Jag och min klocka

Om jag skulle blivit född som något annat än människa hade det förmodligen varit en klocka. Ibland är jag så punktlig att jag blir rädd för mig själv. 

Resultat från loppet igår:

Första varvet: 20:01
Andra varvet: 20:02

Vi snackar en bana som är allt annat än förutsägbar. Det går inte att koppla på autopiloten och mala samma tempo. Det är upp och ner, lervälling, grästuvor och snö. Inte ett enda steg är det andra likt. Och det diffar EN sekund. Hur är det ens möjligt?

Hade jag gett mig in på ett tredje varv är jag övertygad om att jag hamnat på samma tid. Jag har bara en fart. Jag kan inte ta ihjäl mig, men jag är lika sämst på att springa sakta. Jag är så spännande att jag hade velat forska på mig själv.

För jag gissar att det är samma inre klocka som väcker mig två minuter innan ställd väckarklocka VARJE dag, oavsett vad den står på.

Jag är allt lite konstig.

10 Kommentarer

  • Svara
    Mari
    20 februari, 2017 kl 18:50

    Haha, ja det där med inställda klockor. Jag är likadan. Heter Skalman i mellannamn :)

    • Svara
      Anna
      22 februari, 2017 kl 20:01

      Jag heter också skalman. Och när min mat och sovklocka ringer är det bara att lyda :)

  • Svara
    Ingmarie
    20 februari, 2017 kl 20:10

    Tycker det är fantastiskt!

  • Svara
    Mia
    21 februari, 2017 kl 06:40

    Det måste ju vara sjukt praktiskt att faktiskt vara en klocka. Själv tänker jag ”Oh imorgon får jag äntligen sova ut!” och vaknar alltid klockan 5 vid sådana tillfällen. Jag är en skitdålig klocka. Men jag kommer alltid i tid iaf, speciellt när jag ska ut och åka tåg :)

    • Svara
      Anna
      22 februari, 2017 kl 20:03

      Jag tänker också så. Och vaknar klockan 6. Vardag som helg. Spelar ingen roll om jag kommer i säng kl 2…..

  • Svara
    Hanna
    21 februari, 2017 kl 11:13

    Häftigt att kroppen kan vara så. Kul att läsa förra inlägget om loppet. Jag tyckte tidigare att jag sprungit på leriga ställen men det hade jag visst inte, haha.

    • Svara
      Anna
      22 februari, 2017 kl 20:03

      Så mycket lera har jag aldrig sett. Någonsin. Hoppas få klafsa runt fler gånger, det var värsta roliga :)

  • Svara
    A-mamman
    21 februari, 2017 kl 13:05

    Grattis till genomfört lopp! Jag har förstått att det var fler som delade din upplevelse: backigt, lerigt, jobbigt och roligt.

    • Svara
      Anna
      22 februari, 2017 kl 20:04

      Jo vi var många som hade kul längs banan. Nu har man ju lite förväntningar på lerigheten till nästa år. De kommer behöva gå ut och vattna banan om det inte har regnat då :)

  • Svara
    Nina
    21 februari, 2017 kl 15:23

    Inte konstig, men spännande :) ♥

  • Kommentera