Aktuellt

Runner’s convention 2016

Att gå på konvent är alltid kul. Lika mycket för männinskor och möten som för passen. Därför valde jag att INTE stanna hemma trots att benet nog skulle hindra mig från att delta i det mesta roliga. Därför valde jag att kliva upp klockan 05.00 och åka till Göteborg trots att femtioårsfest hägrade på kvällen. 

fil-2016-10-02-00-09-43

Vi kommer lite sent till incheckningen då chaufför Caroline fått urinvägsinfektion och vill stanna och kissa varje kvart. Fördelen är att alla redan hunnit checka in och gå på toa,  och vi kan smidigt glida in och uträtta våra behov utan köer. Hinner knappt genom entrén innan kändisarna dyker upp. Bloggläsare, bloggkollegor, personer jag mött i olika löparsammanhang. Samtalsämnena är oändliga och jag hade kunnat snacka bort timmar om det inte vore för att själva dagen skulle kicka igång. Men nu var det ju träna vi skulle. På ett ben.

fil-2016-10-02-00-10-09

Som första klass har jag valt Wake Up-call men velar in i det sista om jag ska gå på Kenths löpteknik istället. Tänker att löpteknik är många höga knän och eftersom det är just det som gör ont väcker jag kroppen utomhus istället. Genom att putta Caroline uppför backar! En av dagens roligaste och mest pulshöjande övningar. Som Caroline sa någonstans mitt i backen: ”skönt att höra att du också kan bli andfådd!”  Men vi puttas inte bara uppför. Vi puttas nerför också.  Drar varandra uppför och springer pyramidintervaller.  Benet samarbetar uppför men inte nerför. Och intervallerna joggar jag mig igenom. Bra deal, Benet!

fil-2016-10-02-00-11-22

Andra passet har jag tänkt att byta bort till ett mindre belastande inomhuspass, men vädret håller mig kvar utomhus. Dessutom är jag nyfiken på att testa PT-gurun Madeleine Rybeck och hon gör mig inte besviken. Förvisso klassiska löpstyrkeövningar men hon delar med sig av de där knepen för att få rätt sak att kännas på rätt ställe. Hon levererar också dagens jobbigaste i övning – hoppa på ett ben i en fyrkant. Funkar över förväntan i vänsterbenet. Gör inte ens ont. Och lite mjölksyra (eller en hel del!) har detta ben längtat efter! Underbart!

fil-2016-10-02-00-09-06

Lunchen avnjuter vi utomhus. Den första oktober! Man kan inte annat än att älska den här hösten. Jag har valt vegetarisk mat och får getost på köpet. Försöker lära mig getost. Vet att det tar 17 gånger att lära sig en ny smak. Jag är nog någonstans på gång tio men förstår ändå inte. Det smakar kräk. Sju gånger kvar…  I övrigt god mat. Fast jag saknar den där chokladbollen vi fick till efterrätt förra året….

Vis av erfarenhet från förra årets tröskelintervaller DIREKT på maten, byter vi till oss en föreläsning. Om skador.  Skador blir man deprimerad av.  Vill inte höra om allt elände man kan få. Å andra sidan har jag nog avverkat allt snart. Duktig föreläsare och intressant ämne, men den intressantaste skadan ”puckat vänsterben” kommer aldrig på tapeten. Efter besök hos två naprapater har jag insett att just den diagnosen inte är så poppis bland gemene man. Det är nog bara jag i hela världen som har den…

fil-2016-10-02-00-12-30

Avslutar med traillöpning och förväntningarna är skyhöga på Markus Torgebys efterträdare – Pelle Nyberg. Trailpasset var det bästa förra året, och det blir kanon även i år. Pelle fixar biffen och det är ju inte hans fel att sommarvädret sett till att leran nästan helt uteblir. Leran är ju lite av äventyret och jag beställer en lite regnigare höst till nästa år för att få ordning på det där. Regn i Göteborg då alltså. Dagarna INNAN konventet.

fil-2016-10-02-00-07-55

I övrigt njuter jag av att springa i skogen. Trots att varje fotisättning bränner i benet känner jag mig lycklig där jag är, bland kottar, grenar och kvistar. På berghällar och med Sisjön vid min sida. Jag njuter så jag får gåshud sista kilometern. Och när jag ser som lyckligast ut frågar någon om benet inte känns. Det känns. Jättemycket. Jag bara struntar i det. Tänker bort. Och i ett par minuter av flow tillåter jag mig själv att trycka på lite. Man måste väl få vara glad ibland också liksom! Glad och rebellisk.

