Vaknade i Karlskrona idag – ett nytt ställe att utforska! Jag älskar att uppleva nya ställen i löparskorna och missar ogärna chansen när den dyker upp. Idag testade jag Wämöleden.
Börjar längs det spegelblanka vattnet och jag kommer inte mer än 2 km innan jag måste stanna och fota. Det är så fint. Springer vidare och vid 4 km passerar jag stenhällar ner mot vattnet. Något säger mig att jag bara måste sätta mig här och njuta lite. Vet egentligen inte vad som händer men jag sparkar av mig skorna och bara glassar. MITT i löprundan.
Och så fortsätter det. Springer. Stannar. Fotar. Njuter. Hav, skog, uppåt, neråt. Det enda som bekymrar mig är vattenflaskan som börjar sina. Annars hade jag kunnat glassa vidare i solen hur länge som helst.
16 km senare springer jag över en bro till en yttepytte ö. På en häll slår jag mig ner med min sista klunk vatten och känner mig lycklig. Sommar är det bästa som finns.
Vill man inte flumspringa kan man alltid sim-springa. Det roade sig Fredrik och hans bror med. Fast av Fredriks ansiktsuttryck att döma, var njutningsfaktorn inte lika hög…
6 Kommentarer
Nina
4 juli, 2015 kl 16:29Flumspring ❤️
Mia
4 juli, 2015 kl 19:34Underbart! Precis så där håller jag på också mest hela tiden faktiskt… Lär aldrig bli nån elit av mig :)
Ingmarie
5 juli, 2015 kl 06:39Vilken tur!
Runner´s high när den är som bäst. :-)
Rund är också en form!
5 juli, 2015 kl 07:30Varför skulle man INTE vilja ”flumspringa”…? ;-)
Johanna
5 juli, 2015 kl 20:52Flumspring är det allra bästa!
Lotta
5 juli, 2015 kl 22:28Ser helt fantastiskt ut!