Kalendertradition

Vi har en tradition i familjen. Att jag på min födelsedag alltid får en personlig kalender för nästföljande år. Som Fredrik och barnen med omsorg valt omslag på. Och med en personlig text på första sidan. 

Tror jag. I själva verket får jag den aldrig när jag fyller år, och måste tjata mig blå för att familjens alla tummar ska komma ur innan vi är halvvägs in på nästa år.  Jag hör avgrundsdjupa suckar när foton ska väljas och mig veterligen är det Fredrik ensam som sliter sitt hår. Barnen bryr sig föga.

Trots alla suckar, känslan av tvång och hot om skilsmässa lyckas han varje år hosta upp en fin kalender. So far på rätt sida årsskiftet. Med 33 dagar kvar av 2016 har jag nu fått nästa års upplaga. Med målgesten Målgesten på framsidan och en ljuvlig cappuccino på baksidan.

Lycka är att få minnas ett marathon varje dag. Att titta på cappuccino, däremot, blir värsta sortens självplågeri när jag nu byter till arbetsplats utan kaffemaskin…

Inga kommentarer

Kommentera