Sämsta hejarklacken!

Jag var inte världens bästa hejarklack idag. Hade det funnits betyg i hejarklacks-skicklighet hade jag fått ett stort blinkande F. Men det gick ingen nöd på triathleten himself, han klarade det galant trots mina missar…

Fil 2016-08-07 18 02 46

Efter 35 km transportlöpning når jag Västra Hamnen 15 minuter innan start. So far HELT enligt plan. På 15 minuter hinner jag byta om och torka bort saltet ur ansiktet. OM jag lyckas öppna bagageluckan vill säga. På bilen är värsta cykelstället monterat och jag fattar inte hur jag ska öppna luckeländet. Jag är oteknisk i vanliga fall och med lätt energibrist är mina hjärnceller knappast några nobelpriskandidater.

Jag får krypa in i bilen och försöka dra bort insynsskyddet i bakluckan inifrån. Hängandes halvt över nackstöden lyckas jag på trettiofjärde försöket. Korvar över väskan och byter om. Satsar all min mentala kraft på att få tillbaka insynsskyddet och lyckas hyfsat. Det sitter lite snett men det funkar. Stänger bilen och inser när jag ska låsa att nyckeln ligger i väskan som ligger i bagageluckan som jag fortfarande inte kan öppna. Gör om proceduren och när jag äntligen låser bilen har jag fyra minuter till start.

Missar starten men tänker att det är skitsamma. Alla ser ändå likadana ut. Jag hade inte hittat honom, även om barnen i församlingen upplyser mig om att ”det är han svart våtdräkt och gul mössa”. Som alla andra.

Simningen har blivit kortad till ett varv istället för två, pga höga vågor. Information man lätt missar om man inte är på plats. Därför missar jag när Fredrik kommer upp ur vattnet som förste man i hans startgrupp. Jag står ju och mumsar post-långpass Hönökaka i godan ro och har inte tänkt titta upp på minst 10 minuter till….

På väg till cykelbanan stannar jag för att ta en cool insta-bild. Det kräver sina försök att få med både Turning Torso OCH siffrorna på min klocka. Så många försök att jag missar första varvningen.

Fil 2016-08-07 18 02 25

Resten av varvningarna på cykel sköter jag galant och jag lyckas både ta kort och filma! Helt värdelös är jag minsann inte…

På löpbanan hamnar vi (kanske inte helt slumpartat) utanför Espresso House. Cappuccino-tarmen skriker som alltid efter långpass. Efter första passeringen smiter jag in och ställer mig i en evighetslång kö. Den är så lång att jag får bevista andra passeringen inifrån. Telepaterar lite hejarop och hoppas de når fram.

Till mål hinner jag. Och det är jag stolt över. Det måste väl ändå vara det viktigaste…?

16 Kommentarer

  • Svara
    Nina
    7 augusti, 2016 kl 19:26

    ?

  • Svara
    Rund är också en form!
    7 augusti, 2016 kl 20:17

    Läste att koffein (tidigare?) var med på dopinglistan, för det gjorde en 10 % mer uthållig. Aja, baja Anna! hihi! ;-)

    • Svara
      Anna
      7 augusti, 2016 kl 22:11

      Fick kolla upp det där… vill ju inte vara dopad hejarklack också, det räcker med att vara sämst hejarklack :)
      Men koffein finns inte med på dopinglistan längre så jag kan snällt fortsätta heja från espresso house!

  • Svara
    Katarina
    7 augusti, 2016 kl 20:42

    Du är rolig du! Du kanske inte var dagens bästa hejaklack, men absolut dagens bästa bloggare ?

    • Svara
      Anna
      7 augusti, 2016 kl 22:12

      Tack fina du, nu känns det mycket bättre i själen! Då var alla missade hejarop inte helt förgäves :)

  • Svara
    Nipe
    7 augusti, 2016 kl 22:39

    (Varning för lång kommentar). Haha, det ÄR inte lätt att vara hejaklack! Minst lika svårt som att tävla. När min man och min bästis man skulle göra Klassikern, var vi också helt värdelösa. Vasan: Missar dom i både Evertsberg och Oxberg (pga att det tog lång tid att städa ur stugan). Vid målet ska min bästis ”bara köpa en krans”, vilket tog en evighet och givetvis hann de åka i mål. Vättern: Först hann vi faktiskt se dom vid Gyllene Uttern, dagen efter missade vi målgången med flera timmar, eftersom vi råka shoppa lite för länge på A6. Vansbro: Här var vi på resa i USA och missade alltihopa. Enligt killarna var de i starkt behov av support, då det var så kallt på natten innan att det var frost på tältet och de bedyrar att de minsann fick slå upp en vak i isen för att komma ner i vattnet. Till sist Lidingö: Vi laddade rejält kvällen innan för att vara en bra supportgrupp. Jordgubbsmargaritas inmundigades och självsäkert sa vi att vi minsann skulle göra om allt året efter men spöa skiten ur deras tider… De kontrade med att de minsann skulle vara bättre supportrar… Nåväl, på tävlingsdagen är vi en smula bakis och dessutom rejält risiga i magen (jäkla margaritas) så vi blir tvungna att lägga en massa tid på att hitta offentliga toaletter. När vi väl når målet står vi i fållan och hejjar och spanar i en evighet. Helt förgäves, de hade redan gått i mål och stod i duschen…

    • Svara
      Anna
      8 augusti, 2016 kl 10:18

      Lång kommentar på ett milslångt inlägg, det är helt ok :) Dessutom spännande läsning. Sån tur att det finns fler som inte briljerar med hejarklacks-skills!

  • Svara
    Ingmarie
    7 augusti, 2016 kl 22:46

    Tycker du skötte det galant! Och ang. koffein får man pimpla ganska galna mängder om det ska klassas som doping. Tror helt ärligt inte det går att dricka sig till det…

    • Svara
      Anna
      8 augusti, 2016 kl 10:19

      Jag blir kissnödig bara att tänka tanken på så många cappuccino. Men gott hade det varit :)

  • Svara
    anneliten
    8 augusti, 2016 kl 08:04

    Alltså. Inlägget hade kanske blivit mindre underhållande (nåja, du kan få det mesta att bli roliga inlägg) om du hade kommit in i bilen på första försöket :-)

    • Svara
      Anna
      8 augusti, 2016 kl 10:20

      Eller hur! Ibland när jag nästan börjar gråta för att jag tror att jag inte ska komma åt mina kläder och min mat, tröstar jag mig med att det i alla fall blir ett bra inlägg till bloggen…. :)

  • Svara
    hopihopi
    8 augusti, 2016 kl 09:01

    Insta bilden blev ju snygg i alla fall :)

    • Svara
      Anna
      8 augusti, 2016 kl 10:20

      Krävdes många försök och en missad varvning. Men det var det värt :)

  • Svara
    Hanna
    8 augusti, 2016 kl 09:36

    Haha, det är inte lätt att vara hejarklack! :-D

    • Svara
      Anna
      8 augusti, 2016 kl 10:21

      Nej det kräver nästan en större insats än att tävla själv. Tur att jag slipper vara hejarklack på helsingborg marathon :)

  • Svara
    Mari
    8 augusti, 2016 kl 23:04

    Haha dagens inlägg fick du iaf till :)

  • Kommentera