Dagen efter

Dagen efter en maraton-urladdning vill man mest ligga i soffan, äta choklad och gotta sig i alla grattis och gillor man får via instagram, facebook och bloggen.  Fast först vill man äta en kunglig frukost i lugn och ro när man ändå råkar bo på danskt pensionat. 

Blött var det här!

Men tji fick jag. Söndagen var Fredriks tävlingsdag och ett fyratimmarstriathlon stod på schemat . Därför blev frukosten hastigt nerslängd, hela tiden med nervösa vibbar i luften. Och den där soffan fanns inte alls med på agendan. Istället väntade 6 timmar hejarklackstjänst i ösregn. Payback för hans insats igår. Med regnet som ränta. Dessutom på en öde plats i Danmark utan varken telefontäckning eller internet. Ingen maraboost på flera timmar. Kan ni förstå DEN frustrationen?

Men nu jobbar jag ikapp. Följer alla hashtagar som har med Helsingborg marathon att göra. Kollar andras bilder och googlar resultat. Läser berättelser och återupplever. Läser mitt eget blogginlägg för fyrtiofjärde gången. Det går liksom inte att få nog. Väntar på bilderna från loppet och refreshar facebook lite oftare än vad som kan klassas normalt.

Ännu ingen bild på själva målgesten, så än går jag i lycklig tro att jag såg ascool ut. Eller inte…

Men en bild från målrakan har kommit upp. Jag ser glad ut och har blicken i kameran. Med skärpa och allt. Det händer typ inte.  Camilla Fastberg borde få Nobelpriset!

målgång

10 Kommentarer

  • Svara
    anneliten
    5 september, 2016 kl 07:59

    Glad vet jag inte… Men väldigt fräsch!

    • Svara
      Anna
      5 september, 2016 kl 10:22

      Det är för att man inte ser min centimetertjocka saltmask som ligger över hela ansiktet… :)

  • Svara
    Mia
    5 september, 2016 kl 08:32

    Man får inte vara så där snygg och spänstig på en målraka. Hur gammal är du? Typ 25 va?

    • Svara
      Anna
      5 september, 2016 kl 10:23

      Inte en dag över 23. Börjar få svårt att förklara en dotter på 17 dock…

  • Svara
    Hanna
    5 september, 2016 kl 10:53

    Vilken bra bild på dig! Kul att ha och minnas tillbaka.

    • Svara
      Anna
      5 september, 2016 kl 22:42

      Ja, bra bilder är alltid kul. Även om de är sällsynta :) Blir ett finfint minne av ett finfint lopp!

  • Svara
    Mari
    5 september, 2016 kl 11:07

    Snygg bild och vilken känsla. Hoppas det gick lika bra för mannen så din dag i hejarklacken var väl mödan. :)

    • Svara
      Anna
      5 september, 2016 kl 22:43

      Jodå, det gick bra. Fast jag tyckte han kunde ökat lite så jag slapp stå och frysa så länge…. :)

  • Svara
    Nina
    5 september, 2016 kl 15:07

    Du är ungefär den snyggaste (och roligaste!) löparen jag vet!

    • Svara
      Anna
      5 september, 2016 kl 22:44

      Haha, då kan du inte veta många :) Men tack ändå <3

    Kommentera