Jag är lite nervös när jag ger mig ut. Nervös att kroppen ska flippa som igår och nervös för att halka. Jag fick ju som bekant inte med mig vinterutrustningen till Umeå.
Men jag hade inte behövt oroa mig. Kroppen känns som vanligt och det ligger minst 5 cm fluffig snö över allt det hala. Jag får lyfta fötterna och plumsa fram samtidigt som jag viftar frenetiskt med ögonfransarna för att hålla snön borta från synfältet.
Möter en kille med ögonbryn större än jultomtens. Och vitare. Skrattar för mig själv innan jag inser att jag förmodligen ser ut som tomtemor själv…
Att springa i snö är nog något av det roligaste som finns.
6 Kommentarer
träningsglädje
4 november, 2016 kl 19:52snöglädje!
Sandra
4 november, 2016 kl 21:54Ser underbart ut med snö. Dock får gärna snön vänta 11/2 månad med att komma till mig. I vinter vill jag dock springa i snö, massa snö.
Anna
6 november, 2016 kl 07:10Fast snön är sju gånger bättre än det här iskalla regnrusket jag fick när jag kom tillbaka till Skåne. Det är nästan så jag sätter mig på första plan tillbaka till norrland….
Mari
5 november, 2016 kl 07:41Eller hur. Snö, som jag älskar den!
Anna
5 november, 2016 kl 09:09Åh vad härligt med snö. Här är det grått och regnar
Anna
6 november, 2016 kl 07:11Värsta möjliga…. brrr!