Älskar färgerna på Crafts nya höstkollektion. Det murriga, höstiga. Och känslan av att för en gångs skull inte vara en levande färgpalett.
Fick en låda med höstnytt och tog med mig Fredrik och Vänsterbenet på en första provspringning. På bilden ovan har jag två vantar. Det var sista gången jag såg den ena…
I min nya outfit känner jag mig snyggast i hela Saxtorpsskogen. Konkurrensen är förvisso inte stenhård och utmanare till titeln är bara Fredrik, två pensionärer och en häst.
Vi följer en mountainbikeslinga, varvat med random stigar åt alla möjliga håll. Målet är att hålla oss springande i en timme utan att nudda asfalt. Lite som ”inte stöta golv” – vuxenversionen. Vänsterbenet och vapendragaren till höger har dagen till ära klätts i ormskinnsmönstrade tights, och samarbetar kanske snäppet bättre på grund av just detta. Vem känner sig inte cool i orm liksom? Så klart känns det i beneländet i alla fall. Det gör det alltid. Men känslan i steget är lätt när vi flyger fram över rötterna.
Jag har glömt gps-klockan hemma och slåss mot tanken ”är det ens lönt att springa då?”. Som tur var har Fredrik sin, och mitt bråkande sinne stillas en aning. Tills jag upptäcker att hans Garmin Fenix 3 är världssämst på mäta sträckor i skog. Eller så finns det inga satelliter i Saxtorp. För den farten den påstår att vi springer är så långsam att jag springer fortare baklänges. Dessutom när det känns som vi har ett bra flow. Teknik när den är som sämst…
Tillbaka vid bilen lägger jag vantarna i bagageutrymmet. Båda två. När vi stannar för ett shoppingstopp på ICA halvvägs hem finns bara en vante kvar. Hungern når astronomiska höjder men vi beslutar oss för att köra tillbaka till skogen. Den måste ha ramlat ur.
I skogen finns ingen vante. I bilen finns ingen vante. I magen finns ingen mat. Det nervösa sammanbrottet är nära. Kör lite för fort på vägen hem. Det gör jag bara när jag är hungrig eller när det är en väldigt ösig låt på radion. Väl hemma har vi glömt att köpa det vi egentligen åkte till affären för, laxen! Ingen vante och utan lax. Värsta antiklimax efter en fantastisk start på söndagen.
Tröstar mig med en cappuccino så länge, medan reservlaxen (=äggen) kokar. Äter och blir människa. Nu ska jag städa bilen i jakt på den försvunna vanten…
12 Kommentarer
Kari
9 oktober, 2016 kl 16:59Jag håller med om att Fenix 3 är urusel! Dock mäter min för långt vilket är ganska bra för mitt ego. Mindre bra när man springer med någon annan eller på tävling och inser att man är ca 15% sämre än väntat – och har 15% längre till mål än man trodde. Fattar inte Garmin att poängen med en GPS-klocka är att den skall ha en fungerande GPS och inte SUP-funktionalitet eller möjlighet att mäta golf-resultat?
Anna
9 oktober, 2016 kl 22:34Ja det är ju nästan ännu värre. När man tror att man är bra och får sina drömmar krossade på loppen sen :O. Kanske ska börja spela golf istället så man slipper bli besviken :)
Rund är också en form!
9 oktober, 2016 kl 19:20Fick en låda med höstnytt? Du är ju en storbloggare, även om du knappt vet om det själv (?) Hehe!
ASSNYGGA plagg för övrigt. Aningens avis! ;-)
Kram M
Anna
9 oktober, 2016 kl 22:36Men eller hur! Galet fina! Så glad över en ”ny” färg. Känns som det blivit en del av samma genom åren. Det här känns höstfräscht och kul!
Mari
9 oktober, 2016 kl 19:42Sjukt snygga kläder. Jackan föll mig väldigt i smaken, min favoritfärg :) Skulle behöva köpa en ny jacka. Hmm…tål att tänkas på.
Hoppas du hittade vanten?!
Anna
9 oktober, 2016 kl 22:37Det är ju snart julafton…. Vanten hittade jag klockan 21.56. Under FÖRARSÄTET. Hur hamnade den där liksom, jag satt ju på andra sidan. Nu kan jag sova gott i alla fall! Hade varit synd på värsta coola reflexvanten!
Mari
10 oktober, 2016 kl 06:50Oh, smart där! Det är ju jul snart…
Åh toppen ju, men ja…. mysteriet med den försvunna vanten. Men bra att du hittade den :)
Märta
9 oktober, 2016 kl 22:24Åh den jackan alltså, den var sjukt snygg! Tusan också, jag skulle ju inte köpa nån ny i höst…
Anna
9 oktober, 2016 kl 22:38Skriv till tomten :)
Mia
10 oktober, 2016 kl 21:23Du är dösnygg i dina ormisar! Kanske jag blev avis och snodde den där vanten bara för att jävlas? Just sayin…
Anna
10 oktober, 2016 kl 22:35Men ååå, jag visste att det var du! Tack för att du la tillbaka den under förarsätet när du ångrade dig :)
Cecilia
12 oktober, 2016 kl 20:39Ursnygg/t, ingick till och med nya skosnöre…?