Aktuellt

Me myself och mina tankar

Jag förstår inte folk som tycker långpass är långtråkigt. Det finns ju hur många tankar som helst man kan fylla det med, så många världsproblem att lösa!

Idag har jag:

  • ägnat minst 5 km till att planera min transportlöpning till jobbet på tisdag. GLÖM INTE EN EXTRA MATLÅDA I MORGON!
  • undrat varför min skugga springer så in i helsickes fult. Lyfter jag inte heller fötterna?
  • undrat om solen tar så här års? Och om jag kanske rent av ser lite mindre vinterblek ut i morgon?
  • klurat på varför Crafts senaste vintertights är så galet låga i midjan? Är det inte inne med höga midjor liksom? Både barnen och Benjamin Wahlgren har ju byxorna halvvägs upp till armhålorna. Jag fryser i svanken och är rädd att visa sparbössan!
  • stuckit mig på taggbuskar och undrat varför vägen till Järavallen är så okissvänlig.
  • svettats om händerna, tagit av vantarna och börjat frysa
  • knutit skorna för löst och undrat varför jag aldrig lär mig
  • förbrukat 97% iphonebatteri med telefonen liggandes i midjebältet
  • plumsat i halvmeterhöga snövallar och grämt mig över att jag inte invigde mina gaiters just idag
  • hittat samband mellan storlek och farlighet på hundar. Ju större ju snällare…
  • sett skidåkare i Skåne. Nästa gång kanske jag får se UFON! Ungefär samma sannolikhet…
  • undrat om det gör ont att krocka med en mountainbike och vem som egentligen har väjningsplikt?
  • funderat på vilken färgmarkering som syns bäst på ett träd. Svaret är inte mörkblå.
  • förlängt rundan med två kilometer och hoppats att inte Fredrik skulle märka något där han sattoch väntade i bilen…
  • kommit lite snett och fått några kilometer till

Typ så. 29 kilometer konstant tankeverksamhet. Vad kan vara långtråkigt med det?

Har ni svaret på några av mina funderingar får ni hemskt gärna dela med er.

13 Kommentarer

  • Svara
    Lillian
    13 februari, 2017 kl 10:15

    Kan bara hålla med på hundfronten. Har två schäfrar som alla blir rädda för bara de ser dem och gärna skäller ut mig i förebyggande syfte. Men ser samma folk en ilsken Chihuahua eller galen dvärgschnauzer är de bara söta!!

    • Svara
      Anna
      14 februari, 2017 kl 20:55

      Jag är rädd för alla. Fast vissa hundägare verkar ha koll. Då känner jag mig trygg. Andra har det inte….

  • Svara
    Mia
    13 februari, 2017 kl 11:36

    Alltså. Då vill jag låna ditt huvud med alla tankar i. Jag är inget fan av långpass och blir jättelätt uttråkad på rundor längre än 10 km. Däremot är ju min kropp som det verkar typ gjord för långdistans och långpass och älskar det. Den kombinationen går inte ihop :D

    • Svara
      Anna
      14 februari, 2017 kl 20:56

      Du får gärna låna mitt huvud om jag får ta ditt under tiden. Blir så himla jobbigt att vara utan. Shit vad läskigt, undrar vad jag kommer att tänka nu då… typ att semlor är äckligt… hemska tanke!

  • Svara
    Åsa
    13 februari, 2017 kl 18:48

    Hm… Nu springer jag sällan extremt långt, men på något sätt släpper det för mig ju längre jag springer. Men jag klarar mig inte utan musik eller ljudbok. Och så har jag verkligen ingen aning om vad jag tänker på när jag springer.

    • Svara
      Anna
      14 februari, 2017 kl 20:58

      Det tar 8 km att ens vakna. Innan dess är det sällan skönt. I söndags var det som bäst efter kilometer 26 :) Jag hade velat kunna spela in mina tankar. Ibland är de rätt schitzade. Hade varit kul att spela upp efteråt….

  • Svara
    A-mamman
    14 februari, 2017 kl 08:20

    Jag kan bara svara på hur man kan tycka långpass är tråkiga: man är en slö fegis! Jag har aldrig sprungit längre än en mil och det inträffar max ett par gånger per år. Då blir jag i och för sig extra trött på slutet och får alltid en blånagel (upp till 7 km sker inget sådant). Men det värsta för mig är det mentala. När man efter 1 km tycker att man flåsar mycket eller är lite tung i benen. Hur sjutton mäktar man med att springa i flera timmar?! jag har funderat på att börja lyssna på poddar men inte kommit i mål med det, så att säga.

    • Svara
      Anna
      14 februari, 2017 kl 21:00

      Blånagel! Du måste köpa nya (större) skor! Blånaglar får inte hindra runners high liksom. Du har min välsignelse att shoppa :) Knepet för att springa i flera timmar är att springa så sakta att man inte flåsar :)

      • Svara
        A-mamman
        14 februari, 2017 kl 21:16

        Misstänkte ju att jag måste bromsa farten – men samtidigt vill jag inte se en ’dålig’ snittid. Jag är lite knäpp och bromsar ju liksom mig själv… Tack för svar och en jättekul och bra blogg!

        • Svara
          Anna
          15 februari, 2017 kl 19:50

          Äsch, strunta i snitt-tiden och njut i stället. Springer du i terrängen kan man dessutom aldrig jämföra tider. Jättepraktiskt. Det blir som det blir och ju fler rötter, färister, grindar och stenar man behöver klättra över ju sämre tider blir det. Så slipper man tänka att man är dålig och kan skylla allt på underlaget :)

  • Svara
    Trailinspiration
    14 februari, 2017 kl 22:52

    Jag är mest imponerad över att din iphone bara gör slut på 97 % under ett så långt pass. Min dör efter typ 20 minuter… :-o

    • Svara
      Anna
      15 februari, 2017 kl 19:48

      Flygplansläge är knepet :) (och en värmande svank!)

  • Svara
    Märta
    16 februari, 2017 kl 20:10

    Det där med att telefonen laddas ur när den ligger i väskan. Ofta får min spel när det är extra fuktigt (typ regn som går igenom jackan) och lyckas då på egen hand knappa in fel PINK-kod tre gånger i rad och låsa sig, allt medan den ligger orörd i jackfickan. Får kanske skaffa en vattentät telefon bara för den sakens skull…

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.