Huvudsyftet med dagens traditionsenliga långpass var semmelpremiären 2017. På konditori Centrum i Munka Ljungby skulle den äga rum. Och jag hade laddat hela veckan.
Vi blir en timme sena hemifrån av barnlämningstekniska skäl och jag blir genast nervös att semlorna ska hinna ta slut innan vi hunnit fram till konditoriet. Jag föreslår att vi ska ringa och tjinga två semlor men Fredrik tycker att jag är tramsig. Såklart har de semlor så de räcker.
Den tänkta rundan är mätt lite sådär mellan tummen och pekfingret och i den första versionen ska den vara 24 km, med semmelstopp vid 18 km. Ganska snart inser vi att vi behöver dra om rundan för att slippa de värsta träsken. Vi kommer nå konditoriet efter 26 km. 8 km senare än beräknat!
I den sumpmark vi redan passerat har vi dessutom förbrukat mycket tid och jag börjar bli orolig över de där semlorna. TÄNK OM DE TAR SLUT! Vid blotta tanken på detta hemska öde drar jag upp farten. Benen går som trumpinnar och Fredriks fötter klampar tungt i marken ett tiotal meter bakom. Han ber mig sakta ner, men hur kan man sakta ner när hela semmelpremiären står på spel? Han får liksom bita i lite här. Och det gör han. Han vet att det är lättare att bita ihop än att stå ut med en fru med semmelabstinens.
Men oron är obefogad. På konditoriet finns fler semlor än jag kan räkna och jag känner mig pirrig i hela kroppen. Kräftpremiärer och surströmmingspremiärer i all ära, men det här är premiären med stort P.
Efter 26 km smakar semlan ljuvligt och den får toppbetyg på både bulle, mandelmassa och grädde. En perfekt semla sånär som på det faktum att den tar slut så fort. Jag sitter och väntar på att Fredrik ska föreslå en till, men den tanken slår honom tyvärr inte… Och det är kanske tur. Vi har ju en bit kvar!
Starten tillbaka till bilen går trögt och benen känns som stolpar. Men när semmelenergin kickar in, går benen igång igen. Totalt skrapar vi ihop 35 km och typ en tredjedel av en Ultravasa. Jag kommer behöva många semlor för att fixa 55 km till i augusti. Finns det en dalaläsare som är sugen på baka och sälja längs vägen, så har jag en affärsidé!
Anyway. Nu väntar återhämtning i morgonrock på hotellrummet. Med utsikt över havet, och med en påse djungelchips i knät. Njuter av den där underbara tröttheten i kroppen och av vetskapen om den trerätters som väntar. Så värt varenda kilometer.
30 Kommentarer
Rund är också en form
21 januari, 2017 kl 18:19Vågar man ens säga att man INTE tycker om semlor….? :-o ;-)
Anna
22 januari, 2017 kl 11:05Haha, det är tveksamt :)
Emma
21 januari, 2017 kl 20:00Så härligt det låter!
Vilken inspiration att leva på så här när en hälsporre har satt käppar i hjulet på mig en stund framöver.
Anna
22 januari, 2017 kl 11:00Aj vad trist med hälsporre! Krya hälen och hoppas det snart blir bra!
traningsgladje
21 januari, 2017 kl 20:00ursäkta att jag inte läste ett enda ord av texten för det enda jag såg var bilden. helt underbar!!!
Anna
22 januari, 2017 kl 11:01Hihi, du är ursäktad :)
Marina
21 januari, 2017 kl 20:48Det låter så härligt och ser härligt ut också.
Tänkte höra om du känner till något om någon träningshelg framöver??? Visst skrev du någon gång något om att kanske ordna något själv? Jag vill gärna åka på något som inte är hur långt bort som helst och så klart inte hur dyft som helst heller ;)
Anna
22 januari, 2017 kl 11:06För egen del har jag inte fått tummen ur och börja tänka ännu… Och tyvärr vet jag inte om några andra träningshelger heller. Lovar att återkomma om jag får nys om något!
