Race report: Helsingborg marathon 2016

Helsingborg marathon tredje upplagan kan inte gjort någon besviken. För egen del hade jag kul från start till mål och saknade faktiskt inte ens serpentinbacken

Bästa pacern. I år släppte jag inte!

Jag är på plats en timme innan start och hinner många gånger på bajamajan. Det finns liksom ingen kö. Jag springer uppvärmningsjogg-intervaller mellan de två ställena i startområdet som har bajamajor. Jogga-kissa-jogga. Uppvärmning och blåstömning, allt i ett. Börjar känna mig taggad trots att jag är lite osäker på vänsterbenet. Ska det hålla ihop? Om allt funkar vill jag in under 3:30, men med tanke på att jag gått baklänges i trapporna senaste veckan vågar jag inte hoppas…

Minglar runt bland kända ansikten och kommer sent till fållan. På grund av kravallstaket kan jag inte komma in där 3:30-ballongerna står. Akrobatik har aldrig varit min starka sida. Glider in längst bak och plogar mig fram genom fältet. Med fem minuter till start hittar jag mina ballonger och bestämmer mig för att INTE släppa dem i år. Benet har jag redan glömt.

Bästa arrangörerna försöker hålla undan för tjurrusningen

Det är motvind första biten. Kenth må vara en jätteduktig farthållare men han tar inte mycket vind. Var är bodybuildarna liksom? Jag konstaterar snabbt att motvind i starten kommer betyda motvind på målrakan också. Attans.

I Råå ( 7-8 km)  var det värsta partyt förra året. ”Hej och hå, kämpa på, välkomna till Råå”. Ramsan sitter än och jag laddar för att få höra den. Men hejarklacken struntar brutalt i sin vinnande hejaramsa och jag blir lite ledsen i ögat.  Den var ju så bäst! Råå-bor, ni får en ny chans nästa år, missa inte!

Same outfit as last year. Same outfit as every year James…

Jag känner av mitt vänsterben. Inte så att det gör jätteont men det stramar och känns lite skumt. Väljer att fokusera på andra saker. Som en sten i skon och två ballonger bumpandes i huvudet. Alla distraktioner är bra.

Milen passeras på 48 minuter och tempot känns stabilt och lugnt. Stundtals känns det FÖR lugnt men vis av erfarenhet från förra året vet jag att det inte är lönt att lämna gruppen. The farthållar-gang äter alltid ikapp.

Ballonggänget har tunnats ut vid 35 sprungna

I Ramlösa brunnspark vid 13 km finns en av loppets ösigaste klackar. Känner mig som en rockstar. Folk hejar med namn och med PIGGELINA.  Suger åt mig av energin och fattar verkligen varför man springer maraton, det här är ju kul för tusan!

Kilometrarna tickar på i ett flygande tempo och när vi passerar halvmaran på 1.43 är kroppen fortfarande pigg och glad. Nu är det nedräkning, hälften passerad.

Banan är mer kuperad än jag kommer ihåg det, även om den berömda serpentinbacken är borttagen i år. Men det är bara hänga med i bergochdalbanan.

Förra året hade jag en turkos rygg framför mig under hela loppet. Ryggen tillhörde en Malin fick jag veta senare. Jag sprang om henne i Serpentinbacken då hon var nere för räkning. Men hon fick eld i baken och spurtade från mig på upploppet. I år ligger hon långt före mig och jag har egentligen ingen tanke på att kunna slå henne.

Vid 35 km får jag rapport från Fredrik att jag tagit in tre minuter på henne under den senaste milen. Strax därefter ser jag hennes rygg och säger till gruppen att henne ska vi ifatt. Problemet är att farthållarna har en fart att hålla. De kan liksom inte bara rusa iväg efter mina hemliga önskemål…

Vi kommer ikapp henne tillslut ändå och hon berättar att benen är körda. Jag säger att jag väntar mig att bli omkörd i spurten och smyger sedan förbi. Vi befinner oss på Sofiero vid 38 kilometer när jag bestämmer mig för att lämna ballongerna bakom mig. Jag har krafter kvar och 4 km ska nog gå att uthärda. Det hade ju varit så fint att få revansch från förra året…


Jag rullar på i nerförsbacken och passerar många löpare längs vägen. Vid 2500 meter börjar de retsliga markeringarna i marken. Varje 100 meter blir man påmind om hur långt det är kvar och det känns som det aldrig ska ta slut.

Kan man vara annat än glad på kilometer 39?

Som omväxling är jag fortfarande pigg i benen och jag njuter av den fantastiska stämningen som råder längs målrakan. Motvinden märker jag inget av, jag bara matar. Långt fram ser jag klockan på målportalen och ser att det finns en chans att gå under 3.27. Jag ökar farten och lyfts fram av den grymma publiken som skriker så marken gungar. Under de sista femhundra metrarna hör jag inte mina egna steg i larmet. Jag får gåshud och vill inte att det ska ta slut.

