Alltså det kändes lite galet att ställa klockan 05.45 på en ledig dag. Men jag har ju svårt att tulla på rutiner och onsdagsmorgonens body pump är ju just en sån…
Det är något speciellt med den där klassen. Vi är några stammisar som alltid är där. Och om någon uteblir så undrar man vad som hänt. Hur ofta händer det på en vanlig klass? Vi är ett litet onsdagsteam. Som står på samma platser vecka efter vecka. Kommer i samma ordning (jag kommer alltid sist) och hinner ut i olika takt (jag är alltid sist…).
Som duschar eller raggarduschar och möts på samma tåg efteråt. Jag som raggarduschat undrar hur de hunnit duscha på riktigt, men så är de inte lika långsamma med vikterna. Eller så har de helt enkelt inte släpat fram lika många. Jag tar miljoner av allt in case of…
I alla fall. Jag ville inte att de skulle sakna mig så jag gick dit. Så det inte skulle bli ett tomt hål i salen liksom. Så möttes jag av samma personer på samma platser och allting kändes bra. Dessutom kände jag mig tokstark. Vågade utmana mig i både axlar och rygg. Dog en smula, men känslan efteråt är så mycket bättre när man orkar NÄSTAN hela vägen än när man orkar några för många!
Dessutom har det varit jätteskönt att känna armarna burra i solstolen hela dagen!
Väckarklocka på semestern? Ja tack!
4 Kommentarer
Ingmarie
20 juli, 2016 kl 22:47Samma fast tvärtom när jag drar iväg på sent swimrun/simpass. Det är så vansinnigt roligt så jag blundar liksom för faktumet att jag kommer hem toksent och är så hungrig att jag nästan börjat tugga på kinderna.
Hanna
21 juli, 2016 kl 15:15Vilken härlig känsla du beskriver!
Rund är också en form!
21 juli, 2016 kl 16:51”-men känslan efteråt är så mycket bättre när man orkar NÄSTAN hela vägen än när man orkar några för många!”
Klokt! Det där ska jag lägga på minnet, när jag kör tuffa styrkepass (eller om jag nån gång får tummen ur och kör Pump igen)! :-)
Louise
21 juli, 2016 kl 19:03Åh, precis såhär är det ju med favoritpassen och gruppträningsmagin. Är visserligen ganska nyfrälst både som deltagare och instruktör i gruppträningsvärlden men jag får nästan lite fjärilar i magen av känslan…