Aktuellt

Den falska orienteraren…

Jag lekte orienterare idag igen. Tog mig an kontrollerna 20 till 9 på förra årets Lundarunda. På en löpares vis…

Fil 2016-06-04 16 17 44

Väljer bort den obligatoriska heltäckande orienteringsklädseln. Den är inte funktionsduglig vid plus 28 grader, och dessutom finns det förmodligen inte jättemånga fästingar på Ideon.

Nylonbyxor äger jag inga, och ägde jag ett par skulle jag nog av estetiska skäl låta dem bli kvar i lådan ändå! Slår istället till med en finishertröja från Midnattsloppet 2014 – i orienteringssammanhang sprillans ny alltså.

Klockan 08.10 lämnar jag bilen och ger mig av på mitt äventyr. Det är bland annat norra Lund som ska avverkas denna gång. Norra Lund känner jag som min egen bakficka då jag bott på tre adresser här uppe. Därför cruisar jag mellan de tre-fyra första kontrollerna utan att behöva titta särskilt noga på kartan. En orienterare hade med all sannolikhet försökt ta snabbaste vägen mellan A och B. Som nostalgilöpare börjar jag med en extrarunda för att kolla vad som blivit av med min gamla lägenhet, Kemicentrum och Loftet…

En sann orienterare har nog sällan ett minimikrav på sprungen distans heller. Fågelvägen är väl drömmen kan jag tänka. Själv vill jag dagen till ära skrapa ihop 20 km och när jag inser att jag inte når dit blir vägen mellan de sista två kontrollerna inte helt rak… åtta varv i rondellen, fast i Stadsparken typ…

Förvisso nöjd med 20 km och 12 kontroller, men jag kan inte släppa den där maran alltså. Den där som upptagit ALL social media idag.  Nu väntar jag ivrigt på alla race reports men eftersom folk verkar ha fullt upp med att återhämta sig i gröngräset läser jag mina egna favoriter så länge.  Man kan tydligen inte läsa dem tillräckligt ofta.  Har du tråkigt på en lördag finns dom här:

Stockholm marathon 2013 – det enda lopp jag brutit
Stockholm marathon 2012 – dagen jag frös ihjäl
Stockholm marathon 2011 – dagen då allt flöt. PB på 3.22.17. Ska jag någonsin nå dit igen?
Stockholm marathon 2009 – dagen då jag fick gåshud av Black Jack på Västerbron…
Stockholm marathon 2008 – mitt första marathon. Slog Fredrik med 16 minuter

Känns som det saknas några år här på slutet. Nästa år ska jag banne mig åtgärda det!

7 Kommentarer

  • Svara
    Lene
    4 juni, 2016 kl 19:35

    Idag har det vært Ultraløp i Norge: Lysefjorden Inn. Google og se hvor fint! Kanskje neste år? ;)

    • Svara
      Anna
      4 juni, 2016 kl 21:35

      Men ååååå! Vad fint! Ni måste ju ha världens coolaste land! Men nu krockar det ju med sthlm marathon… hur väljer man då?

  • Svara
    Lillian
    4 juni, 2016 kl 23:13

    Låter som ett roligt sätt att springa på!
    Stockholm marathon ja, när jag sprang ösregnade det. Hela tiden. Det var så det forsade vatten utefter trottoarerna när vi kom ut från Djurgårn. Nu när jag har ett år mellan mig och maran kan jag bli lite sugen igen. Vill ta revansch eftersom tiden var usel!

    • Svara
      Anna
      7 juni, 2016 kl 10:58

      Skönt att man glömmer så lätt! Nästa år blir säkert bättre väder. Jag är en millimeter från att anmäla mig. Ska bara fundera en sväng till om jag ska ta köpenhamn istället. Stockholm halvkrockar lite med dotterns 18-årsdag….

  • Svara
    Richard Jack
    7 juni, 2016 kl 00:00

    Jag sprang, som du vet, Stockholm Marathon nu i helgen. Nästa år tänkte jag egentligen köra Köpenhamn istället för Stockholm. Men, det var så jäddra najs i Stockholm i år, så jag kommer köra både Köpenhamn OCH Stockholm nästa år.
    Så ja, bara anmäl dig till Stockholm. Tror till och med att de har något erbjudande just nu. Go go go!

    • Svara
      Anna
      7 juni, 2016 kl 10:59

      Erbjudande fram till den 12/6. Så nära att klicka hem en startplats. Men ska fundera en vända till om jag ska ta cph istället, har aldrig sprungit där… Vilket är roligast? För den som INTE tänker ta båda :)

      • Svara
        Richard Jack
        7 juni, 2016 kl 12:24

        Hmm, det var en svår fråga. Båda är bra. Köpenhamn är en snabbare bana, om man är ute efter sånt. Löparklubben NBRO har helgalen hejarklack på en av broarna. Det finns partier av kuller/gat-sten, som är lite jobbiga för trötta fotleder. Vissa partier av Köpenhamnsbanan är lite tråkiga. Men å andra sidan så har ju Stockholm också lite tråkiga partier.
        Stockholm ligger mig varmt om hjärtat eftersom det var min första mara. Stockholm känns mer ”anrik” på något sätt. Känns mer som hemmaplan, trots att det är längre bort. Massor med bekanta från resten av Sverige som springer. Stockholm har bättre tryck i sociala medier.
        Om du skulle tvinga mig att välja EN, så hade jag nog valt Stockholm. Men det är hårfint.
        Min ursprungliga plan var att springa Köpenhamn och Stockholm vartannat år. Men nu 2017 kör jag både. Kuta snabbt i Köpenhamn, och köra Stockholm som ett upplevelselopp. Inser dock att det är på tok för nära mellan dem.
        Men, vi ses på ETT av loppen i alla fall! :)

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.