Aktuellt

“Det är ju inte ens en mara…”

Innan jag gick hemifrån i morse sa jag till lilla tjejen att Fredrik skulle hämta henne på bowlingen, för att jag förmodligen skulle ligga raklång i soffan. Hon frågade hur långt jag skulle springa. När jag svarade 38 kilometer tyckte hon jag var klen. “Det är ju inte ens ett marathon”.

IMG_1031
Laddat gäng redo för avfärd mot Lund.

Vi springer i lugnt tempo. Bland deltagarna har jag lokaliserat ett gäng kändisar. De där man bara möter i sådana här sammanhang. Stämningen är på topp men bristen på öppna toaletter smolkar till det lite i glädjebägaren. Gör mig osynlig i en buske och upptäcker att hela gaveln på höghuset Kronprinsen har balkonger åt mitt håll. Tur att ingen sitter på balkongen så här års…

12322567_10153270910991538_3295915112353548686_o
Bild lånad av Richard

Vi har vinden i ryggen och löpningen går lätt. Jag hinner faktiskt inte ens reflektera över att jag springer förrän södra Lund börjar uppenbara sig i fjärran. Känner mig glad att jag har hemvägen till Kävlinge kvar också. Annars hade ju kalaset tagit slut alldeles för fort.

12314283_10153396193694075_8536755313879396446_o

I Lund tränger vi ihop oss vid granen. De flesta är glada att vara i mål, men vi är tre som laddar om. Jag har nämligen lurat med mig två till på min färd mot Kävlinge. Jag bara älskar att jag har så lättlurade vänner!

Efter en stund har Katarina räknat pengarna. Nästan 26000 har samlats in till barnen på BUS avdelning 62.

IMG_0842

Slänger i mig en hel hög med pepparkakor innan vi ger oss av. Jag har nämligen blivit hungrig. Inte hungrig som i orkeslös eller energitorsk utan hungrig som kurr i magen! Tittar på klockan. 12.10. Skalman i mig har vaknat. Mat- och sovklockan har ringt. Jag behöver mat. Som tur är gör pepparkakorna susen och jag slipper råna Sibyllan på vägen.

Sista biten mot Kävlinge får vi tampas lite i motvinden men benen känns fortfarande okej. När jag svänger in på min gata visar klockan 39 kilometer. Tänker tanken på att ta en 3 km omväg bara för att legitimera soffhänget när dottern kommer hem. Så slår den stora cappuccino-abstinensen till och jag hejdar mig.

Antar att jag haft rätt mängd kläder på mig för jag är nästan helt torr när jag kommer in. Behöver knappt duscha. DET måste vara det optimala träningspasset. Slänger i mig en grande cappuccino innan jag ens tar av jackan. Sen är jag fit for fight för en eftermiddag under filten!

Skriv upp 4 december 2016. Då springer vi igen.

21 Kommentarer

  • Svara
    Andreas
    6 december, 2015 kl 18:41

    Du har lagt ribban högt hemma ?

    • Svara
      Anna
      6 december, 2015 kl 21:07

      Ja det är svårt att imponera! Vet inte vad jag ska hitta på…

  • Svara
    pernillabredolt
    6 december, 2015 kl 18:57

    Så härligt! Älskar denna vintern, perfekt löparväder this far :)

    • Svara
      Anna
      6 december, 2015 kl 21:07

      Eller hur! Så länge man springer åt rätt håll i alla fall :)

  • Svara
    Rund är också en form!
    6 december, 2015 kl 20:10

    Haha! Underbar kommentar… ”Inte ens en mara”…. *fniss* :-D

    • Svara
      Anna
      6 december, 2015 kl 21:08

      Svårimponerad tjej. Inget läge för uppassning i soffan på eftermiddagen när man sprungit SÅ kort….

  • Svara
    Mari
    6 december, 2015 kl 20:19

    Bra jobbat =) busenkelt…eller….hm, aja du får det att låta så iaf ;)

    • Svara
      Anna
      6 december, 2015 kl 21:09

      Haha, allting blir lättare med vinden från rätt håll :)

      • Svara
        Mari
        7 december, 2015 kl 08:43

        Helt klart, så är det ju. Att jag inte tänkt på det ;)

  • Svara
    Mia
    6 december, 2015 kl 20:29

    Jag är också lite besviken faktiskt. Inte ens en mara! Och dessutom hjälp av vinden! Pffft… :D

    Grymt och bra samlat till de som behöver det mest!

    Kram

    • Svara
      Anna
      6 december, 2015 kl 21:10

      Ganska mesigt helt enkelt… Jag skulle nog ha tagit de där sista tre….

  • Svara
    Richard (rundtramp.se)
    6 december, 2015 kl 22:25

    Det var kul idag! Härligt gäng!
    Imponerad att ni tog er an motvindslöpningen hem.
    Kul att min springa-som-en-tok-på-åkern-bild kom med på din blogg! :)

    • Svara
      Anna
      6 december, 2015 kl 22:28

      Eftersom vi skulle till Kävlinge fick vi inte rak motvind. Mest lite sidvind, så det funkade. Sorry att jag inte frågade om lov, jag bara tog bilden helt fräckt. Fast ännu roligare hade det varit med en bild på dig när du sprang som en galning på åkern. Tyvärr hann jag inte få upp kameran :)

      • Svara
        Richard (rundtramp.se)
        6 december, 2015 kl 22:39

        Nemas problemas. Du skrev ju credits på bilden. Det räcker mer än väl!
        Ja, det hade varit kul med bild på mitt åkerklafs. Särskilt om jag snubblat! :D

  • Svara
    Fredric
    7 december, 2015 kl 13:42

    Tror inte det var ”rätt mängd kläder” utan ”det var ju inte ens ett marathon” ;-)

    • Svara
      Anna
      7 december, 2015 kl 13:54

      Det var väl så. För mindre än 42 km behöver man inte ens byta om. Helt uppenbarligen… :)

  • Svara
    Gert
    7 december, 2015 kl 13:51

    Dottern har ju gjort det svårt för sig nu.Hon måste ju springa en mara så småningom för att visa att hon kan. :)

    • Svara
      Anna
      7 december, 2015 kl 13:55

      Det är hon nog inställd på… Hon frågade för några månader sen när hon skulle springa marathon. Jag undrade om hon verkligen trodde att hon skulle göra det, det är ju jättelångt. Då svarade hon: ” så farligt kan det ju inte vara, du gör ju det flera gånger om året…”.

  • Svara
    Ingmarie
    7 december, 2015 kl 21:35

    Du är så grym! Vilken dag och vilken prestation! Och vilken tur att det mestadels medvind för annars hade det nog blivit både kämpigare och kallare. Här blåste det så jag emellanåt trodde benen skulle flyga bort. :-)

    • Svara
      Anna
      8 december, 2015 kl 10:03

      Ja lite fusk var det allt! Och vi har redan bestämt att vi ska göra samma sak nästa år igen. Utan att veta vilket håll vinden blåser. Hur tänkte vi nu????

      • Svara
        Ingmarie
        8 december, 2015 kl 22:29

        hihi. Det kanske inte blåser alls! Blåsten borde ju ha tagit slut efter både Gorm och Helga kan man tycka. ;-)

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.