Förbjuden frukt

Jag skulle kunna titulera mig slöjoggare. Slöjogging är nämligen den träningsform jag sysslar med nowadays. Så där sakta att Vänsterbenet inte protesterar. 

fil-2016-10-20-13-42-28

Häromdagen fick jag feeling och tryckte lite hårt på gasen. Vänsterbenet straffade mig direkt. Denna gång med en knäppande känsla (inklusive ljudeffekt) över och under knät.  Feeling ska jag inte få fler gånger.  Det var ödesdigert.

Anyway. På dagens promenad (!) ser jag en 600-metersmarkering i marken och drabbas av identitetskris. Jag vill varken vara torsdagsflanör eller slöjoggare.  Jag vill snöra på ett par snabba skor, brassa på och känna hjärtat i halsgropen. Jag vill känna mig som en stark löpare. En evighetsmaskin. Allt det där som är jag.

Vid närmare eftertanke gillar jag inte ens intervaller. Jag är ju en njutningslöpare i själen. Men den där förbjudna frukten triggar igång cravings av den mest oväntade sort. Ge mig lite hårt arbete liksom!

Tröstar mig med att köpa Sara Rönnes bloggkurs och tänker att om jag inte kan vara den löpare jag vill vara, kanske jag kan spexa till mitt bloggtänk lite. Bli en bättre bloggare. Tänk om jag skulle kunna tjäna en krona eller två för den tid som jag faktiskt lägger ner och inte bara få två förpackningar Keso var tredje år… Spännande tanke!

Slöjoggande plugghäst. Mitt nya jag.

14 Kommentarer

  • Svara
    Ida Aspviken
    20 oktober, 2016 kl 14:45

    Åh, jag lider med dig Anna!
    Men kursen lät spännande iaf! Hade jag inte varit i det läget i att jag försöker dra ner på saker att göra och inte tvärtom hade kanske jag också slagit till på den!

    • Svara
      Anna
      21 oktober, 2016 kl 10:42

      Den låter superintressant. Och jag hoppas verkligen jag kommer ha tid att sätta mig in i det lite. Nu när jag har lite mindre tidsuttag i form av löpning :)

  • Svara
    Mari
    20 oktober, 2016 kl 20:40

    Blä för din onda vad :( Inte alls bra. Hoppas du får en rätsida på det där <3

    • Svara
      Anna
      21 oktober, 2016 kl 10:43

      Det värsta är att ingen fattar vad det är. Ge mig ett löparknä och jag skulle vetat vad jag skulle göra och hur lång tid det skulle ta. Här händer liksom inget. Jag vet inte ens om det är vaden, hamstrings eller höften….

      • Svara
        Mari
        21 oktober, 2016 kl 16:10

        Vart i vaden har du ont?

        • Svara
          Anna
          21 oktober, 2016 kl 17:21

          Det är inte riktigt vaden. Det är typ insida både ovan och under knät. Svårt att peka exakt. Skitskumt. Ibland huggande, ibland molande…

          • Mari
            22 oktober, 2016 kl 07:41

            Mystiskt! Hoppas innerligt att det försvinner. <3 Kramar

  • Svara
    Nina
    21 oktober, 2016 kl 09:56

    Dumma vad! Helt enkelt.

    • Svara
      Anna
      21 oktober, 2016 kl 10:44

      Superdumt hela benet. Kan man få ett nytt?

      • Svara
        andreas
        21 oktober, 2016 kl 10:59

        Blade runner? hehe. Du fixar att träna upp ojämnheterna, du är ju envis när det gäller sånt eller är det bara som du framställer dig? :) kämpa!

        • Svara
          Anna
          21 oktober, 2016 kl 14:38

          Jag är envisast i stan. Men Vänsterbenet verkar göra anspråk på titeln… Tack för pepp!

  • Svara
    Emma
    21 oktober, 2016 kl 13:47

    Hörde om nån 17-årig tjej som tjänade 100 000 kr i månaden på sitt bloggande, men det var ingen på jobbet som visste vad hon bloggade om. Vilken mascara hon använde trodde nån… Det kanske vore nåt att satsa på ;-)

    • Svara
      Anna
      21 oktober, 2016 kl 14:40

      Det låter ju som värsta affärsidén. Jag är rädd att jag kommer att tappa några läsare dock, för jag tror inte jag är så bra på att inspirera just i den genren…

  • Svara
    Ingmarie
    21 oktober, 2016 kl 21:12

    Eländigt med benet… :-( men dte kommer att bli bra. Jag lovar! Du kan ju hitta på en egen kurs att tjäna pengar på vet jag! :-)

  • Kommentera