Alltså ni läsare!

Statistiken säger att ni är många som läser min blogg, många fler än jag tänker på när jag skriver. Hade jag tänkt efter hur många som faktiskt läser hade jag kanske tänkt mig för lite mer. Inte avhandlat kissepauser i skogen och inte outat mina brister på att hitta rätt och hålla många bollar i luften samtidigt.  Hej min blivande chef liksom, här har du mig som jag är….

Anyway. Det var ni läsare det här blogginlägget skulle handla om. För det finns lite olika sorter av er. Jag har klassificerat några.

Kommentatorn: 
Kommenterar flitigt och blir på så vis ett ansikte för mig. Jag vet att hen existerar och efterhand kan jag nästan lista ut vem som kommer att kommentera på vilket inlägg.  Älskar kommenterare! Bloggen blir så mycket mer levande med er!

Grannen next door:
Någon som vet vem jag är och håller koll på mig via bloggen men som inte vill ge sig tillkänna genom att kommentera.  Förmodligen en Kävlingebo eller en gammal högstadiekompis… I dont’t blame you, jag är också nyfiken!

Reklamsnyltaren:
En som kommenterar med ordet ”Kul” och sen länkar till sin egen blogg eller verksamhet, i syfte att få besökare eller försäljning. Den minst populära sorten…

Kompisen:
Som umgås med mig och som med det liksom tyst och underförstått godkänner att hamna på min blogg. Som gör klokt i att läsa för att försäkra sig om att jag inte far med osanning eller lägger upp ofördelaktiga bilder…

Smygläsaren:
Läser men vill eller orkar inte kommentera.  Jag förstår er.  Man kan faktiskt få mobiltumme av sånt.

Hej-sägaren:
Kan antingen vara en kommenterare eller en smygläsare. Kommer fram och presenterar sig om hen ser mig i en bajamajakö, eller bara sådär på stan. Jätteuppskattat! Jag älskar att få ansikten på er! Mer hej-sägare ftw!

Vågar-inte-säga-hej-läsaren:
Skriver i kommentarerna efteråt att den sett mig någonstans. Oftast har jag varit just där men ibland måste det varit en synvilla. Läsaren beskriver sig ofta ”starstrucked” och att hen därför inte vågat sig fram. Hallå. Att bli starstrucked av mig är som att bli starstrucked av en gräsklippare. Jag är jättevanlig och jättesnäll och skulle bli SUPERGLAD om du sa hej. Så slipper jag bekymra mig om vad jag egentligen hade för mig när du såg mig. Typ pillade mig i näsan eller nått….

Tipsaren:
Läsaren som via mail tipsar om saker som hen tror att jag ska gilla. Och när det till 100% faktiskt är saker som jag tycker om, inser jag att ni känner mig. Idag blev jag tipsad om ett avokadoställe i Amsterdam. Hur coolt är inte det? Väl värt att undersökas om jag har vägarna förbi. Och det kan man ju skaffa sig, det finns ju maraton där!

Så många olika läsare och jag gillar er allihopa. Utom möjligen reklamsnyltaren då…

Vilken läsare är du?

 

 

72 Kommentarer

  • Svara
    Sandra
    16 januari, 2017 kl 16:45

    Hmmmm kommentatorn periodaren (finns inte med) ingen passa på mig. Går allt som oftast inte minst 1 gång per dag men kommenterar i perioder oftast inte.

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:15

      Kul att du kommenterade nu i alla fall! Men mer än en gång är inte lönt, jag lyckas aldrig uppbringa fler än ett inlägg :)

  • Svara
    Biirgitta
    16 januari, 2017 kl 17:24

    Den tysta läsaren som verkligen uppskattar din blogg. Du ger mig ofta ett härligt garv.

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:15

      Tack! Så roligt att få rycka på dina smilband!

