2016 – sammanfattningen. Part 2.

Dags att avhandla våren. And the return of the löpare. 

APRIL

Efter många naprapatbesök och förmaningar att inte springa längre än milen ställer jag mig på startlinjen till Österlen Spring trail, 21 km. Tanken var att byta ner mig till 10 km men jag orkade inte maila och fråga…

Efter 15 km känner jag fortfarande ingenting i vaden och säger till mig själv att om ingen smärta dyker upp ska jag fira med en långhelg på Mallorca. Tro fasen att vaden håller sig i styr, och fyra dagar senare sätter jag mig på planet mot nya äventyr.

Tillbringar långa dagar i bergen. Springer vilse och delar rum med magsjuk kompis. Trots långa distanser känner jag inget mer i vaden och jag friskförklarar mig själv lagom till bästa säsongen! Hinner dessutom riva av ett Sydkustlopp innan månaden är slut.

MAJ

Löpningen går från noll till hundra. Att börja långsamt är sånt jag säger till mina löpklienter men har svårt att komma i håg för egen del.  Början av maj tillbringas i Italien där vi äter mer än vi springer. Fyra dagars galen carboload ger lika galna ben. Har aldrig sprungit 34 km så lekande lätt som när Wings-for-life-bilen jagar mig genom Milano.

Lika lekande lätt går det inte i Oslo ett par veckor senare. I alla fall inte för Fredrik som vill bryta det 45 km långa loppet, redan efter 8 km! Lite coca cola räddar festen och vi kan ta oss i mål tillsammans.

Maj är dessutom månaden jag upptäcker min nya hobby – fotoorientering.

JUNI

Glassar vidare i min bubbla av hela kroppsdelar och löparglädje. Loppen lyser med sin frånvaro men jag roar mig ändå. Kryddar tillvaron med orientering men framför allt med glädjen att äntligen få hem dottern efter ett år i USA.  I juli väntar den den årliga formkollen och brudklänningsprovningen…

Stay tuned.

Inga kommentarer

Kommentera