Min favoritdistans på lopp är mellan halvmara och mara. Där är tillräckligt långt för att jag ska slippa värma upp och tillräckligt kort för att det inte ska göra ont…
Den 19 augusti ska jag springa Ultravasan. N-I-O mil. Det är över två maraton. Det är nio midnattslopp. Det är t/r till Helsingborg. När jag passerar startlinjen klockan FEM på morgonen sover ni fortfarande gott. Och ändå kommer ni att hinna ta sovmorgon, äta frukost, lunch, middag, byta till feststassen och gå ut, innan jag är klar. Hur höga klackar du än dansar på kommer du inte ha hälften så ont i dina ben som jag. Och du kommer inte vara i närheten av att äta lika mycket chips som jag den dagen!
Anyway. Jag är nervös. Har aldrig sprungit så långt. Distansen är 15 km längre än mitt längsta. Och då gjorde det ont. Jag vet inte hur jag ska träna inför utmaningen och jag har ingen koll på utrustning. Vilka skor i världen kan hålla fötterna glada i nio mil liksom? Hur långa långpass måste man ha i bagaget för att resan ska bli nådig? Hur sakta måste jag springa och hur springer jag så sakta utan att slå ihop fotknölarna och snubbla på mig själv?
Har jag en enda ultraexpert i min läsarkrets så tipsa mig gärna om dina bästa insidertips!
Annars bara peppa mig och säg att det kommer att gå bra. Att de har jättegod cappuccino i Mora och att jag kommer studsa fram från start till mål. Lite hederliga vita lögner kan jag må bra av. Så länge tröstar jag mig med att jag slipper värma upp…
24 Kommentarer
Erika - Löpningen & Jag
14 januari, 2017 kl 08:28Min första tanke är ju att du verkligen lever on the edge, för jag blir ju direkt orolig för hur du ska hinna lappa ihop kroppen till Helsingborgs Maraton?! :O Men här kommer peppen istället: du kommer klara Ultra Vasan bättre än någon annan jag känner till, och i värsta fall får du skaffa dispans och åka rullstol runt Helsingborg. För du får ju inte missa ett lopp i dina trettio år på raken, haha :D
Anna
14 januari, 2017 kl 17:40Helt grymt dålig planering om du frågar mig. Så min strategi är att ta det RIKTIGT lugnt på ultran. Inte något som helst tidsmål utan målet är att äta så mycket chips som möjligt och komma i mål så fräsch som möjligt. Sen ska jag ligga med benen i högläge i två veckor och återhämta mig för en riktigt lugn marathon. Med enda målet att ta mig helskinnad i mål. Inga tidsmål i år alltså. För NEJ, jag får inte missa ett år i HBG :)
maramackan
14 januari, 2017 kl 11:14Jag har själv inte sprungit Ultravasan men jag har sprungit som längst 7½ timmar och då kommer jag en bit. Det gjorde jag utan annat än vanlig maratonträning. En av mina bästa kompisar spontananmälde sig tlll Ultravasan kvällen innan och hade inte alls tränat specifikt för det. Visst, det gick inte snabbt (8:38) men han tyckte att det var rätt soft i och med att det var så låg fart. Ingen speciell utrustning eller skor för honom.
Trail och Inspiration
15 januari, 2017 kl 17:49Förlåt. Jag inser såklart att allting är relativt.
Men att säga att milen under timmen x 9 gånger INTE är snabbt är…. tja, rätt så opepp för många som är ”långsamma på riktigt”…
maramackan
15 januari, 2017 kl 17:55Fast rent objektivt är det inte snabbt. Och för min polare var det inte alls så snabbt som det kunde varit om han hade förberett sig. Det skulle vara sjukt snabbt för MIG för tillfället men det blir liksom ändå inte snabbt. Däremot skulle det vara en otroligt bra prestation av mig om jag kunde göra den tiden i nuläget. Man får skilja på objektivt snabbt och vad som är personliga prestationer.
maramackan
14 januari, 2017 kl 11:28Tillägg: Men min polare tog det bara som en kul grej. Satsar man på att maximera sin prestation kommer det att göra ont och man får försöka optimera förberedelserna. Men det gör det på 800 meter också. :-)
Anna
14 januari, 2017 kl 17:42Jag tar det också som en kul grej. Jag har inga tidsmål whatsoever. Målet är att ta mig runt tillräckligt hel för att springa helsingborg marathon två veckor senare. Dvs mycket fikapåus och lugn löpning. Känns skönt att veta att det funkar på maraträning.
