Race reports Tävlingar

Race report: Ecotrail Oslo 45k

När vi anmälde oss till Ecotrail Oslo gjorde Fredrik klart för sig att han INTE skulle springa med mig. Han ville inte vänta på mig i de tekniska partierna utan köra sitt eget race. Efter två månader med 50-timmars arbetsveckor och ingen träning dög jag plötsligt som sällskap. Vi skulle göra det ihop, lugnt och fint. Stanna och fota. Stanna och äta. 

Fil 2016-05-21 20 33 20

Starten går i Holmenkollen och vi roar oss med att beskåda folk som åker zipline ner från hopptornet innan start. Funderar hur arrangörerna tänkt när de laddat var och en av de tre bajamajorna med EN toarulle.

När startskottet går väntar två kilometer uppför.  Den värsta starten för en ouppvärmd traktor. Fredrik å andra sidan skuttar obehindrat upp…

I nerförslöporna som väntar säger något klick! Jag hittar nyckeln till hur jag snabbt kommer ner och för första gången i mitt liv är det jag som springer om nerför. Jag upplever att jag har full kontroll över alla kroppsdelar och njuter av fartvinden. Och åsynen av alla jag lämnar bakom. Underbart att jag fortfarande kan lära mig mer om hur jag funkar efter så många år i löpspåret!

Om jag njuter nerför har Fredrik den motsatta känslan. Nerförsbackarna slår sönder hans lår och vid 8 kilometer är han riktigt grinig, besviken, ledsen och arg!  Han planerar för att bryta vid 15 och jag måste ladda mentalt för att springa sista 30 kilometrarna själv. Inte sugen på det…

Vätskekontrollen vid 15 km är rena drömmen. Här finns ALLT man kan önska sig. Mackor, chips, choklad, cola, salta kex, jordnötter, apelsiner och bananer. Fredrik går loss på cola och choklad. Jag äter nog ett helt paket salta kex. Minst…

Cola och choklad i kombination med en längre teknisk löpning i skogen gör underverk för Fredrik. Han känner sig stark för första gången. Själv får jag koncentrera mig så hjärncellerna glöder men jag håller mig på benen. Fredrik får ordning på humöret och han bestämmer sig för att härda ut. Jag tackar för sällskapet även om vi inte byter många ord…

Vid 26 kilometer tankar jag på med fler salta kex innan vi ger oss ut på nästa etapp. Salta kex är verkligen da shit. Finns det ens något godare? Etappen ser flack ut på banprofilen men bjuder på en berg- och dalbana genom skogen. Fantastisk vacker bansträckning och jag njuter i varje steg. Trail när det är som vackrast.

Efter sista vätskekontrollen (som för övrigt kommer flera kilometer senare än utlovat och orsakar frustration extra allt hos min bättre hälft) återstår 7 km flack löpning in mot operahuset i Oslo. Folk hejar på norska och jag fattar ingenting. Uppfattar att jag ser ”SPREKT UT ALLTSÅ” men vet inte vad det betyder. Klingar ju inte jättepositivt!

Här har Fredrik deklarerat att han mår illa och har ont i hela kroppen. Han frustar som en döende häst och jag är rädd att han ska bryta ihop när som helst. Själv har jag autopiloten på och vill bara mata på för att nå målet innan nyår.  Det kliar i benen när jag blir omsprungen av folk som jag vet att jag hade kunnat slå, men jag lyckas hålla mig från att hänga på. Fredrik ber mig att ligga före i 6:15-tempo, men det tempot är liksom utanför min repertoar. Jag springer för fort och för sakta men aldrig blir det rätt.

Vi kommer till operahuset och inser att målet är på andra sidan. Och att hus-eländet är HUR. STORT. SOM. HELST!  Fredrik får nya krafter och släpar sig sista biten in i mål. Själv drivs jag av att kaffebaren stänger inom kort och att jag vill ha mina (pluralis!) latte.

Moffar svampiga våfflor i målet som efter 45 km känns som höjden av gourmet. Nästan lika gott som salta kex. Fredrik är sentimental och har gråten i halsen. Av smärta eller av stolthet över att ha fortsatt i 37 km när kroppen bara ville ge upp, förtäljer inte historien.

Jag är i alla fall glad att jag fick sällskap hela vägen. Men jag ska nog vänta med att fråga om han vill springa Hallands ultra med mig…

28 Kommentarer

  • Svara
    Fredrik
    21 maj, 2016 kl 22:09

    …du behöver inte fråga det där om Hallands Ultra… Annars tackar jag för att du stod ut med mig. Har lärt mig ett och annat idag om mig själv

    • Svara
      Anna
      22 maj, 2016 kl 06:55

      Okej. Då frågar jag om ås till ås istället :) Grymt kämpat igår! Nu vet jag att du ALDRIG ger upp!