  • Svara
    Nina
    16 januari, 2017 kl 17:45

    Jag läser alltid, kommenterar ibland – har inget system med det, mest nånsorts kombo av lathet, rädsla för mobiltumme eller tekniska underverk som skickar ut kommentaren i spacet (händer fortfarande 2017, f a t t a r i n t e, men kan bero på den mänskliga faktorn också inser jag). Hursomhelst är du en självklar favorit och hade lätt kommit galopperande fram till dej om jag sett dej IRL :D

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:16

      Då hoppas jag att vi ses någon gång. Hade så gärna sett dig galoppera :)

  • Svara
    hopihopi
    16 januari, 2017 kl 17:46

    Hmm… Kommentatorn kanske? Eller vågar-inte-säga-hej läsaren

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:17

      Du får räknas som en kommentator! Dig har jag koll på :) Fast du måste säga hej om du ser mig i en bajamajakö någongång :)

  • Svara
    Trail och Inspiration
    16 januari, 2017 kl 18:13

    Finns det en ”nästan”-bloggväns-stalker” som alternativ…? Haha!
    Älskar din blogg. Det vet du. :-)

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:17

      Du uppfann precis den kategorin :) Din blogg är inte så pjåkig den heller <3

  • Svara
    Mia
    16 januari, 2017 kl 19:47

    Trevlig blogg du har!

    ( :D )

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:18

      Haha! Humor är din starkaste sida :)

  • Svara
    Helen
    16 januari, 2017 kl 20:02

    Smygläsare ?. Kommenterar någon gång emellanåt. Jag läser några bloggar då och då, men i din blogg läser jag alla inlägg. Jag älskar din humor och ärlighet. Dessutom hoppas jag att bli lite inspirerad till att springa eller lunka eller vad man ska kalla det när jag väl försöker.

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:19

      Springa kallas det. Oavsett fart. Hoppas i hela mitt hjärta att jag lyckas få dig att prova. Finns inget bättre :) Tack för fin feedback, det värmer!

  • Svara
    Lotta
    16 januari, 2017 kl 20:03

    Älskar din blogg men kommenterar aldrig. Lite för att jag inte kommer på något fyndigt att säga men också för att jag är lite introvert ;)

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:21

      Jag är också introvert. Och ofyndig. Fast jag kan inte hålla mig från att skriva ändå :) Glad att du kommenterade i alla fall!

  • Svara
    Anna
    16 januari, 2017 kl 20:06

    Smygläsande norrbottniska ger sig nu till känna! En fantastisk, inspirerade och humoristisk blogg; jag missar aldrig ett inlägg! :) Så tack för det och önskar dig ett superbra träningsår!

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:21

      Tack snälla! Och hoppas du också får ett grymt träningsår!

  • Svara
    Mari
    16 januari, 2017 kl 20:25

    Trooor nog minsann att jag är en ”kommentator” :)

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:22

      Misstänker att du har rätt :) Så glad för alla dina kommentarer och ditt engagemang! Tack!

  • Svara
    Hanna
    16 januari, 2017 kl 21:37

    Jag känner mig mest som kommentatorn men orkar inte alltid skriva kommentar. Det värsta jag vet (vad gäller min blogg) är när människor kommenterar mina inlägg med ett ord ”kul” ”gott” och så vidare. Jag har bestämt mig för att börja radera dessa kommentarer för de skrivs bara i ett enda syfte. Hur tråkigt som helst med den typen av respons. Jag vill ha kommentarer som rör inlägget… Sorry utsvävningen…

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:22

      HÅller med på alla punkter. Det är aptrist!

  • Svara
    Förvånad
    16 januari, 2017 kl 21:59

    Jag tror jag har kommenterat några gånger, men för det mesta är jag en smygläsare. Jag har följt dig några år, men det är inte förrän ungefär det senaste halvåret jag läst nästan varje inlägg. Hälsningar från Helsingfors.

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:23

      Ja det har du. För varje gång jag ser ordet ”förvånad” tänker jag att det är kommentaren och inte avsändaren. Så tänker jag: HJÄLP, VAD HAR JAG NU SKRIVIT??? :)

  • Svara
    Anna
    16 januari, 2017 kl 23:46

    En smygläsare i London sedan många år. Älskar dina inlägg för de gör mig glad och jag läser dem allihop. Tycker sällan jag har något att säga i en kommentar men nu har jag visst anmält mig till en halvmara och börjat springa igen…

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:27

      London! Wow! Halvmara låter jätteroligt! I London eller? Kul med en kommentar!

  • Svara
    Elisabet
    17 januari, 2017 kl 00:15

    ”Vågar inte säga hej” (flashback från Stävie trail ?) kombinerat med ”smygläsaren” men som ändå kommenterar någon gång ibland och läser precis allt! Älskar dina inlägg!