Maria
14 januari, 2017 kl 11:44Du kan lämna in en väska och byta skor halvvägs, det kan vara skönt. :)
Anna
14 januari, 2017 kl 17:42Det ska jag göra! Kan tänka mig att man längtar efter det! Bra att ha ett delmål på vägen!
hopihopi
14 januari, 2017 kl 12:17Och jag som ska springa mitt första maraton i år och tycker att det verkar skrämmande och jättelångt… men det här alltså! Ska i alla fall bli jättekul att läsa om och du kommer klara det galant!
Anna
14 januari, 2017 kl 17:42Kul! Vilket blir det?
hopihopi
14 januari, 2017 kl 19:51Det kommer att bli Paavo Nurmi maraton i Åbo (Finland) den 1.7
Hanna
14 januari, 2017 kl 12:21Wow, vilken utmaning. Det kommer du klara!
Anna
14 januari, 2017 kl 17:43Tack Hanna. Jag hoppas du har rätt :)
Annika
14 januari, 2017 kl 19:32Jag har inte sprungit ultra men tränat och tävlat i en annan ultrasport. Mina bästa tips är:
– vänj kroppen genom att träna 50- 75% av sträckan kontinuerligt. Inför mitt största lopp körde jag 75% av sträckan två gånger.
– testa kost och vätska. Det är stor skillnad på vad kroppen klarar efter 2 resp 6 timmars ansträngning.
– ha kul :) ultra sitter till stor del i huvudet. Skräm inte dig själv med att det är t/r Helsingborg, dela upp loppet i deletapper.
Du kommer säkert att klara det, tror stenhårt på dig!!
Anna
15 januari, 2017 kl 22:1975% av sträckan är JÄÄÄTTTTELÅNGT… Jag ska ta varje etapp (9-15 km) som ett delmål. Och njuta gott vid fikabordet. INGEN stress liksom. Bara en väldigt lång dag i löparskor :)
Ingmarie
15 januari, 2017 kl 14:10Du kommer kanske inte skutta i mål men du kommer klara det! Det jag vet om ultraträning är att det är som inför en mara fast med lite längre långpass. Typ… Och att verkligen lära sig att fylla på med energi. Är lite avis ändå…
Anna
15 januari, 2017 kl 22:17Häng med vettja! Tills dess borde ryggen vara hel! :)
Trail och Inspiration
15 januari, 2017 kl 17:50Nu blev jag sugen på det där loppet igen… FAST 45 km ska väl tilläggas… ;-)
Anna
15 januari, 2017 kl 22:17Det känns mycket mer överkomligt faktiskt! Jag tycker du ska slå till!
andreas
16 januari, 2017 kl 16:16De kommer gå fint! Tror inte du behöver mer långpass i bagaget än de tidigare 70 nånting du gjort! Kontinuitet och skadefri hela våren så komemr de gå prima!
Anna
17 januari, 2017 kl 21:38Det där med skadefri är inte min paradgren…. :)
Gunilla
17 januari, 2017 kl 16:27Hej! Kul att du ska få uppleva Ultravasan, ett fantastiskt fint och välorganiserat lopp! Jag sprang det förra året, njöt av varje etapp och det fick ta den tid som behövdes, det vara upplevelsen som var mitt mål. Dock krävs ju träning innan, för att upplevelsen ska bli så fin som möjligt. Istället för jättelånga långpass, som jag upplever sliter på kroppen mer än bygger upp, sprang jag back-to-back pass. Vid några tillfällen under månaderna innan loppet sprang jag 2-3 h 3 dagar i rad. Lugnt och fint, testade utrustning och mat och övade huvudet i att springa trots trötthet. För mig var det viktigt att hela tiden ha positiva tankar att ta till, att mota bort de negativa trötta tankarna och fylla sinnet med styrka och glädje. Lycka till!
Anna
17 januari, 2017 kl 21:39Tack för tips! Back-to-back känns helt klart som ett mer lockande alternativ! Jag har också upplevelsen som mål, inte tiden!