Tillfällig dipp – åter på benen

VI hade en tillfällig dipp i matresan. Följde en rekommendation och blev serverade pastamaskar med slemsås. I en skolmatsal med en personal som SKREK till alla gäster.

Frukosten på gårdagens veganska B&B var också en specialare. Kakor och frukt. Här var nära det till tårar. Men vi tog igen det med besked. Gick på en av Milanos Michelin-restauranger, Vun, och dog en smula över deras avsmakningsmeny. Jag har inte smält intrycken än. Det var det godaste jag någonsin ätit. Deras caprese går inte ens att beskriva. En stor boll som ser ut som en mozzarella och när man sätter skeden i den så rinner det ut den mest fantastiska blandning av lenaste mozzarella, saltad is och maräng. Alltihopa på de smakrikaste tomaterna jorden skådat. Ja ni hör ju. Jag kan inte släppa det.

Matresan är fullbordad. Inget kan toppa detta. Men vi har gjort annat med. Sprungit, köpt upp ett helt stånd med kryddor och torkat frukt, klättrat upp i domkyrkan och kört på spårvagnsspår. Vi har lokaliserat den bästa cappuccinon och fikat där två gånger inom en timme. Och tappat bort vår motorvägsbiljett och fått 600 kr i straffavgift.

Det är i Milano det händer.