Flexar lite…

Mitt kaotiska gytter av jobb må vara enerverande emellanåt men jag klagar inte när det är just det som gör det möjligt för mig att gå ut och cykla två timmar mitt på ljusa dagen. På årets näst sista sommardag. Om två dagar är det kört. Då är det höst. Jag väljer att jobba lite extra då istället…

fil-2016-09-15-16-08-14

27 grader och strålande sol. Som upplagt för värsta bästa rundan. Men jag stöter på patrull redan efter 6 km. Asfalteringsarbete. Står i en lång kö, i väntan på lots-bilen som ska leda oss över. Plötsligt säger vakten: ”Du kan sticka. Kör på fel sida vägen och när det kommer bilar ställer du dig till kanten”. Fel sida vägen! Trampar iväg med hjärtat i halsgropen. På slirig nylagd asfalt leker jag Bambi samtidigt som jag försöker parera lastbilarna som möter mig. Ingen bra idé snäckan. Kommer helskinnad igenom och avnjuter hela tvåhundra meter innan nästa hinder dyker upp.

Lampbyte. Kranbilen Allan blockerar hela vägen i sitt arbete med att byta gatlampa. Får kliva av och traska runt. Här börjar jag få lust att ge upp men som tur var fortsätter jag. Jag har en skön tur helt i min ensamhet. De skånska småvägarna är verkligen underbart bilfria så här mitt på dagen. Vid 25 km stannar jag för att ta en selfie med den fantastiska skogen i bakgrunden. Efter åttahundratrettiotvå försök får jag till det där snofsigaste leendet, då plötsligt en bil kommer och börnar förbi. Mellan mig och skogen. Fail. Försöker igen. En EPA. Fail. Ändrar motiv. Känner inte för att stå och fån-le när hela världen kör förbi.

Slänger cykeln mot ett träd och upptäcker först efteråt att jag ställt den mitt i en rosenbuske. Med taggar och allt. Superfail. Inte läge att få punka 3 mil hemifrån. Speciellt som man vägrat lära sig konsten att laga punkteringar. Flyttar cykeln och knäpper en bild. Struntar fullständigt i hur den blir. Nu vill jag hem… Enda smolket i glädjebägaren är att jag behöver passera samma vägarbete en gång till.  Laddar mentalt.

Får stå och titta på solen i fem minuter medan lotsbilen gör sitt jobb. Efter 5 mil känns det helt ok. Tar mig vidare hemåt. Där väntar cappuccino, solstol och senaste numret av Träna. När solen gått ner ska jag börja jobba…

6 Kommentarer

  • Svara
    Rund är också en form!
    15 september, 2016 kl 18:39

    Hehe! Bilden är ju…helt ok. ;-))

    • Svara
      Anna
      16 september, 2016 kl 10:33

      Hehe. Lite brun med tanke på att jag ville illustrera den knallgröna skogen i sensommarljus…. :)

  • Svara
    Hanna
    15 september, 2016 kl 20:09

    Oj vilken tur du fick! Låter inte som det roligaste….

    • Svara
      Anna
      16 september, 2016 kl 10:33

      Nej jag var lite uppgiven där i början men sen fick jag några fina mil innan det var dags igen :)

  • Svara
    Mia
    16 september, 2016 kl 10:08

    Alltså, jag måste börja cykla. Det är ju då grejer händer verkar det som. Påminner mig om när jag skulle ta en selfie och backade in i ett gäng brännässlor…

    • Svara
      Anna
      16 september, 2016 kl 10:34

      Selfies är livsfarliga ting! Det var ju en japan som backade över ett stup i ett selfieförsök. Det gick inte så bra…

    Kommentera