Aktuellt

Race report – Wings for life Milano 2016

Wings for life är det coolaste coola. Jag älskade idén redan förra året och i år är jag ännu mer såld. Jag höll undan i 33.8 kilometer. Med en rafflande spurt sista tvåhundra, där jag tyvärr fick se mig slagen av en galet stark italienska. 

Förra året hann jag 28 km och det är någonstans där jag siktar när jag står på startlinjen. Kommer sent in i fållan och lägger mig strax bakom 25 km-ballongerna. Tänker att jag kan njuta av deras sällskap, draghjälp och pepp en stund tills maskineriet kommit igång.

Men maskinen är pigg och jag lämnar dem ganska snart bakom. När jag kommit i fatt 30 km-farthållarna kan jag inte låta bli att hänga på. Farten känns helt ok, jag kan hålla deras fart och ändå känna mig avslappnad. Omformulerar mitt mål. 30 k hade varit grymt. Jag har ju inte sprungit så långt på länge!

Var 5:e km finns vätska och energi. Min strategi är att ligga bakom ballongen i 4 km, springa lite före under femte kilometern och därmed få extra tid att dricka innan ballongen kommer i kapp vid vätskestationen. Upprepar denna cykel t om km 20. Sen kommer de liksom inte i fatt och jag får förlita mig på mig själv resten av loppet.

I jämförelse med Zadar i Kroatien har loppet en mycket roligare bansträckning. Första 20 km går i centrala Milano med ett långt parti genom en park. I Zadar kom vi ganska direkt ut på motorvägen till ingenstans. Här passerar jag Il Doumo efter 20 km och blir helt till mig av det mäktiga i att springa förbi denna helt galet spektakulära byggnad mitt i alltihopa.

Il douomo

Il douomo

Kullerstenarna är lite jobbiga när Mortons tår ger sig till känna och jag längtar efter asfalt. Publiken är grym men medlöparna är ännu grymmare. Alla peppar varandra och stämningen är hög. VAI VAI.

En i publiken upplyser mig om att jag ligger sjua och killen bredvid mig peppar mig att jaga ifatt på tjejen framför. Jag tänker att det vore fint att fortsätta min svit av sjätteplatser och får eld i baken.

Mentalt är jag nu inställd på 30 km och på kilometer 29 får jag veta att bilen är fem minuter bakom. Men bilskrället kommer aldrig. Jag passerar 30. Vänder mig om och letar förgäves efter bilen. Jag passerar 31. Fortfarande ingen bil. Försöker mig på en omkörning av tjejen på fjärdeplatsen men hon svarar med pigga ben. Får låta henne gå.  Jag passerar 32 och börjar misströsta. Kroppen går fortfarande som en maskin men huvudet börjar längta efter cappuccino. Efter 33 km börjar tjejen framför sacka och jag ser min chans. Gasar. Hon svarar.

Bakom tutar bilen. Vi spurtar mot varandra och mot bilen. Men innerst inne vill jag att den ska komma upp och säga att det är slut.

Ju mer den tutar ju snabbare vevar benen. Vill men villl inte bli fångad av bilen. Tillslut är hoppet ute. Bilen tutar högt och ljudligt. 33.8 km och loppet är över. Ett par meter senare är resan slut även för den starka italienskan. Vi slänger oss bredvid varandra i gräset och pustar ut. Enligt rykte på placering fyra respektive fem. Har dock inte sett resultatlistan.

Sen ligger vi där. Pratar marathon och löpning i allmänhet. Återhämtar oss inför den promenad som väntar till tunnelbanan som ska ta oss tillbaka till civilisationen. Till cappuccinon som väntar.

One is not enough….

Jag älskar det här loppet. Älskar hela idén. Man kan verkligen gå igång på att bli jagad. Undrar var jag ska jagas nästa år!?

25 Kommentarer

  • Svara
    Ingmarie
    8 maj, 2016 kl 21:02

    Men jösses vad bra! Du är ju makalös!!! GRATTIS!!!!

    • Svara
      Anna
      10 maj, 2016 kl 21:08

      Tack! Fick lite sprutt i benen bara. Måste varit pastan….

  • Svara
    Märta
    8 maj, 2016 kl 21:18

    Håller med, det är en jätterolig idé! Och grattis, riktigt bra sprunget!

