Jag sprang Helsingborg marathon med tveksamt vänsterben, och var beredd på löpvila efteråt. Jag haltade dagen efter och tyckte att det var värt det. Jag tycker fortfarande det var värt det, men jag hade inte räknat med att postmaraveckan skulle innehålla högsommarvärme och ovanligt mycket egentid…
Högsommarvärme och egentid är ju liksom själva definitionen på långpass, fikalöpning, och löpning på vackra platser man sällan hinner ta sig till. Men nej. Därför tog jag med mig Vänsterbenet på en promenad i skogen. Trevligt kan tyckas, fast egentligen var det nog högsta graden av självplågeri. För säkerhets skull hade jag löparskorna på. Ni vet, bara testa lite. Testade i tre steg och gav upp. Ganska stolt över det faktiskt. Att jag inte fortsatte. Men ändå. Självplågeri.
I morgon väntar extremlång egentid som jag tänkte använda till att prova cykeln. Ni vet den där prylen som bara duger när löpningen inte funkar. Det ständiga andrahandsvalet. Förpassad längst inne i garaget och som bara får vara med och leka när det passar mig. Taskig tillvaro. Förlåt cykeln. Men i morgon ska vi njuta! Finns det något bra fika på vägen från Perstorp….?
7 Kommentarer
Erika - Löpningen & Jag
11 september, 2016 kl 12:21Haha exakt så är det! Undrar hur sura cyklarna egentligen är på vårt beteende?
Perstorp är ju nästan mina hoods, men jag har riktigt dålig fikakoll. Lotta på Åsen kanske? :D
Anna
11 september, 2016 kl 14:10Får nästan dåligt samvete, stackars stackars cykel! Nu fick den pga anledning (=roligare träningspass…) inte rastas idag heller…. men jag sparar fikatipset till nästa gång. Det lär väl inte dröja så länge, det här benet verkar inte vilja springa på ett tag…. I alla fall. Jag får köpa dubbelt så mycket fika, så att cykeln också får en bit…
Mia
11 september, 2016 kl 13:52Jag saknar inte promenaderna alls efter min träningscomeback och har full förståelse för frustrationen. Promenader är liksom något annat, något jag gärna gör, men inte i träningssyfte… Jag hoppas du läker ihop snabbt och verkligen njuter av cykeln så länge!
Anna
11 september, 2016 kl 14:11Promenera är liksom ett tidsfördriv eller ett transp :( ortsätt. En anledning att kika in i folks köksfönster. Men träning… näe….. :(
Ingmarie
11 september, 2016 kl 22:55Fasen vilken plåga! Måtte benet bli på gott humör snart… var gör det ont? Piriformis som klämmer en nerv? var försiktig med att stretcha dock. det är faktiskt inte alltid bra. Det har jag lärt mig den hårda vägen…
Anna
12 september, 2016 kl 13:44Naprapaten hade goda förhoppningar. Jag skulle få mysjogga redan i morgon. Men inte stretcha :)
Marie
12 september, 2016 kl 14:42Älskar promenader..med vänner…och en massa snack. Men inte som träning.
Ytterligare ett ord som jag tar till mig…mysjogg.?