Så kommer jag på det där med målgesten. Med gels i båda händerna blir ju inte ens ett V-tecken snyggt på bild. Petar ner dem i fickorna för att få fria händer. När jag närmar mig målgången står fotografer på båda sidor. Vem ska jag titta på liksom? Och NÄR ska jag höja mina armar?

Det blir en ospontan och något krystad höjning av armarna mot skyn. Blir spännande att se resultatet!

Kommer i mål på 3.26.49, min näst snabbaste maratid ever, och jag är så sjuhelsickes nöjd. Det kändes bra hela vägen och benet nöjde sig med en mild protest. Förmodligen får jag äta upp det ett tag framöver, men det är det värt. Det finns ju massa annat kul att träna medan benet läker.

Pratar med Andreas efter mål. Han utan skor. Han som tillsammans med Simon ordnar så fint. Som gör att jag har Sveriges bästa marathon på krypavstånd. Han undrar om jag saknade serpentinbacken och njae.. det var ju ganska skönt utan.

Minglar runt i målgången och träffar många kända ansikten. Postmaramingel kan vara bästa sortens mingel. Sån gemenskap, så mycket samförstånd, samma lopp, olika upplevelser.

Saltig och snygg…

Plockar på mig vatten, frukt och den berömda chokladen innan jag beger mig mot hejarklacken. Men delar av hejarklacken är i upplösningstillstånd pga stress till barnkalas. Och jag som tyckte jag sprang fort…

Den stressade delen av hejarklacken skyndar vidare medan jag och Fredrik bänkar oss på Koppi. Två cappuccino på två minuter. Det sa bara klunk.

Jag är lite postmara-hög när jag skriver. Har glömt stenen i skon. Drömmer redan om nästa år och är glad att jag har bokat in 27 gånger till i Helsingborg. Alltså maraton. Da shit.

54 Kommentarer

  • Svara
    Träningsblogga - Ida
    3 september, 2016 kl 17:34

    Underbar läsning! Du är så sjukt grym och inspirerande!
    Och så älskar jag att du inte bara är snabb på att springa, du är snabb på att skriva racerapport också så jag har något härligt att läsa. Tackar för den!! :)

    • Svara
      Anna
      4 september, 2016 kl 17:00

      Haha, jag hade två timmar dötid i en bil att fördriva. Annars brukar jag inte vara riktigt så snabb. Men jag har svårt att få ro i kroppen innan jag fått ner rapporten. Vill liksom dela med mig innan jag glömt detaljerna…

  • Svara
    Mari
    3 september, 2016 kl 17:50

    Alltså vilken jäkla inspiration du är. Så himla grymt! Heja dig :)

    • Svara
      Anna
      4 september, 2016 kl 17:01

      Tack Mari! Du får komma ner och prova nästa år, fjällen har du ju redan gjort :)

      • Svara
        Mari
        4 september, 2016 kl 18:59

        Hmm, maraton alltså. Ja någon gång måste ju vara den första. Kanske ska satsa på det, ska lura med mig tjejerna också :P

        • Svara
          Träningsblogga - Ida
          4 september, 2016 kl 20:39

          Hallå… Åre i juli, Helsingborg maraton i september… Det är ju massa tid för återhämtning däremellan…. ;)

          • Mari
            4 september, 2016 kl 20:43

            Haha, det är har du alldeles rätt i, Ida. Har vi då klarat Åre borde vi klara någon mil till :) Kan du coacha oss Anna?

          • Anna
            4 september, 2016 kl 21:26

            Den kombon gjorde jag 2014. Funkade hur fint som helst :)

        • Svara
          Anna
          4 september, 2016 kl 21:25

          Jamenjaaaa! Kom ner hela högen! Jag lovar guida till bästa cappuccinon och chokladpraliner av rang :) Weekend i Helsingborg liksom. Kan inte bli bättre!

  • Svara
    Andreas
    3 september, 2016 kl 17:50

    Svinbra med nästbästa maratiden på en bergodalbana! Hoppas ben o fötter får vara hela nu framöver, ett helt bekymmersfritt år är du värd nu, skulle göra under på tiderna!

