När jag inte jobbar med träning nöter jag kontorsstol på AllerMedia. Där kan jag äta tidningar till frukost och jag är numera väldigt uppdaterad i allt från kungahuset till nya dieter.
I nya MåBra får jag svaret på varför vissa älskar att träna. Och att det tydligen sitter i generna hur lätt man har att hitta lyckorus av träning. Jag får tacka min pappa för att jag idag skuttade iväg på Body Attacken trots att jag redan sprungit. Jag gjorde det inte för att jag behövde träna eller för att jag måste. Jag gjorde det inte i prestationshöjande eller kaloriförbrukande syfte. Jag gjorde det för att jag var så in i bängen sugen. För att det efter en lång dag på jobbet kändes som det roligaste roliga.
Hur nördigt lät inte det där?
Mitt dopamin måste gått bananas. För den där känslan alltså, euforin och lyckan. Tack igen paps! (Ursäkta mamma, men du är nog oskyldig här)
14 Kommentarer
pernillabredolt
24 januari, 2017 kl 22:07Jag måste också ärvt den genen! båda mina päron älskar att träna och göra outdoors grejer typ vandra, åka skrillor etc.
Anna
25 januari, 2017 kl 19:22Dubbel uppsättning träningsgener alltså! En vinstlott!
Mari
25 januari, 2017 kl 08:27Haha…jag har pappa att tacka isf också, för mkt :).
Anna
25 januari, 2017 kl 19:23Fast jag fick inte hans äventyrsgen. Han hoppade fallskärm och jag vågar knappt kliva ner från en tröskel…
Mari
26 januari, 2017 kl 11:04Nej tusan, allt kan du ju inte apa efter :)
Anna
25 januari, 2017 kl 08:45tycker att det låter superhärligt :) de flesta andra man hör säger att de tränar för att gå ner i vikt eller få bättre kondition så jag tycker det låter härligt när du skriver att du gör det för att du är sugen
Anna
25 januari, 2017 kl 19:25Ibland känner jag mig lyckligt lottad. Som tränar för att det är kul, som andra går på bio eller kör gocart, virkar eller går på konsert. Hobby och träning i ett liksom. Förstår att inte alla känner så när det gäller träning. Att det är mer är som ett måste. Och det låter så trist…
andreas
25 januari, 2017 kl 09:13Haha, jag är superskeptisk mot gensnacket!! Tänk om man är någon som försöker hitta sin träningsgrej och som kanske försöker gå från soffan. Kanske lite svårigheter att hitta motivationen. Så får man de kastat på sig, att man har fel gener för att känna glädje för träning. Blir ju ännu en sak att ”skylla” på. Det kan inte vara så!!!
Anna
25 januari, 2017 kl 19:27Ja det är väl jag också egentligen. Tror huvudproblemet är att man inte hittar SIN grej. Den träningsform man gillar, om det så är line dance, löpning eller squash. Sen tror jag man måste ge det lite tid. Hitta rutinen och känna att man faktiskt mår bättre.
hannafialotta
25 januari, 2017 kl 09:58Jag har inte fått träningsglädjen från mina föräldrar. De har aldrig varit träningsmänniskor alls, haha. Min träningsglädje har jag fått från maken. :-)
Anna
25 januari, 2017 kl 19:27Makar är bra! Du får tacka honom :)
Mia
25 januari, 2017 kl 10:54Vad är Body Combat? Haha… Och så undrar jag om du kan fixa några gratis prenumerationer till mig. Blev helt plötsligt sugen på att läsa sånt där snaskigt…
Ingmarie
25 januari, 2017 kl 19:48Ingen av mina föräldrar gillar att träna. Inte deras föräldrar heller. Och de före dem tror jag inte hade den lyxen…Så var kommer min lust från! :-O
Anna
26 januari, 2017 kl 08:56Haha då kom den inte med generna, men du lyckades hitta den ändå. Det var ju för väl :)