07.30 Morgonrunda i soluppgång.
Idag är det benen som styr mig. Jag har egentligen inte tid till några längre utsvävningar men varje gång jag försöker vända hemåt väljer benen en extrakrok. Varje gång hjärnan börjar fantisera om gröten som väntar, fantiserar benen om var soluppgången ser finast ut. Och oftast är det inte i riktning hemåt…
I varenda vägskäl väljer benen håll baserat på känsla, snarare än distans. Grus framför asfalt. Kävlingeå framför bebyggelse. Sol framför skugga. Men tillslut måste hjärnan sätta ner foten. Jag har ju en tid att passa. Och en gröt som ska hinna sväljas innan yogaklassen på gymmet. Hade det inte varit för den hade nog benen sprungit fortfarande…
3 Kommentarer
Mari
27 november, 2016 kl 14:42Den känslan. Maaagisk.
Trail & Inspiration
28 november, 2016 kl 08:05Tacksamt med såna ben! :-)
Mia
28 november, 2016 kl 10:04Som du vet så har mina ben bestämt allt hela helgen, även på vilket sätt jag har varit kapabel att leka med mina barn… :D