  • Svara
    Ingmarie
    21 maj, 2016 kl 22:29

    Vilket par ni är!!!! Grattis! Jag är full av beundran!Om du tycker jag kan få det att låta skönt att hoppa i vattnet (med skorna på) så är det inget mot vad du kan få en ultra att låta. Ungefär som en walk in the park! Hallands ultra ska jag göra ! Någon gång. ;-)

    • Svara
      Anna
      22 maj, 2016 kl 06:58

      Hallands ultra verkar fantastiskt. Synd att det är fullbokat! Fast sånt där världsligt brukar ju gå att ordna om man inte är så kvistig med vad man heter :)

      • Svara
        Ingmarie
        22 maj, 2016 kl 22:16

        tror jag vet en ledig nummerlapp.:-)

  • Svara
    Andreas
    22 maj, 2016 kl 07:59

    Härligt de verkar ha varit! Att se sprek ut = se stark ut :) grymt jobbat båda två!!

    • Svara
      Anna
      22 maj, 2016 kl 16:29

      Tack för norskalektionen! Då var det ju något positivt trots allt! Att se sprek ut ska bli mitt nya mål på loppen :)

  • Svara
    Thean
    22 maj, 2016 kl 08:15

    Sprek är ett fantastiskt norskt ord. Lite grann motsvarigheten till hurtig, men utan någon negativ klang. Man kan snarast översätta det med generellt vältränad, pigg och stark. Riktigt bra betyg alltså. Och så är det de norska våfflorna. Också ett kapitel för sig. En svensk väninna sa till mig en gång att man har bott för länge i Norge när man tycker att det är ok med en våffla som är som en urvriden disktrasa ?

    • Svara
      Anna
      22 maj, 2016 kl 16:30

      Norska våfflor var verkligen GOTT efter 45 km. Och jag som inte ens bott i norge. Det kanske är ett sign, jag borde kanske flytta dit :)

      • Svara
        Thean
        22 maj, 2016 kl 19:12

        Gillar du brunost också? På våfflor? I så fall är det bara att packa kappsäcken och flytta ?

        • Svara
          Anna
          22 maj, 2016 kl 21:11

          Njae den är lite mer tveksam. Lite fulgott….. jag kanske får bli kvar här…

  • Svara
    hopihopi
    22 maj, 2016 kl 11:53

    Härlig läsning som vanligt!

  • Svara
    KnertieBertie
    22 maj, 2016 kl 11:55

    Å se sprek ut er en bra ting! Jeg fikk tilbud om å sitte på i noens barnevogn på slutten – ikke like bra! :D Jeg skal løpe Lidingöloppet for første gang i år, og løp 30km i går som en tidlig test. Du har vel også løpt Lidingöloppet – Jan du si nie om hvordan det er sammenlignet med de siste 30km i går?

    • Svara
      KnertieBertie
      22 maj, 2016 kl 11:57

      Og tips til blogg-forbedring: Jeg kunne ikke se hva jeg skrev etter noen linjer (på iPhone) – derav mange typos!

      • Svara
        Anna
        22 maj, 2016 kl 16:34

        Tack för info. Ska kolla på det. Har precis bytt bloggdesign och det är mycket som inte är som det ska ännu :)

    • Svara
      Anna
      22 maj, 2016 kl 16:33

      Haha, åka barnvagn! Kunde du stå emot den frestelsen? Lidingöloppet har jag sprungit många gånger. Första milen är lättlöpt,nästan som sista biten igår. Sen blir det lite mer kuperat men inte alls samma höjdmeter som igår och inte alls lika långa backar. Dessutom är det inga partier som är så tekniska som skogspartierna igår. Fixade du trettio utan barnvagn i går kommer det gå galant på Lidingö! :)

  • Svara
    Träningsblogga-Ida
    22 maj, 2016 kl 16:15

    Grymma ni är!! Och fina bilder!

    • Svara
      Anna
      22 maj, 2016 kl 16:35

      Tack! Fördelen när man springer tillsammans är att man har en fotograf med sig :) Annars får man förlita sig på loppfotona där jag aldrig ser normal ut….

  • Svara
    Erika - Löpningen & Jag
    22 maj, 2016 kl 19:39

    Det ser ju urhärligt ut! Jag hade också velat ha fotograf med på mina lopp, kan man hyra in Fredrik då? ;)

    • Svara
      Anna
      22 maj, 2016 kl 21:11

      Jadå. Fast med tanke på hur han mår idag får du nog hålla dig till knattedistans….

  • Svara
    Mia
    22 maj, 2016 kl 20:22

    Vilket härligt lopp det verkar vara! Det en inte kan göra det längtar en som allra mest efter. Sprang 250 meter tidigare idag…

    • Svara
      Anna
      22 maj, 2016 kl 21:12

      250 meter är inte fy skam. Fredrik hade nog gillat den distansen :)

  • Svara
    Mari
    22 maj, 2016 kl 21:38

    Grymma bilder och ja, vilket par. Heja er :)

  • Svara
    Patrizia
    23 maj, 2016 kl 08:14

    Vilken härlig story och jag blir så sugen på detta lopp. Måste fundera på hur jag planerar in en Osloresa nästa vår….

    • Svara
      Anna
      25 maj, 2016 kl 15:32

      Du skulle inte ångra dig! Det var grymt vackert!

  • Svara
    Nina
    23 maj, 2016 kl 20:38

    Alltså ni två!!!

  • Svara
    Märta
    23 maj, 2016 kl 21:38

    Visst är det härligt att springa nedför! Bara susa ner! :-)

    • Svara
      Anna
      25 maj, 2016 kl 15:31

      Underbart! Speciellt om det är lättsprunget så man slipper vara livrädd :)

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.