    • Svara
      Anna
      4 september, 2016 kl 17:04

      Jag ska vara extremt snäll med benen ett tag framöver. Låta det läka ut. Vågar inte riskera nått, jag VILL inte börja om från början igen! Har beställt en 3:25-grupp till nästa år men Erik tyckte vi skulle köra på 3:20-direkt… Tror inte det :)

  • Svara
    Fredrik
    3 september, 2016 kl 18:14

    Alltså vilka grymma bilder! Jag förväntar mig samma heltäckande bildserie i morgon när det är min tur att bli trött…

    • Svara
      Anna
      4 september, 2016 kl 17:05

      Det blev nog inte lika bra nej. Men så hade du inte ordnat lika fint väder heller. När det ösregnar och är 14 grader är det lätt att bli lite skakig på handen…

  • Svara
    Marina
    3 september, 2016 kl 18:20

    Grattis till bra lopp! :) Härligt att läsa dina rapport. En halva distansen ska jag klara någon gång. Kanske inte i ett lopp men distansen i sig ;)

    • Svara
      Anna
      4 september, 2016 kl 17:20

      Tack Marina! Halvmara låter som en plan. FInns ju massa roliga att välja på :)

  • Svara
    hopihopi
    3 september, 2016 kl 19:57

    Wow! Jag är så imponerad av dig!

    • Svara
      Anna
      4 september, 2016 kl 17:21

      Äsch, jag hade bara snälla ben! Men tack ändå :)

  • Svara
    Ingmarie
    3 september, 2016 kl 20:23

    Du är så rackarns grym! Stort grattis och tack för en härlig berättelse!

    • Svara
      Anna
      4 september, 2016 kl 17:22

      Du var inte så ogrym igår du heller :)

  • Svara
    Ida
    4 september, 2016 kl 06:28

    Härlig läsning och bra springer. Jag funderar på en sen mara nästa år. Nu blev jag sugen på denna ju :)

    • Svara
      Anna
      4 september, 2016 kl 17:24

      Det tycker jag absolut du ska överväga.Rekommenderas varmt!

  • Svara
    Magnus - ålstorp
    4 september, 2016 kl 09:31

    Bra jobbat! Vi som följde 3:45 gruppen fick Råå-ramsan!!!

    • Svara
      Anna
      4 september, 2016 kl 17:25

      what?? Himlarns orättvist ju. Tänk om ni kommit i fatt oss bara för att ni fick extrapepp… :)

    • Svara
      Hans Broomé
      7 september, 2016 kl 21:21

      … men i år hade den hejarklacken flyttat till Råå skola – och det var inte samma hejarklacksledare.

  • Svara
    Erika - Löpningen & Jag
    4 september, 2016 kl 09:48

    Wow vad bra du är Anna, vilket lopp!! Grattis till en superbra tid. Vårt stafettgäng får försöka jaga den nästa år, då är vi nog tillbaka och kan fajtas. Vi fyra mot dig (not fair! men du vinner nog ändå, haha)

    • Svara
      Anna
      4 september, 2016 kl 17:26

      Haha, jag saknade fajten. Vi tar igen det nästa år. Fast du får inte toppa laget :)

  • Svara
    Gert
    4 september, 2016 kl 10:07

    Grattis till en bra tid.Tack för en trevlig rapport.Du vilar väl idag.
    Själv stod jag stilla i 5,5 timmar som flaggvakt på Kävlingetrampen.

    • Svara
      Anna
      4 september, 2016 kl 17:28

      Jag har vilat fast inte den sorts vila jag önskade (=soffläge). Jag har varit hejarklack 6 timmar i ösregn när Fredrik tävlade triathlon. Men jag rörde mig inte ur fläcken…. Då har vi gjort typ samma sak idag med andra ord. Regnade det i Kävlinge också?

      • Svara
        Gert
        4 september, 2016 kl 18:25

        Nej det var soligt och vackert till skillnad mot förra gången när det mest var ösregn.

  • Svara
    Joanna S
    4 september, 2016 kl 11:07

    Wow vilken kanonbra tid!! Grymt jobbat ☺?

    • Svara
      Anna
      4 september, 2016 kl 17:30

      Tack! Benet samarbetade. Kändes men hindrade mig inte. Idag har jag inte snyggast gångstil på stan….

  • Svara
    Anneliten
    4 september, 2016 kl 11:50

    Tack Anna! För att du låter mig dela din upplevelse. Jag kan till och med känna stenen i skon ☺️ Håller tummarna för att det inte kommer surt efter med det där benet. När jag gjorde exakt samma tid som du hade jag en krånglande fotled som sedan förstörde ett halvår för mig, så jag tycker vi låter likheterna mellan våra lopp stanna vid enbart ”på sekunden samma tid”. Vilket är häftig när man tänker på hur många sekunder det finns i en mara. Grattis till fin prestation och återigen tack för härlig läsning!

    • Svara
      Anna
      4 september, 2016 kl 17:32

      Ja det är helt crazy att vi kunde pricka samma sekund! Nu löpvilar jag lite så jag slipper härma dig med halvårsstrulet också! Och kul att du orkade läsa race reporten. Kändes som den blev en halv mil….

