Man ångrar ALDRIG en morgonjogg

Jag ska erkänna att den satt långt inne. Att jag hade hundra bra anledningar att låta bli. Men EN anledning att genomföra. Den vann…

fil-2016-10-30-09-03-17

Innan vi åkte till Stockholm packade jag ett löpar-kit. En påse med allt nödvändigt för att kunna smyga ut på en söndagsrunda innan dottern hunnit vakna. Idén lät lysande sådär på förhand,  men igår kväll (när jag efter en fantastisk middag landat i en mjuk hotellsäng) fick jag kalla fötter. Mitt alter-ego Slö-Anna gjorde sitt bästa för ändra mina planer och försåg mig med ett helt artilleri med bra anledningar…

Here goes, Slö-Annas bästa anledningar att stanna i en varm hotellsäng:

Det är mörkt ute. Du är mörkrädd i en främmande storstad. Du har ingen aning om vilka kvarter du bör undvika och hur många galningar som smyger i gränderna. Det här är inte Kävlinge.

Alltså det där mörkret. Du kommer bara känna dig rädd. Inte kunna slappna av och njuta.

Är du förresten inte lite trött i Vänsterbenet efter en hel dags shoppande? En asfaltrunda kanske inte är det smartaste. Och något annat hittar du inte till….

Om du springer i morgon bitti, kan du inte springa på måndag också. Du rehabar liksom. Då kan du lika bra springa på måndag istället och slippa ge dig ut i det där mörka…

Du är på minisemester med din bästa dotter, vore det inte mysigare att ligga kvar och morna dig med henne. Kolla nyhetsmorgon och pilla dig i naveln…

Alltså, du har en liktorn på lilltån. Den kommer att göra jätteont och sen blir du sur resten av dagen när du ska springa i affärer med en uppretad liktorn. Ingen dotter i världen förtjänar det.

And so on. Argumenten har ingen ände. Jag är millimetrar från att ställa in hela löpkalaset, då en tanke slår mig:

Frukosten öppnar 7.30. Med tanke på att klockan är tillbakaställd motsvarar det 8.30. Eftersom jag vaknar pensionärstidigt kommer jag behöva vara vaken TVÅ timmar innan jag kan gå och äta. Att pilla naveln i två timmar utan mat kommer att döda mig långsamt. DET är det enda argument jag behöver för att ge mig ut. Jag måste ha något att fördriva tiden med så jag inte svälter ihjäl.

Den opiffade verkligheten. Direkt ur sängen till hissen.

Sagt och gjort. 06.45 lämnar jag hotellet. Cruisar genom ett morgontrött Stockholm och njuter av lugnet som möter mig. På Västerbron finns inga löpare men en par morgonpigga livsnjutare med kameran i högsta hugg, i väntan på den soluppgång som strax ska komma. Jag har inte ro att vänta, springer vidare och fångar den någonstans på Norr mälarstrand.

Passerar Stadshuset och slottet, och älskar min löpande sightseeing. Kliver över tröskeln 11 km senare. Så nöjd med min runda. Så hungrig. Och så redo för hotellfrukost!

Man ångar ALDRIG en morgonrunda.

 

 

19 Kommentarer

  • Svara
    Ida Aspviken
    30 oktober, 2016 kl 19:08

    Men så ljuvligt!
    Är otroligt imponerad över att du tog dig ut. Jag hade då aldrig… :O

    • Svara
      Anna
      31 oktober, 2016 kl 09:33

      Om alternativet hade varit att svälta ihjäl så hade du :)

  • Svara
    Mari
    30 oktober, 2016 kl 19:43

    Underbart. Helt klart en värd anledning att faktiskt springa. Fina Sthlm :)

    • Svara
      Anna
      31 oktober, 2016 kl 09:34

      Så himla fint. Och nu är jag i Umeå och det är tamejtusan ÄNNU finare!

