Det är svårt att tro att jag en gång varit typ aerobic-proffs. När jag gick på gymmets alla klasser och kunde varenda koreografi bak och fram i sömnen. När jag kunde röra på vänster hand och höger fot samtidigt…
När löpningen går fort har jag ingen koll. På dagens tvåhundringar spretar kroppsdelarna åt alla håll samtidigt, men väldigt sällan rakt fram. Idag är inte min bästa dag som löpare och jag hade förmodligen kunnat snubbla på ett granbarr.
Den bristande koordinationen skyller jag på uteblivna intervaller i hög fart. Att det känns som betong i benen skyller jag på gårdagens spinning. För spinning dödar, det har jag lärt mig. Och när premiärpasset, som jag trodde var ett mjukstartspass efter semestern, visade sig vara allt annat än mjukt så får man lida dagen efter. Så är det. Men det fick det vara värt. Lyckan att vara tillbaka i spinningsadeln, med ett pass som faktiskt funkade, är värt alla betongben i världen!
Men det där med koordinationen får jag ta tag i…
4 Kommentarer
Louise
10 augusti, 2016 kl 11:44Låter ungefär som att prova på ett Sprintpass dagen efter det första Tabatapasset på sju veckor. Betongbenen är ett faktum!
Anna
10 augusti, 2016 kl 15:54Ja det är nog samma härliga combo :)
Rund är också en form!
10 augusti, 2016 kl 15:18Haha! Du slår mig i koordination, ALLA dagar i veckan. Jag är så kass…. *fniss* :-D
Spinning var längesen nu. Kanske ska köra ngn dag (igen).
Anna
10 augusti, 2016 kl 15:55Älskar spinning. Så gött att bara få mata på och typ svettas ihjäl! :)