägde ett par skor.

…när jag provade en pulsklocka för allra första gången och tyckte det var galet spännande att se min puls!

…när jag sprang mitt allra första lopp. I cykeltröja och upprullade byxor till knät.

… när jag började nytt liv med grannen. I löparskor och stickad mössa. Och en löpstil som jag fortfarande drömmer mardrömmar om.

…när jag snubblade utanför en annan granne och hittade mig själv raklång på marken.

… när jag tyckte milen var världslångt.

… när jag kolhydratladdade med Vitargo.

… när jag sprang tjejlopp för jag tyckte de andra var för långa.

… när jag hade löpuppehåll på vintern.

Things have changed. Och löpningen blir bara roligare och roligare. Längre och längre. Och snyggare, när jag bytt från upprullade jazzbyxor och en omatchande cykeltröja till fancy löparkläder avsedda för löpning.

 

16 Kommentarer

  • Svara
    Ingmarie
    7 mars, 2017 kl 19:56

    Visst är det coolt hur man kan ändras! jag får nog göra en sån lista om simning. :-) Så länge sedan jag började springa men jag minns mina coola Casioklockor! Finaste var en orange. Tyckte det var supersnitsigt att den kunde lagra tider! Värsta hightechen!

    • Svara
      Anna
      8 mars, 2017 kl 15:16

      Värsta coola casio! Och funktionen laps…

  • Svara
    hannafialotta
    7 mars, 2017 kl 20:25

    Kul att läsa! Jag kan inte springa i något annat än asics. När jag slitit ut ett par är det bara att hoppa på nästa modell. Det är som att springa med luft under skorna tycker jag.

    • Svara
      Anna
      8 mars, 2017 kl 15:17

      Och jag har blivit helt otrogen. Använder alla möjliga efter humör.

  • Svara
    Joanna S
    8 mars, 2017 kl 09:09

    Haha ? igenkänning på några av punkterna:
    – att inte vara med på skolgympans jogg utan istället gömma sig någonstans och snacka bort tiden (vill minnas att någon till och med passade på och tjyvrökte ? Konstigt att läraren inte anmärkte på att eleverna kom tillbaka från skogslöpningen osvettiga, oflåsiga och luktade rök?! Eller det var kanske det som visade sig i betyget sen..? ? )
    – att vägra löpartights och springa i stora fladdriga shorts eller bomullsmjukisbyxor..!

    • Svara
      Anna
      8 mars, 2017 kl 15:20

      De var allt lättlurade gympalärarna. Eller så kompenserade jag det med att älska längdskidorna. För skidsäsongen var typ längre än barmarkssäsongen back in the days…

  • Svara
    Nina
    8 mars, 2017 kl 09:27

    Kan pricka av flera punkter hos mej själv, som gympasmitningar, konstiga outfits och distansfunderingar :)

    • Svara
      Anna
      8 mars, 2017 kl 15:20

      Känns skönt att inte vara ensam… :)

  • Svara
    Mari
    8 mars, 2017 kl 09:38

    Haha, ja. Jag känner igen mig =)

    • Svara
      Anna
      8 mars, 2017 kl 15:21

      Inte på löpsmitningen väl? Ajabaja… :)

  • Svara
    Märta
    8 mars, 2017 kl 13:41

    Saker var verkligen inte alltid bättre förr :-)

    • Svara
      Anna
      8 mars, 2017 kl 15:22

      Nej inte alls! Förutom att träningskläderna tvättade sig själva och middagen stod på bordet ?

  • Svara
    Erika - Löpningen & Jag
    8 mars, 2017 kl 16:15

    Ja! Tiden när man bara ägde ett par löparskor, hade dem i flera år, och var helt nöjd ändå?! Tur man blir klokare med åren..

    • Svara
      Anna
      8 mars, 2017 kl 16:36

      Så billigt det måste ha varit…

  • Svara
    Lomma-Eva
    9 mars, 2017 kl 20:31

    Alltså, jag är säkert hopplöst ute, men man är aldrig för gammal för att lära nytt.. inför alla lopp över 30 km laddar jag med Vitargo, har jag missat något? Äter rätt lite så har alltid trott att Vitargo liksom fyller upp mig till hakan med kolhydrater! Ärligt tacksam för tips!

    • Svara
      Anna
      10 mars, 2017 kl 22:09

      Visst kan man ladda med vitargo. Men för egen del laddar jag hellre med mat :) Så mycket godare! Dessutom blir jag hård i magen av vitargo och det är typiskt opraktiskt när man vill ha en lätt känsla på loppet… Jag äter lite mer än vanligt samtidigt som jag tränar mindre. Det brukar räcka för att fylla mina förråd.

    Kommentera