Alltså jag kallar mig ju gärna löpare. Även när jag löpvilar och rastar cykeln mer än löpskorna är jag i själ och hjärta en löpare. Och jag älskar att springa. Men inte alltid.
Jag älskar att springa när jag har hunnit ladda mentalt. När jag är är ombytt och har rätt löparsinne.
Jag avskyr att:
- springa till tåget. Så ont, så jobbigt, så orytmiskt. Och den där skumpande väskan…
- springa som som uppvärmning på inomhus-träningspass. Ni vet de där passen när man ska jogga runt-runt i salen innan man får gå loss på själva övningarna. Hela tiden svängandes för att inte springa in i första bästa vägg. Får ingen löpfeeling. Kommer inte ens ihåg hur man lyfter fötterna.
- springa när jag har rest långt. Ni vet den där trötta känslan när man varit uppe sen tuppen gol och suttit still på ett flygplan hela dagen. Med lätt huvudvärk. Det är då man som bäst behöver en löptur, men fasen vad jag inte vill!
- springa när det känns inklämt. När jag måste pressa in det i schemat och det blir för kort för att kännas lönt. Samtidigt vet jag att det är bättre än inget, men det är ofta jag väljer inget ändå…
- springa efter skador. Det där letandet efter smärtan. Den där nervositeten om det ska hålla. Bespara mig snälla.
- springa de första 20 stegen. Då känns ingenting bra…
- springa ouppvärmd med sällskap. De första 3 km tills jag kommit igång är en plåga. Att behöva prata när man knappt kan andas. Vänta till efter 8 km, då är jag socialast i stan.
Tycker du alltid löpning är najs?
8 Kommentarer
Erika - Löpningen & Jag
8 april, 2016 kl 12:06Ah, håller med på alla punkter!!
Extra mycket på den där när man ska springa efter skador. Så himla ångestladdat och så o-njutit det bara går. Att klämma in löpningen mellan olika ”stressmoment” är också min värsta. Då gör jag det hellre på en okristlig tid bara för att slippa hetsa innan och efter.
Hanna
8 april, 2016 kl 12:11I själ och hjärta är jag en träna inne-person, som tillbringat hela min uppväxt i svettiga gympasalar, men har lärt mig att uppskatta att springa UTE. Jag har kommit över min mentala tröskel och klarar av att springa utomhus när det är (lite) kallt eller (lite) regnigt. Men jag gillar INTE att springa när det är både regnigt och kallt, eller för mycket av något av de två. Och jag gillar INTE att springa när det är vattenpölsblött på marken.
Marike
8 april, 2016 kl 14:09Håller heeeelt med dig!!
Marie
8 april, 2016 kl 16:47Älskar att vara ute och löpningen är rätt ny för mig. Men de där första stegen innan man kommit iväg är jobbiga…ich när det regnar.
Rund är också en form!
8 april, 2016 kl 19:11Att ha tajt med tid är verkligen frustrerande. Även om jag bara har planerat att springa ett distanspass på 8 km, vill jag helst ha minst 2-3 timmar till godo! haha! :-)
Ingmarie
8 april, 2016 kl 20:27Exakt samma lista här! Förutom näst sista för jag behöver mer än 20 steg för att det ska kännas ”bra”. :-)
Hanna - Pilates och träningstokig
9 april, 2016 kl 07:11För det mesta älskar jag att springa men jag har stunder då jag undrar vad jag egentligen håller på med.
mari
10 april, 2016 kl 06:02Kan fundera ibland varför jag längtar så förbaskat till att få knyta på mig skorna. Men påminns ganska snart därefter om varför.. Men det där med att springa till tåg/bussar osv, det är förbannat jobbigt. Värre än att springa långdistans…