Att vicka

Trots att jag instruerat i 19 år är det fortfarande ganska läskigt att vicka på andras klasser. På mina egna klasser vet jag vilka deltagare jag kommer att möta, och att de förhoppningsvis är där av egen fri vilja.  När man hoppar in med kort varsel är det inte helt säkert så…

Ibland kan det var en helt annan uppsättning deltagare än de som vanligen besöker mina klasser. Kanske de som inte alls gillar min musik eller ledarstil. Kanske de som suckar djupt inombords av besvikelse när favoritinstruktören blivit sjuk? De som kanske vill mys-spinna lite på morgonen…

Jag hade inte behövt oroa mig. Gänget som bänkat sig för spinning på fredag morgon är precis av det virke jag gillar. De kämpar, krigar och frustar.  Det tar i så svetten lackar och jag kommer inte på en enda en med att maska!  Det sprider sin outtömliga energi tills själva instruktören går bananas på motståndsknappen. Det blev tungt minsann. Tur att jag fick tillfälle att återhämta mig med stil, med en semla värd namnet!

Den bästa blandningen av gluten, mättade fetter, snabba kolhydrater och laktos. Helt livsfarligt ska ni veta. Och som jag njöt!

I morgon är det löpningens dag. På min del av jordklotet taggar vi provlöpning i Stävieskogen. Du kommer väl?

 

12 Kommentarer

  • Svara
    Hanna
    3 februari, 2017 kl 17:44

    Åh mums! Jag måste ha mig en semla framöver!

    • Svara
      Hanna
      3 februari, 2017 kl 17:45

      Fast min mage kommer inte bli glad på mig. Måste hitta ett bra recept på glutenfri bulle.

  • Svara
    pernillabredolt
    3 februari, 2017 kl 18:32

    Tack för påminnelsen om löpningens dag. Det tänker jag joina!

  • Svara
    Mari
    3 februari, 2017 kl 20:31

    Tack för påminnelsen, hm. Undra om kroppen orkar med det. Får la se. Men några steg kan jag säkert få till :)

  • Svara
    Gert
    4 februari, 2017 kl 09:14

    Jag åt en semla igår men inte en sådan skyskrapa.Vilken höjdare. :)

    • Svara
      Anna
      5 februari, 2017 kl 19:52

      Man fick platta ner grädden lite för att få in den i munnen :) Men den var god!

  • Svara
    Caroline
    4 februari, 2017 kl 09:51

    Frågan e ju hur jag kunde missa både pass o semla? :)

    • Svara
      Anna
      5 februari, 2017 kl 19:53

      Ja det kan man undra! Typiskt dumt ju :(

  • Svara
    Amanda
    4 februari, 2017 kl 11:16

    Åh andra sidan är det ju det som är skönt med att vicka! man kan omöjligt veta vad deltagarna är vana vid och vad de vill ha, därför är det ju fritt fram att köra sitt eget race! Så brukar jag tänka när prestationsångest smyger fram :)

    • Svara
      Anna
      5 februari, 2017 kl 19:53

      Smart tanke! Jag ska börja tänka så!

  • Svara
    Joanna S
    4 februari, 2017 kl 19:16

    Dina pass är ju populärast på gymmet – så du behöver aldrig oroa dig för att vicka ☺?

    • Svara
      Anna
      5 februari, 2017 kl 19:56

      Haha, jag är bäst på att oroa mig :)

    Kommentera