Aktuellt

När 13 kilometer blir 19…

Med risk för att bli lite tjatig, men jag kom vilse idag igen. Och inte så lite…

fil-2016-10-16-15-58-05

Jag brukar klara mig hyfsat med karta på stora grusvägar i skogen, men när jag ska briljera för Malin är jag totalt bortkollrad från start. Vi har nog inte ens passerat en kilometer när första felspringningen sker. Vi sneddar lite diskret över tomtmark (förlåt) för att komma på banan igen, men så här i efterhand är frågan om det ens var banan. Inte en enda detalj i skogen återfinner jag nämligen på kartan. De hus och stigar som passeras finns liksom inte i den tryckta versionen av verkligheten. De vattendrag som finns på kartan hittar jag å andra sidan inte heller på riktigt…

Dagens tänkta bana består av en åtta, där vardera loop är ca 6 km. Men vi hinner ens inte påbörja den andra loopen, för den första råkar bli 19 km. N-I-T-T-O-N. Och efter nära tre timmars utevaro i duggregn känns det som det får räcka!

fil-2016-10-16-15-10-20

Jag tänker att det är lite pinsamt att jag inte ens kan följa en fet grusväg i skogen. Att Malin ska bli arg och vresig. Lite HANGRY till och med. Men jag behöver inte oroa mig. Malin är på ett strålande humör, alla felspringningar till trots. Efter ett tag struntar vi i kartan och går på magkänsla, ropar TJOHOO när vi äntrar Per Karls väg (eller var det Karl Pers?)  och blir lyckliga ända in i själen när vi tror att vi har koll. Det visar sig dock att varken jag eller Malin har någon magkänsla att lita på. Och att vi väldigt sällan har koll. Vi är stundtals långt utanför kartan, på ställen vi inte ens med den vildaste fantasi kan förstå hur vi hamnat på. Försöker desperat hitta rätt med hjälp av en telefon som saknar täckning, men det går av förklarliga skäl sådär.

Vår ursprungliga plan är att möta upp våra bättre (?) hälfter för en lunch på Klåveröds café när de öppnar kl 12.00. Klockan 13 börjar de undra var vi blivit av. Tyvärr kan vi inte ge något klockrent svar eftersom vi inte vet själva. Skylten mot Snuvastugan ger heller ingen ledtråd att gå på.

Vi hittar lite markeringar som är färgglada och fina och följer dem lite slumpartat tills vi stöter på Skåneleden.  Då känner vi oss plötsligt jättetrygga. Skåneleden liksom. Hur fel kan det bli? Fredrik i andra änden luren bekymrar sig mest över att den är 40 mil lång och att vi säkerligen klivit på den åt fel håll…

Men. Som ni förstår kom vi fram tillslut. Missing people behövde inte rycka ut och vi nådde caféet bara en och en halv timme sent. Inte så pjåkigt väl?

Det lila strecket är den tänkta rundan. Det gröna är resultatet….

20 Kommentarer

  • Svara
    Richard Jack (RunSweden)
    16 oktober, 2016 kl 18:38

    Jag har faktiskt skaffat mig en sådan där skogsmulle-GPS. En Garmin eTrex 35 (finns flera andra också). Har liksom kartor inbyggda, så man behöver inte förlita sig på att ha mottagning på mobilen. Det kanske är ”fusk”, men använder den mest när det skitit sig, och jag är jäkligt kaffesugen. :)

    • Svara
      Anna
      16 oktober, 2016 kl 21:50

      Shit vad smart! Med tanke på hur ofta det skiter sig och hur ofta jag är cappuccinosugen så känns det som en användbar pryl! Hallå världen (ja Fredrik då alltså), jag fyller år om 11 dagar!

  • Svara
    Ingmarie
    16 oktober, 2016 kl 21:10

    Haha. Skönt ni hann fram innan de stängde i alla fall. :-) Men helt ärligt. Du vet väl att man kan använda mobilen till annat än att fota med? ;-)

    • Svara
      Anna
      16 oktober, 2016 kl 21:49

      Du har aldrig varit i Klåveröd :) Där finns varken täckning för telefon eller internet. Vi hade tur som hittade ETT ställe där vi kunde ringa ifrån :) Så mycket mer spännande livet måste vara där!

  • Svara
    Mia
    16 oktober, 2016 kl 22:30

    Du får gå en orienteringskurs hos mig så kanske du bara kommer en timme för sent…

    • Svara
      Anna
      17 oktober, 2016 kl 11:15

      Fast då får jag ju mindre löpning för pengarna. Typiskt dumt ju :)

  • Svara
    Gert
    17 oktober, 2016 kl 09:36

    Nåja Anna det är nyttigt med motion. :) Var det bara ni ute?Ingen ni kunde fråga om vägen?

    • Svara
      Anna
      17 oktober, 2016 kl 11:16

      Bara tyskar… och vi kan inte tyska. Och litade inte på att de kunde vägen bättre :)

  • Svara
    Erika - Löpningen & Jag
    17 oktober, 2016 kl 09:50

    Anna! jag måste få springa med dig någon gång så att jag kan få springa lite vilse! Jag kan liksom mina skogsrundor i sömnen och det blir så himla lite äventyr då. Känns som att du är den perfekta partnern till att få springa vilse och råka skramla ihop fler kilometer än man tänkt xD hahah!

    • Svara
      Anna
      17 oktober, 2016 kl 11:17

      Haha, såklart ska vi springa vilse ihop! Jag garanterar inte att du kommer hem, men kul skulle vi ha!

  • Svara
    Marie
    17 oktober, 2016 kl 16:58

    Hahahaha, härligt att läsa om er tur i skogen. Själv var vi valp-vakt i helgen och fick gå små lugna promenader istället. Inte vilse dock….

    • Svara
      Anna
      17 oktober, 2016 kl 21:58

      Det lät inte fel det heller. Kanske en valp man ska skaffa sig, som hittar vägen ? :)

  • Svara
    Mari
    17 oktober, 2016 kl 20:15

    Säger som Erika, jag vill också springa med dig. Vägen till ett bra långpass ju :)

    • Svara
      Anna
      17 oktober, 2016 kl 21:59

      Hihi, ni är så välkomna! Jag lovar ni ska få ett långpass ni aldrig kommer att glömma. (Eller aldrig komma hem i från… ehhh… :S)

  • Svara
    Malin
    17 oktober, 2016 kl 21:27

    Jag är tacksam över att jag hade laddat med ordentlig frukost innan vi drog…och jag håller med dig om ”det är väl inte mitt fel att kartan tog slut”
    Tror vi får göra om det snart :)

    • Svara
      Anna
      17 oktober, 2016 kl 21:59

      Ja det måste vi! Vi har ju andra delen av banan kvar…..

  • Svara
    Märta
    19 oktober, 2016 kl 20:48

    Haha vad frustrerade ni måste ha varit när klockan passerat 12 då ni egentligen skulle ha suttit och fikat :-)

    • Svara
      Anna
      20 oktober, 2016 kl 10:38

      Fast det var nog värre för de som var på plats och kände lukten av fikat. Vi var ju i överlevnadsmode med fullt fokus på att hitta rätt stig :)

      • Svara
        Märta
        21 oktober, 2016 kl 12:03

        Väntade de tills ni kom? Vilka gentlemän! Haha det hade inte min man gjort :-)

        • Svara
          Anna
          21 oktober, 2016 kl 17:38

          Inte jag heller… :)

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.