Lördags-jag-har-inte-bloggat-paniken…

Den här dagen har gått i ett. Startade med 75 minuter spinning och världsrekord i ombyte efteråt. Då jag hade minimialt med tid mellan passet och tåget till Malmö var planen att svettas måttligt istället för ymnigt…

Svettas måttligt är dock inte min starka sida. Jag misslyckas kapitalt med min plan och har en handfull minuter på mig att förvandlas från dränkt katt till tillräckligt-fräsch-för-att-stå-i-butik-och kränga-startplatser-till-Stävie Trail.

Jag är snabb idag och kommer till perrongen fem minuter innan avgång. Så fort har jag aldrig någonsin gjort mig i ordning och jag blir plötsligt osäker på om jag verkligen fått mascara på båda ögonen.  Och om byxorna sitter åt rätt håll…

Köper med mig en lunch i farten och infinner mig på plats i butiken bara fem minuter efter utsatt tid. Pratar Stävie, provar skor, dricker cappuccino och har det allmänt trevligt.

Ramlar in genom dörren här hemma strax efter 18. Trött och OBLOGGAD. Och paniken infinner sig. Ni som bloggar förstår mig, man får liksom inte ro i kroppen. Ni andra tycker förmodligen jag är knäpp och ja, ni har rätt. Det är knäppt. Ingen läser ändå bloggar så här dags. Folk har ju liksom ett liv också.

Hostar upp ett inlägg medan bordet dukar sig själv.  Lättar på paniken. Nu kan jag ta lördag kväll….