Med 30 dagar till Helsingborg marathon tyckte jag det var lagom dags att ta tag i mitt liv. Efter att ha flummat runt planlöst hela sommaren, förvisso med många löpta kilometer, slog jag upp Anders Szalkais marathonprogram. Vecka 16 av 20. Bättre sent än aldrig liksom.
Idag skulle det visst vara tusingar så det var bara att foga sig. Man trotsar inte Anders bara sådär. Underlaget skulle enligt programmet vara plant och fint, men jag körde lite grusigt och gräsigt. En typiskt bra strategi om man vill ha något att skylla på för att inte kilometertiderna matchade Anders önskemål…
Anyway. Tusingar är tufft. Men inte tuffare än att det går att hjula efteråt. Eller går och går. Den får knappast godkänt av Svenska gymnastikförbundet…
4 Kommentarer
Mari
4 augusti, 2016 kl 21:20Grymt jobbat :)
anneliten
5 augusti, 2016 kl 08:04Hjulningen är godkänd som hjulning, men poängen blir låg… Skojar bara ;-) Det är bra gjort att ge sig på tusingar och det är bra gjort att hjula efteråt. Heja heja!
Anna (orka mera)
5 augusti, 2016 kl 13:35Det roligaste är att jag känner mig spikrak i kroppen när jag hjular. Sen när jag ser filmen ser jag ut som en groda. Snacka om snedvriden världsbild!
Hanna
6 augusti, 2016 kl 19:30Tusingar är apjobbigt men så effektivt!