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:28

      Nästa gång vågar du! För hittills har jag inte bitit någon :) Kul att du gillar mina inlägg! Och tack för dina kommentarer :)

  • Svara
    Märta
    17 januari, 2017 kl 08:22

    Hehe om du inte hade skrivit om dina kissepauser i skogen hade du kanske bara haft hälften så många läsare, vem vet? :-) /Kommentatortypen

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:29

      Förmodligen! Det är kissepauserna som liksom är bestsellern på bloggen. Eller nått :)

  • Svara
    Joanna S
    17 januari, 2017 kl 09:40

    Smygläsaren som är en stor fan av din blogg – som jag kommenterar ibland. Som vågat ge sig till känna i verkliga livet utan att bli starstruck. Dock har jag inte vågat fråga om autograf….än! ???

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:30

      Fast du är inte så hemlig längre :) Och jag har planer för dig….. kan innehålla lite löpning om du har tur :)

  • Svara
    Elin Mårdfelt
    17 januari, 2017 kl 10:19

    Smygläsaren och ”vågar inte säga hej” i kombination… Jag hoppas komma iväg på fler traillopp i Skåne så då får jag väl se till att ändra mig!

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:30

      Jamenjaaa! Jag är inte farlig. Inte vad jag vet i alla fall. Hoppas vi ses i skogarna!

  • Svara
    Carina
    17 januari, 2017 kl 12:19

    Här har du ännu en av dina smygläsare. jag har kommenterat sparsamt men läser ofta det du skriver och jag inspireras av din träning.

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:31

      Tack för din kommentar! Kul att få namn på er som läser!

  • Svara
    Medea
    17 januari, 2017 kl 13:44

    Smygläsaren helt klart! Älskar din blogg, men har aldrig kommenterat (tror jag). Lovar dock att säga hej om jag ser dig någonstans :-)

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:32

      Någon gång ska vara den första :) Kul att du gav dig tillkänna!

  • Svara
    Cecilia
    17 januari, 2017 kl 15:22

    Läsa, snacka och springa, allt lika uppskattat ?

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:33

      Bästa kombon! :)

  • Svara
    Tanja
    17 januari, 2017 kl 16:38

    Mest smygläsaren, men kommenterar nu och då. Läser sen 3-4 år tillbaka alla inlägg och skrattar och inspireras. Har under de senaste året varit i Skåne två gånger och kört förbi Kävlinge-skylten. Erkänner att jag båda gångerna försökt titta runt lite extra, trots att jag ju nog vet att du säkert springer andra vägar än motorvägen… Men skulle nog absolut komma och hälsa om jag verkligen såg dig :) Tack för en härlig blogg!

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:34

      Just motorvägen har jag aldrig testat, men det hade kanske varit spännande :) Säg till om du ska stanna till vid Kävlingeskylten lite längre, det finns fina skogsslingor där :)

  • Svara
    pernillabredolt
    17 januari, 2017 kl 17:55

    Kommenteraren! gillar att lämna ett avtryck efter att jag läst även om det inte är något speciellt. Är en hej!:are på människor också så detta är ungefär digitala hejat!

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:35

      En kommentars-hejare! Värsta bästa kombon! Tack för att du förgyller min blogg!

  • Svara
    emolis
    17 januari, 2017 kl 18:36

    Haha… definitivt smygläsare! Fast jag kände faktiskt igen dig på Österlen Spring Trail när vi råkade hamna mitt i loppet vid Vantalängan. Med det sagt så är jag ingen direkt löparfantast, då hade vi inte gett oss ut på skogsvandring just den dagen :) Vet inte hur jag hamnade här, men tycker du skriver så otroligt bra att jag har fastnat här ändå.

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:36

      Det tar jag som en merit, att få en icke löparfantast att fastna för min blogg som mest handlar om löparskor, bajamajaköer och vilsespringning. Kul att du gav dig tillkänna och hoppas att du vandrar på österlen även i år så vi kan säga hej!

  • Svara
    lyckorusblog
    17 januari, 2017 kl 19:12

    Smygläsaren här ? Läser nästan alltid din blogg och den är hur rolig som helst men du vet den där tummen….???