    • Svara
      Anna
      10 maj, 2016 kl 21:08

      Idén är grym. Och jag ser det som värsta bästa ursäkten till att få resa runt lite i maj varje år! Det får bli kalmar de år plånboken protesterar…

  • Svara
    Richard Jack
    8 maj, 2016 kl 22:46

    Grattis till ett grymt bra lopp! Själv hade jag fått blödande magsår av att veta att en bil jagade mig. :)

    • Svara
      Anna
      10 maj, 2016 kl 21:09

      Ja det är lite skräckblandad förtjusning. Och när kilometrarna tickat iväg lite både ville jag och inte ville att den skulle komma….

  • Svara
    Kenth
    9 maj, 2016 kl 03:02

    Coolt! Måste nog också fundera på det där! Milano kanske! ?

    • Svara
      Anna
      10 maj, 2016 kl 21:10

      Milano var grymt! Kul med lite stadsfeeling! Tycker jag du ska testa!

  • Svara
    pernillabredolt
    9 maj, 2016 kl 06:24

    Grym du är Anna! Grattis till en fin placering :)

  • Svara
    Erika - Löpningen & Jag
    9 maj, 2016 kl 07:02

    Du är så grym!! Stort grattis :D

  • Svara
    Katarina
    9 maj, 2016 kl 07:59

    …huvudet börjar längta efter cappuccino :D Man ska inte underskatta koffeinets makt ;) Riktigt bra sprunget!

    • Svara
      Anna
      10 maj, 2016 kl 21:11

      Fast det är mer mjölken jag vill åt…. Efter många års utvärdering har jag dragit slutsatsen att mjölk är det enda jag är sugen på efter lopp. och då helst i cappuccinoform, men funkar även till müsli! :)

  • Svara
    Staffan
    9 maj, 2016 kl 08:39

    Fantastiskt bra och lika fantastiskt beskrivning, min puls gick upp bara att läsa om den jagande bilen och spurtstriden :-)

    • Svara
      Anna
      10 maj, 2016 kl 21:12

      Ja, det blev ett rafflande slut. Kändes skönt när hon berättade för sina italienska friends efteråt att jag kört slut på henne. Speciellt som hon inte visste att jag kan italienska :)

  • Svara
    andreas
    9 maj, 2016 kl 08:49

    Ruggigt bra! Grymt kört! Han som vann hela skiten sprang också i milano? Verkade ha hamnat en bra bit utanför staden dock. Ang nästa år, skriv upp alla städer som loppet går i på lappar. vänd på lapparna. blanda. skriv upp farter på baksidan av de olika lapparna. tex 4:40 , 4:45, 4:30, 5:00 osv. Gå ut och spring en sväng, en mil eller timme, låt klockan bara visa distans. Kolla av snitttempot du hade på passet när du kommer hem och ta den lapp som ligger närmast, dit åker du!

    • Svara
      Anna
      10 maj, 2016 kl 21:13

      Tack för tipset! Då ska jag skriva kalmar på typ 8:02-fart…..:)

  • Svara
    Patrizia
    9 maj, 2016 kl 11:58

    Oj vilken inspirerande läsning!

  • Svara
    Nina
    9 maj, 2016 kl 16:08

    Wow!

  • Svara
    Mia
    9 maj, 2016 kl 18:16

    Inte avis. Inte det minsta faktiskt. :D Mycket starkt jobbat. Berätta var du kör nästa år så hänger jag på!

    • Svara
      Anna
      10 maj, 2016 kl 21:14

      Ska in och reseracha vilka val jag har. Lovar att återkomma ifrågan. Men det lär inte bli ett kallt land…

  • Svara
    Mari
    9 maj, 2016 kl 20:49

    Men jäklar vad bra du är. Heja dig :)

  • Svara
    Rund är också en form!
    10 maj, 2016 kl 16:21

    Så jäkla grym! Vilket PB mot förra året! :-)

    • Svara
      Anna
      10 maj, 2016 kl 21:15

      Jag fick putsa till det lite. Fast förra året var jag på löparresa och hade både intervaller och långa långpass dagarna innan… Och med den här pastaladdningen…. så förutsättningarna var kanske inte riktigt lika….

  • Svara
    Lotta
    10 maj, 2016 kl 20:14

    Wow, bara!

  • Svara
    Johannes
    10 maj, 2016 kl 21:10

    Shit så coolt!!
    Grymt bra sprunget!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.