Vi hoppar över sista passet för att hinna i tid till femtioårsfesten. Trött efter den tidiga morgonen, trött efter en heldag på språng och trött pga cappuccinobrist, sätter vi oss i bilen för 2.5 timmes uttröttande bilkörning. Övriga två drömmer om mjukisbyxor. Själv har jag 45 minuter på mig att fixa mig festduglig. Kommer inte hinna få på mjukisbyxorna på den tiden. Men två cappuccino hinner jag med. Sen är jag redo för balluns!

16 Kommentarer

  • Svara
    Mari
    2 oktober, 2016 kl 08:58

    Åh! Jag vill också vara med :) Vilken härlig dag!

    • Svara
      Anna
      3 oktober, 2016 kl 07:40

      Det blev jättebra. Och underbart höstväder. Förhandlade bort nästan all inomhusaktivitet :) Till nästa år ska jag satsa på ett mer samarbetsvilligt ben, så blir det perfekt!

  • Svara
    Ingmarie
    2 oktober, 2016 kl 10:55

    Vilken dag! :-O Jag tror du ska liksom jag skaffa en ”svart bok” där alla märkliga skador samlas. Min är ganska fet, och många grejer har aldrig fått något svar, men senaste tiden (peppar, peppar) har den inte behövts användas alls.:-)

    • Svara
      Anna
      3 oktober, 2016 kl 07:41

      Ahhh, smart. En svart bok! Med hopp om att aldrig behöva se den mer :)

  • Svara
    Rund är också en form!
    2 oktober, 2016 kl 15:58

    Låter superkul! (Eller ja, förutom benet då)!
    Madde har jag haft äran att träffat på träningshelg tidigare. Älskar både henne och hennes kunskap.

    Kram M

    • Svara
      Anna
      3 oktober, 2016 kl 07:41

      Hon var jättebra. Tyvärr hann jag inte prata med henne. Såg henne varken före eller efter passet. Tror hon hade bråttom till Träningsmagi efteråt :)

  • Svara
    Märta
    2 oktober, 2016 kl 20:17

    Ååååhhhh varför ska roliga konvent/lopp/mässor/andra roligheter alltid hända när jag inte kan vara med? Lät riktigt roligt!

    • Svara
      Anna
      3 oktober, 2016 kl 07:42

      Visst är det typiskt!

  • Svara
    Joanna S
    2 oktober, 2016 kl 22:52

    Ja vilken härlig dag som slutade på topp med härlig traillöpning! :-D
    Och vilken ära, och lite overkligt, att se sig själv i en blogg som jag följt varje dag i 4 år ;-)

    • Svara
      Anna
      3 oktober, 2016 kl 07:46

      Oj, jag glömde visst att fråga om det var ok. Alla som jag umgås med vet liksom att de riskerar, och ger sitt omedvetna godkännande, att hamna på min blogg :) Nu var det ju första gången för dig men om det känns som en ära så var det kanske inte så farligt? :) (håller tummarna!). Till nästa gång vet du att jag aldrig frågar utan bara tar för givet…. :)

      • Svara
        Joanna S
        4 oktober, 2016 kl 18:39

        Haha ingen fara! ? En stunds blogg-kändisskap tackar man inte nej till! Jag ser det som mina ”5 minutes of fame” ?

        • Svara
          Anna
          5 oktober, 2016 kl 15:44

          Haha! Och när du sprungit ås till ås med mig kommer du få MÅNGA minuter av fame :) När jag lockar med det kan du liksom inte tacka nej… :)

  • Svara
    Mia
    3 oktober, 2016 kl 09:03

    Det där med att jag aldrig lyckas tajma något löparevent. Inte ens när de äger rum i Göteborg… Ser sjukt soligt och härligt ut!

    • Svara
      Anna
      3 oktober, 2016 kl 10:06

      Ja det är nästan skandal :) Det var både soligt och härligt. Men det verkar bli en favorit-i-repris nästa år. Bättre tajminglycka då :)

  • Svara
    anneliten
    3 oktober, 2016 kl 10:43

    Du är rolig du. Jag sitter här och undrar om benet gillar att dansa. Vi fick ju liksom inte följa med på festen ;-)

    • Svara
      Anna
      3 oktober, 2016 kl 15:10

      Attans. Men nej, detta ben orkade inte dansa. Inte det andra heller. Därför vet jag inte riktigt. Jag får undersöka det vidare på nästa fest (när jag inte laddat upp med en heldag i Göteborg). Däremot var aptiten på topp efter en hel dags löparkonvent!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.