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:37

      Haha, de där tummarna alltså! Kul att du fick ut den nu i alla fall :)

  • Svara
    Ylva
    17 januari, 2017 kl 22:08

    Vågar-inte-säga-hej-läsaren som faktiskt pillade i näsan när jag läste beskrivningen. Tur det var jag och inte du. Stort tack för all inspiration både om träning, mat och resor och massa annat kul.

    • Svara
      Anna
      18 januari, 2017 kl 19:49

      Haha, det var tur :) Det händer här också ibland. Förhoppningsvis när ingen ser…. :)

  • Svara
    Anna
    18 januari, 2017 kl 09:28

    Ofrivillig smygläsare som eg är kommentatorn. Men det är för bökigt att kommentera från mobilen, så ska jag kommentera behöver jag en PC. Det har jag på jobbet = där smygläser jag men lägger inte tid på att kommentera ifall nån kommer på mig med att privat-surfa. Är otroligt hemlig med namnet, väljer ett nickname som inte har med mitt egen namn att göra – men som i just denna blogg framstår som väldigt dålig fantasi!

    (Ja, jag smygskriver på jobbet idag!)

    • Svara
      Anna
      18 januari, 2017 kl 19:49

      Är det bara min blogg som är svårkommenterad? Vad är det för problem? Så vill jag ju inte ha det … :(
      Kul att du smygskrev lite i alla fall. Kul att veta att du finns :)

      • Svara
        Anna
        20 januari, 2017 kl 09:31

        Ingen fara, det är inte din blogg det är fel på – utan mig! :-) Jag tycker det är pilligt att kommentera i mobilen, det ska scrollas lite hit och dit för att komma till namnrutorna, och skriver jag mer än några ord så syns inte all text i fönstret och jag vill gärna se all text för att veta att det blivit rätt. Men som sagt, det är jag som är lat och bekväm, tror inte det är många fler än jag som tycker detta är ett problem :-)

  • Svara
    Maria
    18 januari, 2017 kl 09:40

    Haha! Din chef älskar dig, jag känner det på mig. Jag hatar att springa. Joo, men jag gör det. Efter nittio (eller trettio kanske…) sekunder undrar jag HUR NÅGON kan tycka det är givande, på något som helst plan. Älskar att cykla. Och att träna styrketräning. Läser din blogg för att jag är kompis med Mari. Men mest för att du är grym vid pennan. Och inte så jävla pretto. Like it a lot! KRAM!

    • Svara
      Anna
      18 januari, 2017 kl 19:51

      Nämen tack vad glad jag blir! Det är ju värsta äran att någon läser här som inte ens tycker om att springa! Keep up the good work med cyklingen och styrketräningen, alla behöver inte gilla löpning :)

  • Svara
    Gert
    18 januari, 2017 kl 10:04

    Jag läser din blogg varje dag.Kommenterar ibland.Inte ofta men jag hälsade på dig
    på ICA för ett tag sedan.Kram.

    • Svara
      Anna
      18 januari, 2017 kl 19:52

      Det gjorde du rätt i! Kommentator och hejsägare i ett! Det är en bra kombo!

  • Svara
    Hanna
    19 januari, 2017 kl 09:49

    Smygläsare här, men kommenterar ibland. Det handlar inte om varken ovilja eller oork, men man vill ju gärna ha något fyndigt/inspirerande/intressant att säga. Svarar oftare på direkta frågor. Bloggen går jag in på ofta, för opretentiös inspiration kring löpning. Själv springer jag gärna (helst intervaller eller lååångpass), men bara när det är ljust ute och inte halt.

    • Svara
      Anna
      19 januari, 2017 kl 14:00

      Kul att du kommenterar! En kommentar behöver inte vara fyndig, inspirerande eller intressant. Det är inte alltid blogginläggen nämligen.. :)
      Idag har jag JÄTTEMÅNGA direkta frågor :)

  • Svara
    Marie
    19 januari, 2017 kl 15:07

    Jag är nog också en smygläsarna som ibland lägger kommentarer. Vet dock nästan aldrig vad jag ska skriva så därför gör jag det inte heller. ;-)
    Älskar dock din blogg och läser varje inlägg.

