Trailsöndag i barfotaskor

Dagens löppass har två syften: att öva trail inför Kristianstad trail om två veckor och att springa in mina nya barfotaskor. 

2016-11-06-12-05-13

Vi börjar med kissepaus. Eller jag. Fredrik håller vakt. Jag är höstkamouflerad i vinrött. Ingen skulle se mig bland de röda löven om det inte vore för att Fredrik tar till ton och skriker: ANNA! Det kommer några! De är JÄTTEMÅNGA! Plötsligt har jag fem par ögon riktade mot mig. Låtsas att jag är en svamp och ser glad ut…

Efter den offentliga kissepausen tar vi oss an mountainbikespåret i Skrylle. Jag vet inte om vi bryter mot allmänt vett och cykeletikett när vi springer på cykelspår men det får det vara värt. Det är en fantastisk runda som innehåller allt. Från underbara partier av mjukaste barrskog, till rena hatsträckor på sten och rot.  Trots att jag koncentrerar mig så att det ryker om hjärncellerna lyckas jag kraschlanda i backen innan vi är klara. Missar en sten med ett par centimeter och landar skrattande i en lövhög.

Traillöpning är det jobbigaste jag vet. Inte i kroppen men i huvudet. Jag blir mentalt utmattad av att fokusera,  och mot slutet av rundan längtar jag efter lite monotont rakt-fram-spring. Då har vi precis passerat milen. Hur väl detta rimmar med 25 km terränglöpning om bara två veckor vetetusan…

Tillbaka vid bilen svidar jag om som värsta Stålmannen. Eller tja, jag byter skor. Plockar av ett par leriga skapelser, och glider ner i ett par oanvända och sprillans nya barfotaskor. Det är dags att träna upp fötterna. Bygga styrka och stabilitet. Jag startar lugnt med en ynka kilometer. Inte chocka, bara vara snäll.

Jag vet inte om det är skorna som gör det eller mitt val av något mindre trixig terräng, men fötterna går liksom bananas. Det känns så lätt, så studsande och så roligt. Vill inte sluta redan efter en kilometer men vet att man ska ta det försiktigt med barfotaskor.

Inskolningen har börjat. Nästa vecka ökar vi!

13 Kommentarer

  • Svara
    Mari
    6 november, 2016 kl 17:25

    Kul med nya skor, dom måste du berätta mer om :).
    Hoppas det gick bra med vurpan!? Jag slog en jag med, förra helgen i Åre, snabbt ner och snabbt upp….ingen såg mig….eller? Men kvar har jag festade blåmärket ever på vaden…!!!

    • Svara
      Anna
      7 november, 2016 kl 07:22

      Lovar en utförligare rapport när jag kommit upp lite i distans. Men helt jättespontant kändes de super! Vurpan gick bra. jag landande mjukt bland löven. Fanns miljoner värre ställen att stå på öronen på och vågar inte ens tänka på hur ont det hade gjort…. Och som tur var var det ingen som såg mig! Utom Fredrik men han är van :)

      • Svara
        Mari
        7 november, 2016 kl 20:20

        Vilken tur! Haha, ja tänka sig, att man alltid ska försöka hindra att någon ser en… eller ja, hoppas att ingen ser…Så kvick är man nog aldrig annars. :)

  • Svara
    Ida Aspviken
    6 november, 2016 kl 20:03

    Spännande!! Nu kanske du blir en sådan där Born to run-springabarfota- frälst!

    • Svara
      Anna
      7 november, 2016 kl 07:23

      Jag kommer ALDRIG att att springa i sandaler…. men de här känns som en vettig mellanväg! Låter så logiskt att man ska träna upp sina fötter att jag är beredd att ge det en chans! Så får vi se hur det utvecklar sig :)

  • Svara
    Mia
    6 november, 2016 kl 21:47

    Det är så roligt med ordet barfota när du uppenbarligen har ett par skor på fötterna :D Jag har aldrig vågat mig på löpning i mina, däremot är de välanvända på gymmet.

    • Svara
      Anna
      7 november, 2016 kl 07:26

      Jag gjorde ett försök med five fingers för många år sedan men blev knäpp på att pilla in rätt tå i rätt fack, så jag gav upp. Nu startar jag väldigt försiktigt för att vänja fötterna och hoppas det går vägen! Och ja, jag håller med…barfotaskor måste vara det konstigaste ordet i svenska språket :)

  • Svara
    Lisa
    7 november, 2016 kl 09:35

    Woho! Körde kullamannen i mina trailfreaks. Lite för mjuk sula i sten/lera/rötter nedförsbackarna men annars perfekt grepp. :)

    • Svara
      Anna
      7 november, 2016 kl 11:04

      Kul att höra! Ser framemot att få bekanta mig mer med mina. Rapport kommer om mina barfotaäventyr :)

  • Svara
    Trail & Inspiration
    7 november, 2016 kl 13:25

    Va? Schysta klubben (mannen din alltså)! Varför inte bara vara tyst… *fniss*

    • Svara
      Anna
      7 november, 2016 kl 14:22

      Eller hur! Jätteelakt. Fast han försökte nog bara vara snäll och varna mig….

  • Svara
    Märta
    7 november, 2016 kl 19:28

    Vad olika vi löpare är. Själv blir jag mentalt slut av att springa på landsväg, men inte för att jag måste fokusera utan för att det bara är rakt fram hela tiden, har mycket lättare för trail :-)

    • Svara
      Anna
      8 november, 2016 kl 11:13

      Fast då kan man liksom sova samtidigt, springa och filosofera, glömma tid och rum och PANG vara hemma igen :)

    Kommentera