Rapsen kallar

Vissa träningspass gör man för att man måste. För att man följer ett schema eller för att man behöver träna upp sig för något särskilt. Ibland tränar för att man råkar vara instruktör och det står i schemat att man ska. 

Vem kan motstå raps?

Andra pass gör man fast man inte hade tänkt det. När man borde bokföra men vädret utanför kallar. När längtan liksom blir för stark och det är omöjligt att motstå. Idag blev det så.

En timme till lunch. Ett berg av kvitton på skrivbordet. En sol där ute och en sommarvärme som från och med i morgon kommer vara ett minne blott. Och kvittona går ju ingenstans…

Hoppar i mina kläder och ger mig ut. Känner värmen mot kinderna och njuter av detdär ljusgröna som bara finns just nu. Och den illgula rapsen. Det GÅR inte att tröttna på den. När jag ska svänga av hemåt blir jag sugen på att se havet. Tar andra hållet och rullar ut mot Habo Ljung. Ser glittrande blått vatten, en öde sandstrand och en Öresundsbro i fjärran. Det här är inte träning det här är livskvalitet.

Trampar hemåt och avslutar med en fredagscroissant. Inte dumt alls.

Croissant från tidigare tillfälle. Vi har inte så mycket havsutsikt i Kävlinge…