  • Svara
    Lifestyle by Cherie
    4 september, 2016 kl 12:07

    Så härligt! Och kul läsning, du får en att vilja springa marathon :D

    • Svara
      Anna
      4 september, 2016 kl 17:34

      Oj vilken komplimang! Att inspirera till maraton måste ju vara det finaste man kan göra :) Ett år till nästa Helsingborg, det är bara att kavla upp ärmarna och snöra skorna :)

      • Svara
        Lifestyle by Cherie
        4 september, 2016 kl 19:54

        Ja tanken är att jag ska springa då, är ju liksom så nära att ta sig dit från Ängelholm så har ju ingen ursäkt så länge jag är skadefri :)

        • Svara
          Anna
          4 september, 2016 kl 21:29

          Kul! Då hoppas jag vi ses på startlinjen!

  • Svara
    Lina
    4 september, 2016 kl 15:50

    Grattis och grymt bra jobbat! Jag blir alltid inspirerad att gå ut och springa av dina detaljerade och roliga inlägg.

    • Svara
      Anna
      4 september, 2016 kl 17:36

      Så bra att de gör någon nytta! Vad glad jag blir. Jag som ofta undrar om någon ens orkar läsa :)

  • Svara
    Elisabet
    4 september, 2016 kl 20:29

    Sååå inspirerande läsning, jag vill också springa maraton, men hur i hela friden orkar man springa så långt? Höll på att haverera för en vecka sedan på min första halvmara. Grattis till en imponerande tid!

    • Svara
      Anna
      4 september, 2016 kl 21:27

      När jag springer halvmara fattar jag aldrig hur jag kan springa dubbelt så långt. Men man håller ju inte riktigt samma tempo…. Klart du ska springa mara, av kommentarerna kan vi dra ihop värsta bloggdejten i Helsingborg nästa år. Det är bara att hänga med :)

  • Svara
    Mia
    4 september, 2016 kl 20:58

    Sjukt bra! Jag blir så maratonsugen att jag näääästan är på väg ut på långpass så här 21.00… Grattis till fin tid och grym prestation!

    • Svara
      Anna
      4 september, 2016 kl 21:28

      Haha, fast långpass kl 21… där går liksom gränsen… SJälv är jag inte det minsta sugen på långpass idag :)

  • Svara
    Hanna
    4 september, 2016 kl 21:03

    Grymt bra sprunget. Kul att läsa din racereport!

    • Svara
      Anna
      4 september, 2016 kl 21:28

      Tack Hanna! :)

  • Svara
    Jimmy
    4 september, 2016 kl 21:38

    Härlig läsning! Sprang själv med 3:30 gruppen och separerade runt 15km. Kom i mål bara någon minut innan dig.

    • Svara
      Anna
      5 september, 2016 kl 10:26

      Vis från förra året vågade jag inte lämna tidigare. Men hann kapa 2,5 minut på ballonggänget sista 3 kilometerna. Bra jobbat och hoppas du hade ett grymt lopp även utan ballonger :)

  • Svara
    Länkkärlek & Löparinspiration! | Rund är också en form - Trail & Träning
    5 september, 2016 kl 21:55

    […] skriver race rapport efter att ha sprungit Helsingborg Maraton. Ett lopp jag har haft ögonen på i ett par år. Varför lockar just den asfaltsmaran mig? Fattar […]

  • Svara
    Märta
    6 september, 2016 kl 21:31

    Wow grattis till ett riktigt bra lopp! Och jag blir riktigt sugen på att springa Helsingborgsmaran nästa år efter att ha läst race reports därifrån :-)

    • Svara
      Anna
      7 september, 2016 kl 22:11

      Tack Märta! Klart du ska komma till Helsingborg! Du kommer inte att ångra dig!

  • Svara
    Hans Broomé
    7 september, 2016 kl 21:30

    Tack för en underbar race report. Du är en bra ambassadör för vårt lopp.
    / 3:45-farthållare

    • Svara
      Anna
      7 september, 2016 kl 22:12

      Tack Hans!

  • Svara
    Veronika Palmertz
    14 september, 2016 kl 23:05

    Åh hejja dig. Grymt rolig läsning. Sprang också och ska också till Lidingö och har en vänster baksida lår som tjurar lite. Älskar Stävie Trail ett mysigt lopp som jag redan längtar till ?

    • Svara
      Anna
      15 september, 2016 kl 10:26

      Tjuriga vänsterben! Personligen hade inte mitt vänsterben fixat lidingö men jag hoppas du har bättre tur med ditt! Hade gärna sprungit där , gillar loppet skarpt även om det var många år sedan nu! Hoppas få se dig i Stävie nästa år då! Har beställt 10 grader och strålande sol :)

    Kommentera