Alltså jag älskar strandpromenader. Inte nödvändigtvis när de går genom turistorterna, men vägen mellan dem. När man springer med någon futtig meters avstånd till vattnet, kilometer efter kilometer.
Jag älskar hela sträckningen mellan Brela och Makarska, det är en av mina smultronställen på jorden. Med det mest turkosa vatten på ena sidan och galet höga berg på den andra. Här samsas jag med andra löpare varje morgon innan frukost. Semesterlöpare, fitnesslöpare, riktiga löpare. Och alla ser helt saliga ut. De kanske också bor på en åker till vardags. Med platta, blåsiga asfaltvägar som vardagsmat.
Morgonlöpningen må se annorlunda ut här. Men njutningen efteråt är densamma. Havregrynsgröt med paranötter, mosad banan och blåbär. Lika gott var man än befinner sig. Och ingår inte frukost tar man ju såklart med sig en halv resväska havregryn hemifrån. Är man gröt-taliban så är man…
6 Kommentarer
Träningsblogga - Ida
26 juli, 2016 kl 16:49Låter heeeelt underbart, faktiskt.
Rund är också en form!
26 juli, 2016 kl 18:21Haha! Känner mig som en kombo av terräng- och ultralöpare. Låååångsamt, njutningsfullt och gärna fika. Men glöm inte höjdmeterna! :-D
Anna
27 juli, 2016 kl 18:59Nej dom är viktiga. Men köp då ingen Garmin FR 630 för där får man inga höjdmeter hur mycket man än kämpar. Heltaskigt!
Nina
27 juli, 2016 kl 09:43Vill så innerligt gärna tillbaka till dendär strandpromenaden. Mellan Makarska och Tucepi går promenaden också, med vissa inslag av nudiststrand ;) Ohwell, fram med spargrisen känner jag!
Anna
27 juli, 2016 kl 19:00Ja vägen till Tucepi är underbar. Älskar terrängavsnittet däremellan. Och nakenbadare finns längs hela sträckan. Vet inte hur många rumpor jag har räknat till sen vi kom :)
Mari
27 juli, 2016 kl 17:59Ser riktigt härligt ut :)