      • Svara
        Mari
        31 oktober, 2016 kl 19:51

        Kan faktiskt bara hålla med dig. Norrland alltså <3

  • Svara
    Mia
    30 oktober, 2016 kl 21:24

    Morgonrundor blir det sällan för mig just nu. Svårt att få till. Men jag vet ju att morgonspringets tid kommer åter så jag deppar inte :) Undrar vad min latmask kommer att komma dragande med då. Den där om mörker och läskiga människor har jag hört några gånger…

    • Svara
      Anna
      31 oktober, 2016 kl 09:35

      Ja just den är nog den enda som biter på mig. Att springa rädd är det värsta…. Tur att jag hade en vintertid som räddade mig och gjorde det ljust en timme tidigare!

  • Svara
    Richard Jack (RunSweden)
    30 oktober, 2016 kl 22:11

    Ja, det är segt att komma iväg, men som sagt, man ångrar aldrig en morgonjogg. Sen smakar ju frukosten 300% godare. Ja, en hotellfrukost smakar nog till och med 500% godare. :)
    Gillar din hissbild. Inte piffad och photoshoppad, utan ärlig. Sånt vinner man på i längden!

    • Svara
      Anna
      31 oktober, 2016 kl 09:37

      500% godare var det nog! Finns det egentligen något bättre än hotellfrukost? Hade kunnat springa ett varv till om man fått en till :)

  • Svara
    Anna
    31 oktober, 2016 kl 08:28

    Wow, riktigt bra jobbat. Det var ju grymt bra ursäkter så jag hade nog inte kommit iväg tyvärr

    • Svara
      Anna
      31 oktober, 2016 kl 09:38

      Fast jag hatar att ligga och vänta på frukosten. Det lät MYCKET jobbigare än att springa… :)

  • Svara
    Kicki
    31 oktober, 2016 kl 10:53

    Har fått till innanfrukostrunda både lördag och söndag och det är ju sååå skönt (när man väl är klar). Har som mål att köra en runstreak året ut för att komma in i lite bättre vanor och 7 dagar i rad är nu avklarade. Just det där att ha klarat av rundan på morgonen gör att jag känner mig lite bättre, lite nöjdare resten av dagen. Jag slipper gå och fundera på att jag borde ge mig ut snart. Jag längtar sällan efter en löprunda men känner mig grym efteråt och det är värt massor!

    Tack för en härlig blogg!

    • Svara
      Anna
      31 oktober, 2016 kl 21:20

      Härligt! Det är nästan det bästa med morgonspring, att man slipper ha det hängandes över sig . Och frukosten efteråt… så värt det!

  • Svara
    Nina
    31 oktober, 2016 kl 16:29

    Fina saker!

  • Svara
    anneliten
    31 oktober, 2016 kl 16:56

    Hotell-frukost smakar oftast ännu bättre efter lite träning… Och Stockholm är inte så läskigt tycker jag. Å andra sidan är jag inte särskilt rädd någonstans (mer än i en imaginär mörk park i Bronx kanske), så jag kanske inte ska bedöma…

    • Svara
      Anna
      31 oktober, 2016 kl 21:23

      I min fegisvärld är alla ställen läskiga i mörker. Speciellt om jag inte varit där och vet hur det ser ut, hur många löpare som är ute osv. Var nervös i London men när jag insåg att typ HELA London sprang klockan 06.30 kunde jag slappna av. Stockholmarna var inte fullt så morgonpigga :)

  • Svara
    Ingmarie
    31 oktober, 2016 kl 22:30

    Rätt val! jag tänker att man får passa på innan snöstormar, modd och isgator drar fram. DÅ finns det anledningar att ställa in. Eller mesa på gymet…

  • Svara
    Hanna
    3 november, 2016 kl 07:57

    Jag håller med! Morgonlöpning är den bästa. Särskilt att springa intervaller kvart i sex på morgonen på en kolsvart löparbana! (Nej jag skojar inte)

    • Svara
      Anna
      3 november, 2016 kl 08:51

      Jag som inte ens gillar intervaller mitt på dan….:) Men det är säkert trevligt. Själv njutningsspringer jag mest så dags :)

    Kommentera