Katarina
21 januari, 2017 kl 21:17Jag fick inte alls ihop bilden med Kullen. Det såg mer som att ni varit åt vårt håll :D Och det hade ni ju också, fast inte riktigt så långt upp som till sjöarna. Konditoriet i Munka är riktigt bra, de verkar veta hur man bakar en riktig vetebulle.
Anna
21 januari, 2017 kl 21:28Vi tog löpningen på vägen. Nu är vi i Arild och gottar oss :)
Katarina
21 januari, 2017 kl 21:32Ah! Gotta er ordentligt :D
Anna
22 januari, 2017 kl 11:05Var så säker! Har precis landat en frukost modell underbar i den här magen :)
Ingmarie
22 januari, 2017 kl 08:34Åh så härligt! Drömmer om att kunna kuta så där långt igen….
Anna
22 januari, 2017 kl 11:06Det kan du snart! Heja ryggen!
Märta
22 januari, 2017 kl 09:41Jag var så akut semmelsugen för ett par veckor sen att jag tvingade chefen att köra och handla semlor till fikat. Lyckligtvis köpte han för många så jag fick med hem också till kvällen :-D
Anna
22 januari, 2017 kl 11:07Vilken bra chef som bara lyder order så där! Och dessutom köper förmånga. Är han till uthyrning?
Märta
22 januari, 2017 kl 16:16Eller hur! Mycket bra. Nej honom behåller vi här ;-)
Kikki
22 januari, 2017 kl 14:25Nämen lede fresterska! Jag fullkomligt älskar semlor – och skrattade rart när jag såg att du förvandlats till Maja gräddnos… Själv älskar jag semlor extra mycket om de serveras med s.k. hetvägg. Vet du vad det är?
Anna
22 januari, 2017 kl 16:39Klart jag vet! Jag är uppvuxen på det :)
Mari
22 januari, 2017 kl 19:14Säger som Malin, vågar man ens nämna att jag inte gillar semlor. Men gillar helt klart idén om att springa och stanna för en fika :) Måste testas!
Anna
23 januari, 2017 kl 21:55Hihi, vågar gör du. Kanske. Men jag kommer aldrig att förstå dig :) Fast fikalöpning funkar nog bra med annat bakverk också. Bara inte riktigt lika bäst :)
Mari
28 januari, 2017 kl 07:43Så snart jag blivit frisk ska jag testa :)
A-mamman
23 januari, 2017 kl 08:45Vilket härligt inlägg och vacker bild i skogen! Hittade hit via Träningsglädje och återkommer gärna.
Anna
23 januari, 2017 kl 21:56Vad roligt att du hittat hit! Du är väldans välkommen tillbaka :)
hannafialotta
23 januari, 2017 kl 10:00Åh så härligt. Jag vill också springa ett riktigt långpass och avsluta med en semla. Måste dock skynda långsamt så jag inte drar upp min problemhöft igen.
Anna
23 januari, 2017 kl 21:56Problemhöfter ska man vara snäll med! Kan tänkas att de blir lite extra medgörliga om man mutar med en semla :)
Nina
23 januari, 2017 kl 15:41Gudars vilken ljuuuuvlig bild, den översta! Sen kommer din söta, gräddiga näsa på hedersvärd andra plats :)
Gillar upplägget med löpning och specifika ätarmål, skulle definitivt fungera för mej!
Anna
23 januari, 2017 kl 21:57Tur att du förtydligade. Trodde det var jag som var ljuuuuuvlig :) Hade ju varit synd om man gick här och fick ljuvlighetsvansinne :)
Christine
25 januari, 2017 kl 12:17Haha klockrent! Lika roligt läsa dina inlägg varje gång. Och sjukt imponerad hur många km ni plöjer. Själv blir det mest träning med olika sorters racket (mest badminton och squash) för mig även fast under åren brukar det bli några milslopp. Nyfiken: Vad är återhämtningen efter ett sådant pass? När kör du träning igen?
Anna
25 januari, 2017 kl 19:22Återhämtningen blev trerättersmiddag och fötterna i högläge. Nästa pass sprang jag redan morgonen efter. I syfte att få upp volymen inför mitt ultralopp som hägrar. Benen kändes oförskämt pigga faktiskt! Annars brukar jag träna alternativt efter längre löppass. Kanske styrka eller lätt cykling/Spinning.