För att ni inte ska glömma att jag är en sån där som springer. Och driver en blogg som vanligen handlar mer om löpning än om pussel. För att ni inte ska tro att jag har blivit cyklist. Här kommer en löparbild:
10 km. Känning men inte ont. Nervöst, ångestladdat och faktiskt ganska lite njutning. Men nu är testlöpningen avklarad. Känslan efteråt: lite stelt och ont vid nerförsgång i trappor.
Kände mig värd en springoccino men den kostade mig hela eftermiddagen, på en kall perrong i Lund. Stopp i all tågförbindelse pga ”spårspring”. Tänk om folk hade vett att springa i löpspåren istället….
7 Kommentarer
minatraningstajts
31 mars, 2016 kl 19:37Uuunderbart!
anneliten
31 mars, 2016 kl 22:00Tyvärr tror jag inte spårspringarna är ute efter träning…
Cecilia
1 april, 2016 kl 04:04”Spårspring” :)
Ingmarie
1 april, 2016 kl 04:19Tjohoooo! Ja löpningen och cappuccinon alltså. Inte fjantarna på spåret…
Mia
1 april, 2016 kl 07:58Jag har inte glömt att du är löpare Anna! Härligt med 10K löpning. Jag är avis – på ett bra sätt! :)
ultrabrdo
1 april, 2016 kl 09:08Vardagsspring som blir oplanerad. :S
Rund är också en form!
1 april, 2016 kl 19:21YEAY! Förstår din ångest och rädsla. Jag är likadan med höften….