Vegorätt och svältcykling

I morgon börjar ett nytt program på SVT som jag ser galet mycket framemot: Vegorätt – Sveriges första vegetariska matlagningsprogram! Här utlovas inspiration till “galet god, vegetarisk mat och ett helt nytt sätt att använda olika råvaror på.”  Efterlängtat om du frågar mig! Jag kommer sitta bänkad.

Bänkad kommer Simon Gustavsson också att sitta. Fast på cykel. Från Sveriges nordligaste punkt till den sydligaste. Inte så konstigt kanske, om det inte vore för att han ska göra det UTAN att äta. För att visa vad kroppen klarar av. 240 mil. 14 dagar. Ingen mat. Inte ens en semla…

Jag är inte avundsjuk. Jag erkänner villigt att jag dött redan första dagen. När mat- och sovklockan ringt med sjutusen decibel och det tjurigaste humöret gett sig till känna. Jag hade blivit håglös och arg. Börjat gråta för en punktering, knäppt cykelhjälmen bakochfram och cyklat på fel sida vägen. Jag hade varit en fara för mig själv och min omgivning och förmodligen ätit upp en död bäver vid vägrenen. Fast det rimmar illa med min vegetariska ingång på det här inlägget…   Läs och fascineras. Det FINNS galenpannor.

 

18 Kommentarer

  • Svara
    Rund är också en form!
    18 januari, 2016 kl 20:16

    Galen var ordet….
    Utmaningar i all ära. Men är det inte farligt att BARA dricka, under så lång tid? :-o

    • Svara
      Anna
      18 januari, 2016 kl 21:45

      Nej helt bra kan det kanske inte vara…. Vi får se hur det går!

    • Svara
      Ingmarie
      19 januari, 2016 kl 04:45

      Kroppen grejar det! Under förutsättning att man är frisk f.ö vill säga. :-)

      • Svara
        Anna
        19 januari, 2016 kl 07:16

        Det tror jag också. Med viss risk för dumma beslut när man är slut i huvudet. Jag hade inte känt mig speciellt trafiksäker….

    • Svara
      Ingmarie
      19 januari, 2016 kl 04:46

      Kommer bli intressant att se vad och hur det blir. Hoppas de inte kör en massa rätter med ton av mjölkprodukter bara…

  • Svara
    www.dorro.se/bucketlist2016
    18 januari, 2016 kl 22:38

    Ja det matprogrammet ser jag verkligen fram emot. Det är på tiden.

  • Svara
    Susanne
    19 januari, 2016 kl 07:53

    Att överäta upp sig 18 kg fettmassa under 60 dagar först, sedan cykla i 14 dagar med endast salt och vatten som intag… Nja, låter inte trevligt i mina öron. Men visst, han gör det för en god sak.

    Programmet däremot, det tackar jag för tipset om! Ska absolut kolla ikväll.

    • Svara
      Anna
      19 januari, 2016 kl 13:11

      Nej, absolut inget jag hade velat experimentera med! Då experimenterar jag hellre med det vegetariska! Mums!

  • Svara
    Mia
    19 januari, 2016 kl 09:17

    Alltså, det är helt obegripbart för mig hur en ens kan komma på tanken att utsätta sig självmant för svält. Galet är bara förnamnet. FAst håller med om vego-mat-programmet. Uppfriskande!

    • Svara
      Anna
      19 januari, 2016 kl 13:12

      Nej den tanken har aldrig slagit mig. Jag har liksom aldrig ens lyckats banta. Mat är ju det bästa som finns :)

  • Svara
    Lotta
    19 januari, 2016 kl 10:11

    Men VARFÖR?!?! (Cyklingen alltså) Galet, verkligen. Vego-programmet är jag intresserad av, får försöka kika på det på om jag hunnit hem från träningen.

    • Svara
      Anna
      19 januari, 2016 kl 13:13

      Jag lyckas heller inte hitta ett bra svar på frågan… snacka självplågeri!

  • Svara
    Gert
    19 januari, 2016 kl 10:56

    Vego-mat-programmet är säkert intressant för många.Cyklingen??Jag tvivlar på att han klarar det.

    • Svara
      Anna
      19 januari, 2016 kl 13:14

      Jag tvivlar också. Kanske inte på orken, för det finns säkert krafter någonstans ifrån. Men huvudet, den mentala biten. Och förmågan att hålla sig vaken och alert i trafiken….

  • Svara
    Kari
    19 januari, 2016 kl 15:53

    Vilken hemsk utmaning. Jag klarar mig knappt fram till lunch på en vanlig dag. Vegoprogrammet ser till och med jag fram emot och då gillar jag inte ens matlagningsprogram – eller att titta på TV för den delen.

    • Svara
      Anna
      19 januari, 2016 kl 17:24

      Samma här. Har värsta överlevnadsproblemen varje dag kring elvatiden… Jag gillar utmaningar som inte är farliga/äventyrliga och som inte har med maten att göra. Här vill jag inte experimentera alls! En dag utan gröt är ingen bra dag…. och en Sverigeturné utan fika…njäeeee…

  • Svara
    Gert
    19 januari, 2016 kl 15:59

    Jag undrar hur han mår när han börjar cykla.Att gå upp 18 kg och sen cykla mil efter mil känns nog inte skönt.Undrar om han klarar av att sova också när hungern börjar kännas.

    • Svara
      Anna
      19 januari, 2016 kl 17:25

      Just det! Jag kan inte somna hungrig, det går inte. Inser att utmaningen definitivt inte är något för mig….

    Kommentera