The return of the spaghetti-arms…

Om man vill se snygg och kraftfull ut är inte långdistanslöpning grejen. Av den blir man mest tunn och klen…

När jag var löpskadad i höstas blev det tid över till annan träning, och jag lajade runt på bodypump-klasser, tränade cross cage och cirkelträning. Man kunde till och med hitta mig på gymmet ibland. Efter en tid kunde jag med visst mått av fantasi, och rätt ljus, se en tillstymmelse till axelmuskel. Jag blev inspirerad och höll i. Ville se om den kunde bli synlig även utan ansträngning.

Så blev benet bra och i takt med att distanserna ökade, minskade tiden på gymmet. Och när jag i morse såg mig själv i spegeln kunde jag inte ens med lupp och förstoringsglas hitta några muskler norr om naveln. Så jag bokade in mig på body pump. Här fanns ingen tid att förlora….

För det hade varit kul med ett par snygga axlar lagom till linnesäsongen. Det är säkert inte politiskt korrekt att säga så. Man ska nog hellre träna för att orka med jobbet eller för att orka bära sina barn. Men vad fasen. Mina barn väger 60 kilo var och jag har inga ambitioner att slänga upp dem på höften. Dessutom vet jag inte om barn i åldern 13 och 18, vill bli omkringburna på stan längre…

Så jag behöver ett annat motiv, så this will do.

Jag kompenserar det med att min löpning inte har något som helst med snygghetsmål att göra!  Återstår att se hur det utvecklar sig. Löpning är ju trots allt roligast…

12 Kommentarer

  • Svara
    pernillabredolt
    17 februari, 2017 kl 19:32

    Älsk på löpning, skidor och fotboll! Spagetti armar har jag med (och de har blivit värre, men mer muskliga av skidåkningen) men däremot har jag två korta stockar till löparben men så länge de är pigga, friska och starka bryr jag mig inte speciellt mycket.

    • Svara
      Anna
      19 februari, 2017 kl 16:18

      Precis, funktionen är det viktigaste! Så länge mina löparben bär mig på alla mina löparäventyr är jag mer än nöjd! Och så länge hjärtat är tillräckligt i trim att låta mig hinna med mina tåg :)

  • Svara
    Trailinspiration
    17 februari, 2017 kl 20:08

    Har i princip ”spagettiarmar” även när jag kör en del styrka. Tycker inte om övningarna som fokuserar på armar, därför blir det mest ben och rygg…. Hehe! :-)

    • Svara
      Anna
      19 februari, 2017 kl 16:19

      Tycker inte om biceps, det är värsta tråkiga. därför har jag heller inga. Axlar gillar jag. Det är mer power i att pressa en stång mot taket än att curla en liten obefintlig biceps…

  • Svara
    Märta
    17 februari, 2017 kl 21:05

    Klart man får säga att man vill ha snygga axlar! Vill inte alla det? :-D

    • Svara
      Anna
      19 februari, 2017 kl 16:20

      Haha, jo förmodligen :) Skönt att inte vara ensam i min utseendefixering :)

  • Svara
    Mia
    17 februari, 2017 kl 21:13

    Måste sluta läsa den här bloggen nu pga skönhetshets! ;)

    För att orka leka med sina barn krävs det ett gäng solskenspromenader och ev nån jogg. Knappt det…

    • Svara
      Anna
      19 februari, 2017 kl 16:21

      Ja visst har det blivit hetsigt här inne. Vågar knappt läsa själv… :) För att orka leka med en 18-åring handlar det mer om att orka vara uppe tillräckligt länge för att hämta dem mitt i natten. Och hur man tränar den förmågan vetesjutton….

  • Svara
    Erika - Löpningen & Jag
    18 februari, 2017 kl 07:39

    Men ja! Fasen vilken sparris man blir av att bara springa. Till och med jag som är ganska o-spaghettig av mig annars känner dessa tendenser. Var tog musklerna vägen? Mina lats som tidigare var lite fylliga och fasta hänger nu som valpskinn x)
    Får nog se till att träna överkroppen. Då slipper man ju i alla fall att springa med träningsvärkande ben!

    • Svara
      Anna
      19 februari, 2017 kl 16:22

      Haha, valpskinn, det tror jag inte på, du ser ju värsta starka ut! Men överkropp får det bli, deal på den!

  • Svara
    Nina
    18 februari, 2017 kl 20:33

    Du är alla tiders, vet du det?! Ser framför mej hur dina tonårstjejer försöker komma ner från dina axlar….!

    • Svara
      Anna
      19 februari, 2017 kl 16:22

      Haha, nu fick jag också den bilden på näthinnan…. och kan inte sluta skratta, tack för dagens garv :)

    Kommentera