Det jobbigaste…

Att vara på träningsresa kan vara både jobbigt och stressigt.

Mellan för- och eftermiddagspassen är det tre timmars lucka. Att på den tiden hinna äta lunch, tvångssurfa, äta våfflor och dricka cappuccino är höjden av stress. Svettigast på hela veckan!

Att få av sig kompressionsstrumpor efter långpass är MYCKET värre än att springa långpasset i fråga. Så här gick det till på mitt badrumsgolv igår:

På ett kallt golv i en liten hög ligger en trött löpare med cappuccinolängtan. Strumpan har fastnat på hälen och den trötta löparen vet inte hur hon någonsin ska komma loss. Hon överväger att duscha i strumpor eller möjligen klippa upp dem med sin nagelsax. Tiden är knapp, för den tomma magen skriker efter cappuccino. Plötsligt får hon av sig ena strumpan och hoppet tänds åter. Det kanske går. Men den andra strumpan sitter som berget. Gråten är nära. Var finns någon som kan hjälpa att dra? Längtan efter Angelica tar nya proportioner.  Var är min roomie när jag behöver henne bäst? Precis när den desperata löparen greppar efter saxen ger strumpan med sig och glider av. Precis i samma sekund som vadkrampen slår till. Att vara på träningsresa är inte bara en dans på rosor. Fast nästan!