Jag skyller på generna

När jag inte jobbar med träning nöter jag kontorsstol på AllerMedia. Där kan jag äta tidningar till frukost och jag är numera väldigt uppdaterad i allt från kungahuset till nya dieter.

I nya MåBra får jag svaret på varför vissa älskar att träna. Och att det tydligen sitter i generna hur lätt man har att hitta lyckorus av träning. Jag får tacka min pappa för att jag idag skuttade iväg på Body Attacken trots att jag redan sprungit. Jag gjorde det inte för att jag behövde träna eller för att jag måste. Jag gjorde det inte i prestationshöjande eller kaloriförbrukande syfte. Jag gjorde det för att jag var så in i bängen sugen. För att det efter en lång dag på jobbet kändes som det roligaste roliga.

Hur nördigt lät inte det där?

Mitt dopamin måste gått bananas.  För den där känslan alltså, euforin och lyckan. Tack igen paps! (Ursäkta mamma, men du är nog oskyldig här)

14 Kommentarer

  • Svara
    pernillabredolt
    24 januari, 2017 kl 22:07

    Jag måste också ärvt den genen! båda mina päron älskar att träna och göra outdoors grejer typ vandra, åka skrillor etc.

    • Svara
      Anna
      25 januari, 2017 kl 19:22

      Dubbel uppsättning träningsgener alltså! En vinstlott!

  • Svara
    Mari
    25 januari, 2017 kl 08:27

    Haha…jag har pappa att tacka isf också, för mkt :).

    • Svara
      Anna
      25 januari, 2017 kl 19:23

      Fast jag fick inte hans äventyrsgen. Han hoppade fallskärm och jag vågar knappt kliva ner från en tröskel…

      • Svara
        Mari
        26 januari, 2017 kl 11:04

        Nej tusan, allt kan du ju inte apa efter :)

  • Svara
    Anna
    25 januari, 2017 kl 08:45

    tycker att det låter superhärligt :) de flesta andra man hör säger att de tränar för att gå ner i vikt eller få bättre kondition så jag tycker det låter härligt när du skriver att du gör det för att du är sugen

    • Svara
      Anna
      25 januari, 2017 kl 19:25

      Ibland känner jag mig lyckligt lottad. Som tränar för att det är kul, som andra går på bio eller kör gocart, virkar eller går på konsert. Hobby och träning i ett liksom. Förstår att inte alla känner så när det gäller träning. Att det är mer är som ett måste. Och det låter så trist…

  • Svara
    andreas
    25 januari, 2017 kl 09:13

    Haha, jag är superskeptisk mot gensnacket!! Tänk om man är någon som försöker hitta sin träningsgrej och som kanske försöker gå från soffan. Kanske lite svårigheter att hitta motivationen. Så får man de kastat på sig, att man har fel gener för att känna glädje för träning. Blir ju ännu en sak att ”skylla” på. Det kan inte vara så!!!

    • Svara
      Anna
      25 januari, 2017 kl 19:27

      Ja det är väl jag också egentligen. Tror huvudproblemet är att man inte hittar SIN grej. Den träningsform man gillar, om det så är line dance, löpning eller squash. Sen tror jag man måste ge det lite tid. Hitta rutinen och känna att man faktiskt mår bättre.

  • Svara
    hannafialotta
    25 januari, 2017 kl 09:58

    Jag har inte fått träningsglädjen från mina föräldrar. De har aldrig varit träningsmänniskor alls, haha. Min träningsglädje har jag fått från maken. :-)

    • Svara
      Anna
      25 januari, 2017 kl 19:27

      Makar är bra! Du får tacka honom :)

  • Svara
    Mia
    25 januari, 2017 kl 10:54

    Vad är Body Combat? Haha… Och så undrar jag om du kan fixa några gratis prenumerationer till mig. Blev helt plötsligt sugen på att läsa sånt där snaskigt…

  • Svara
    Ingmarie
    25 januari, 2017 kl 19:48

    Ingen av mina föräldrar gillar att träna. Inte deras föräldrar heller. Och de före dem tror jag inte hade den lyxen…Så var kommer min lust från! :-O

    • Svara
      Anna
      26 januari, 2017 kl 08:56

      Haha då kom den inte med generna, men du lyckades hitta den ändå. Det var ju för väl :)

    Kommentera