Min naprapat är ingen fegis. Som säger att man ska vila sig i form. I jämförelse med honom är jag världsmästare i försiktighet.
Det finns inga ”strukturella” fel i mitt ben. ”Bara” en vanlig hederlig överbelastning, en spänd höft och en vad som han liknar vid ett paket glass i knävecket. Han har tryckt på punkter så ömma att jag såg stjärnor. Han planerar att göra det igen om tio dagar. Tills dess får jag springa. Bara lite kort, och väldigt sakta. Start i morgon.
När han säger ”lite kort” tänker jag mig en kilometerlång uppvärmning på morgondagens nybörjargrupp. Men kort för naprapaten är 7-10 kilometer. Så nu sitter jag både lycklig och nervös. Glad för att jag får springa, nervös för att det inte ska funka. När man inte springer är man ju liksom lyckligt ovetande. När man springer får man svart på vitt hur illa det är.
Njuter sista dagen i lycklig ovetskap. Firar med tandläkarbesök och kaffe i storstan. I morgon gråter jag kanske…
13 Kommentarer
Rund är också en form!
12 september, 2016 kl 18:16Känner igen det där…
När min naprapat uttryckligen hade sagt: ”Du kan inte springa sönder något” och jag kom tillbaka på återbesök och sa nervöst att jag hade tagit det liiite lugnare än vad han rekommenderat, fick jag nästan (men bara nästan) onda blicken. Haha!
Anna
13 september, 2016 kl 14:15Haha, de är roliga de där naprapaterna. Men hellre en som uppmuntrar till rörelse än till soffläge. Blir ju så mycket roligare på det viset :)
Rund är också en form!
13 september, 2016 kl 14:55Verkligen! :-)
Ingmarie
12 september, 2016 kl 22:45Tjoho! Såklart det kommer gå bra!
Anna
13 september, 2016 kl 14:16Sprang nio kilometer och än så länge känns det inte värre än innan…. Om det inte blir värre får jag göra det igen! Tjohooooo!
Ingmarie
13 september, 2016 kl 19:23Du ser! Tjohooooooooo!
Mari
13 september, 2016 kl 07:32Åh, skönt! Men ta det varsamt.
Anna
13 september, 2016 kl 14:17Absolut! Vill inte riskera något!
Andreas
13 september, 2016 kl 07:32Skönt med raka besked och inget mjäkande om att gå hem o titta på tv några dagar!
Anna
13 september, 2016 kl 14:17Gick till en akupunktör en gång som tyckte jag skulle inse att jag var över 40 och inte borde springa så mycket. Jag gick aldrig tillbaka….
Märta
15 september, 2016 kl 22:38Bra naprapat! Inte som min före detta sjukgymnast som tyckte att lösningen på mitt löparknä var att jag borde sluta springa…
Anna
16 september, 2016 kl 11:27Det är sånna sjukgymnaster man inte kommer tillbaka till :)
Märta
16 september, 2016 kl 16:23Verkligen.