    • Svara
      Anna
      22 januari, 2017 kl 13:45

      Kul att du skrev nu i alla fall :) Och tack för att du läser ?

  • Svara
    Sara Jonsson
    19 januari, 2017 kl 17:42

    En blandning av hej-sägaren och vågar inte säga hej-läsaren är jag. För min sambo är du ”hon som satt i gräset efter Malmömilen” (typ 2013). Men om du minns nån som skrek ”hejja Anna!” Under Hbg Marathon i höstas just innan Krematoriet så var det jag.

    • Svara
      Anna
      23 januari, 2017 kl 22:03

      Haha, hon som satt i gräset! Undrar vad jag gjorde där…. var det året jag mådde konstigt efteråt tro?? Hoppas jag uppförde mig :)

  • Svara
    Kajsa
    22 januari, 2017 kl 09:08

    Jag är trogen smygläsare som kommenterar var fjärde palmsöndag ungefär.
    Gillar det du skriver och brukade tidigare hänga på dina yogapass. Så jag har sett dig men bara hälsat artigt som en vanlig deltagare. ?
    Men jag lever i tron att ingen vet vem jag är så jag fortsätter tro det. Hehe!
    Fortsätt med dina blandade inlägg, du gör ett bra jobb!

    • Svara
      Anna
      23 januari, 2017 kl 22:04

      Och jag som är sämst på namn. Nu blev jag ju jättenyfiken….. Om du kommer någon annan gång får du lova att säga hej som en ovanligt bloggläsande deltagare :)

  • Svara
    Staffan
    23 januari, 2017 kl 08:32

    Jag trodde jag kommenterat det här inlägget så kanske är jag inte kommenteraren trots allt ;) Läster oftast, kommenterar ibland! Du har en imponerande förmåga att hitta saker att ofta skriva om på ett humoristiskt och träffande sätt!

    • Svara
      Anna
      23 januari, 2017 kl 22:04

      Tack Staffan!

  • Svara
    Hanna
    26 januari, 2017 kl 19:04

    Smygläsare här hej! Inte för att det inte skulle vara värt att kommentera utan för att jag är för lat ^^, Men någon gång ibland (Typ som nu när du vänligt ber om det) såå orkar även jag trycka på några tangenter iaf :D

    Hur som helst, har följt din blogg länge, google något i stil med ”knäproblem” för flera år sen när jag var deppad över att va skadad och där dök du upp! haha, idag har jag *pepparpeppar* klarat mig utan nya knäskador i 4 HELA år!!! Är förtillfället sjuukt träningssugen också meen för feg/rädd för att springa när det ännu är halt.

    Tack för en grym blogg! :))

    • Svara
      Anna
      29 januari, 2017 kl 22:10

      Kul att du kommenterade! Om du är rädd för halka så köp ett par icebugs. De har grymt fäste, du kan liksom springa på blank-is utan att vara rädd! Räddaren i nöden så här års!

  • Svara
    Annamaria
    28 januari, 2017 kl 07:54

    Hej, här kommer en smygläsare till :) Har läst din blogg i många år och har kommenterat en gång för länge sedan. Jag tycker verkligen inte om löpning utomhus, möjligtvis på löpband, men älskar att läsa om dina äventyr och gillar din ärlighet, mycket inspirerande. Fick en helt galen idé, vad sägs om att springa ett lopp i Australien, närmare bestämt i Sydney :) Om du och familjen skulle få för er att köra lite familjelöpning i Australien så hör av dig. Jag och mannen har både husrum, bra restips, nära till hav, strand och fina löprundor, och självklart finns det cappuccino även här så ni klarar er ;) Det är lite sämre med semlor dock MEN i Manly finns café Fika och där har de semlor i alla fall en gång om året. Välkomna !!!

    • Svara
      Anna
      29 januari, 2017 kl 22:11

      Australien står helt klart på min bucket list! Hade varit grymt att åka dit. Bor du där? Hur spännande som helst ju! Nu måste jag googla sidney marathon :) För det måste väl finnas….

  • Svara
    Malin
    1 februari, 2017 kl 09:18

    Periodare och ifatt-läsare ;) Gillar att kommentera men känns ibland weird att kommentera på gamla gamla inlägg ;) Har precis suttit o läst om er fantastiska nyårsresa. Inspirerande!

  • Kommentera