Tusen tankar – ingen Facebook

Jag förstår inte varför jag inte kan vänta på tåget i 3 minuter utan att kolla Facebook och Instagram. Att jag liksom blir uttråkad av mina egna tankar innan jag ens hunnit tänka dem. När jag springer 34 km har jag inga problem att hålla mig sysselsatt med mina egna funderingar. Då trivs jag alldeles utmärkt med mig själv och saknar inte Facebook en enda sekund. Kunde inte bry mig mindre om vad folk åt till frukost…

Ibland försöker jag komma på vad jag egentligen tänker på när jag springer. Har försökt rekonstruera min hjärnverksamhet från loppet i söndags och här kommer det. Inblicken i min hjärna…

Start: Härligt att springa i konfetti. Värsta coola. Jag får allt lite gåshud. Vilken feeling. Njut Anna, du är igång nu.

Kilometer 1: De här 25 km-farthållarna ska hålla 5:06-fart. Är inte det lite såsigt? Du kan mer. Det finns säkert någon annan kul filur att hänga på längre fram. Go Anna. 

Kilometer 2: Tänk om jag får ont i vaderna nu när jag valde bort kompressionsstrumporna  två minuter innan start. Hade det varit bättre att svettas ihjäl om vaderna ändå? 

Kilometer 3: What? En 30 km-farthållare? Jag hänger på!

Kilometer 4: Snygga shorts på farthållarna! Undrar om det är Puma? Måste nog sticka nu så jag hinner före till vätskan. Får vänta in dem där. MÅSTE dricka!

Fil 2016-05-12 15 55 07

Kilometer 5: Får vi en hel vattenflaska?? Vilket slöseri….

Kilometer 6Snart startar bilen. Catch me if you can liksom…

Kilometer 7 : Nu borde det vara en fjärdedel…

Kilometer 8: Coola folk som kör rullstol. Undrar hur jobbigt det är i armarna egentligen!? Snygga armar får dom i alla fall...

Kilometer 9: Fasen! Jag lämnade en av mina tre gels i fickan på överdragsjackan! Två kvar. Hur ransonera?

Kilometer 10: Zippar på första gelen. Max halva. Andra halvan får jag på 15….

Kilometer 11: Den här banan är ju mycket coolare än Zadar. Vi är i en park liksom. Söndagsflanörer som hejar. Grymt det här. 

Kilometer 12: Jag ska aldrig springa utan farthållare mer. De är ju värsta peppen. Och som de skriker och lever om i Italien. Skäller ut tanter som försöker passera framför. Bra ös här i klungan. Våga inte släppa!

Kilometer 13: många tjejer runt omkring mig. Det brukar det aldrig vara. Kommer aldrig placera mig lika högt som förra året. Fast de kroknar säkert… det gör aldrig jag (självförtroendet på topp 13 km in i loppet! Kunde inte ens tänka tanken att jag skulle tappa ork…)

Fil 2016-05-12 15 52 31

Kilometer 14: borde vara halvvägs nu. Om jag skulle springa 28 vill säga. Men nu åker jag ju räkmacka med 30-ballongerna…

Kilometer 15: Jag är nog en maskin…

Kilometer 16-20: Jäkla tår. Mortons elände. Det bränner lite. Kommer aldrig att stoppa mig men det kommer göra steg i sidled lite mindre nice.

Kilometer 20: Hoppsan! Domen. Il Douomo! Jag är kvar MITT i stan. Vilket drag. Vilken mäktig känsla. Och vilken publik!

Kilometer 21-27: Hatar gatstenar, kullerstenar och spårvagnsräls. Vad är det för fel på asfalt? Morton goes bananas i mina tår. 

Kilometer 28Här ska bilen vara på två timmar och 18 minuter. Det var då jag åkte dit förra året. Klockan visar två timmar och 13 minuter. Jag har fem minuter tillgodo. GO!

Kilometer 29-30: nu snackar vi långpass på riktigt. Undrar var jag är. Och hur jag ska ta mig härifrån? Kaffebaren låg ju vid kilometer 25. Borde jag ha stannat där???

Kilometer 31: En tjej! Henne testar jag att brassa om…

Kilometer 32: Lönlöst. Hon var stark. Skit i henne. Njut av resan. Du har ändå inget pannben…

Kilometer 33: var är den där eländiga bilen? Och varför håller tjejen handen på en manlig cyklist? Hon tappar ju fart. Kanske skulle testa igen. Hon är en tjurskalle. Hon tänker inte ge sig. Jag OOOORRRKAR inte. Är det en bil jag hör? JAAA! Bilen är här. Äntligen får jag stanna…. 

MÅL: Var är jag? Hur sjutton ska jag ta mig här ifrån? Och hur torrt är det inte med skorpor i målgång. Sandpapper i hela munnen liksom. Hur tänkte de nu? Var är cappuccinon?

Mycket tänkt. Och samtidigt missade jag alla poolhängsbilder från Sverige på Facebook. Fast det kunde ju kvitta.

8 Kommentarer

  • Svara
    Träningsblogga-Ida
    12 maj, 2016 kl 16:30

    Alltså bästa inlägget! Som vore man där!

  • Svara
    Ingmarie
    12 maj, 2016 kl 21:38

    haha! Precis så där! och ibland tänker man verkligen ingenting alls! Jag har dock börjat skippa telefonen i stället för att slösurfa. Det är ruskigt skoj att studera folk!

    • Svara
      Anna
      13 maj, 2016 kl 19:41

      Ja det är jättekul! Jag ska bli bättre på att lägga i från mig telefonen. Tänk så mycket spännande man missar!

  • Svara
    anneliten
    12 maj, 2016 kl 21:59

    Jag tycke det där loppet verkar så roligt när du beskriver det. Inte bara för att du beskriver det så humoristiskt.

    • Svara
      Anna
      13 maj, 2016 kl 19:42

      Det VAR jätteroligt. Båda gångerna. jag är fast. Det får bli en tradition!

  • Svara
    Mari
    12 maj, 2016 kl 22:37

    Underbart inlägg. :)

  • Svara
    Lotta
    13 maj, 2016 kl 10:15

    Men vad du är härlig!

  • Svara
    Märta
    13 maj, 2016 kl 20:41

    Haha instämmer, vilken rolig rapport :-)

  • Kommentera