Igår när jag gick och la mig tänkte jag att jag inte ville morgonspringa idag. Jag hade huvudvärk och kände mig trött efter resan hit till Österrike. Dessutom var det 33 grader. Bestämde promenad-dejt med svärmor och svägerska istället. 06.30 gick vi ut.
Det första jag ser är en löpare och det svider till i hela kroppen, jag blir alldeles avundsjuk. Jag vill också. Huvudvärken är borta, temperaturen max 22. JAG. VILL. SPRINGA. Fast shortsen är fel och skorna med. Håller mig till planen och promenerar.
Ser ett par löpare till och det kittlar till i benen. Hur kunde jag tänka att jag INTE ville springa? Kan man någonsin inte vilja springa? (Ja det kan man defintivt, men just nu känns det inte så!). Biter i hop och tänker att promenad är bra för min lite trötta högervad…
Ingen löpning i dag alltså. Men en sjuhelsikes vacker bergsvandring. I morgon tar jag lite av båda!
Kan du också bli springavundsjuk?
13 Kommentarer
Mia
6 juli, 2015 kl 19:12Jag blir sällan springavis när jag själv valt bort det. När jag var höggravid däremot eller när jag dras med en vanlig mancold – då jäklar kan jag nästan hata springande människor :)
Mia
6 juli, 2015 kl 19:12Glömde: Vilken resa ni gör. Fantastiskt vackert :)
anneliten
6 juli, 2015 kl 19:14Jag blir ofta springavundsjuk. Min käre P påpekar att jag tittar längtansfullt genom bilfönstret så fort vi kör förbi någon som springer. Särskilt när den som springer ser ut att ha det ”lätt och snabbt” samtidigt – om du förstår vad jag menar :-)
hopihopi
6 juli, 2015 kl 20:17Jag blir också lätt springavundsjuk, speciellt då när jag inte får springa, pga skada eller sjukdom. Då tycker jag att jag ser springande människor vart jag än tittar och tänker bara att ”ååh, jag vill också”
Ingmarie
6 juli, 2015 kl 21:21Det händer. :-) I alla fall om jag själv inte kan av någon anledning.Ser hur som helst ljuvligt ut och i morgon är det kanske ombytta roller!
Lisa
7 juli, 2015 kl 04:53Stor igenkänningsfaktor . Jag som alltid brukar säga att jag aldrig kännt avundsjuka LJUGER. För varje gång jag är sjuk och krasslig och ej kan springa blir jag GRÖN av avund om jag skymtar en löpare. :)
Rund är också en form!
7 juli, 2015 kl 07:40Eller som när man skjuter upp ett löppass (why??) från morgon/förmiddag till kvällen och sedan märker att man är MER trött och/eller har huvudvärk på kvällen. Samma känsla. Fast tvärtom….. :-P
Kram M
Mari
7 juli, 2015 kl 08:21Jo den där känslan kan jag känna igen ;)
Nina
7 juli, 2015 kl 08:28Oo jaa! Särskilt sådana dagar då Lifvet kommer emellan och all rörelse är bortprioriterat… just då verkar det som att alla andra i hela världen är ute och springer! Alla utom jag.
Härlig resa ni gör btw!! Fortsätt njut!
Cecilia
7 juli, 2015 kl 09:38Det kan hag absolut bli, igår blev jag det på min man som har semester denna veckan. Han var och sprang igår fm och jag blev nästan barnsligt sur för inte jag fick springa :) Men jag kunde gjort det på kvällen men då kände jag inte för det haha
Anna
7 juli, 2015 kl 15:42Skönt att jag inte är ensam! Det måste betyda att jag är normal! :)
minatraningstajts
7 juli, 2015 kl 17:25Jaa!!! Typ varje gång jag ser någon som springer… oavsett om jag nyss gjort det själv eller ej. Bor intill en mycket väl använd slinga så löpare passerar mitt fönster mest hela tiden. Älskart! Bra avund.
Sofie
8 juli, 2015 kl 19:20Ja! Ja ja! Gravid och tjock och stel och det gör ont på ” fel sätt” så här är det uppehåll på obestämd tid. Det kliar i benen men resten av kroppen säger nej :/