Helsingborg marathon någon?

Jag har vetat sen de släppte platserna till 2014 års lopp att jag även skulle springa 2015. För att Helsingborg marathon råkade få äran att bli min varje-år-till-jag-blir-hundra-grej. Loppet jag skulle åldras med, och springa med rollator och ALLA-40-LOPPEN-tröja vid fyllda 80.

Ändå har jag inte anmält mig förrän nu. Det blir så definitivt när man anmäler sig. Då måste man ju liksom ta tag i sitt liv och börja fokusera. Och det kan ju vara dags med bara 47 dagar kvar…

Och själva anmälan var som att slå på strömbrytaren till peppförrådet. Läste min egen bloggrapport från förra året och taggade till. Lästa andras. Nedan följer mina bästa minnen och sjukt bra motiv till att du ska göra mig sällskap i Helsingborg. För visst kommer du?

Loppet startar i svagt medlut. Bara en sån sak. Man får känna sig stark från start! Den branta uppförsbacken på slutet ägnar man inte en tanke, här bara njuter man. Folkfest och fint väder med strandvyer.

Ett smart drag är att springa med Stålmannen. Då får man njuta av publikens jubel från start till mål. Hittar man ingen Stålman att springa med kan man klä ut sig själv. Jag hade lätt valt Fåret Shaun. Fast det känns varmt och jobbigt med ullkostym. Smartare att ta draghjälp av någon annan…

Vill man inte leka Fåret Shaun kan man titta på hans kompisar längs banan. Banan går nämligen inte bara genom stan utan även genom hagar, ängar och skog. Får man tråkigt kan man ha djurbingo och pricka av hur många man ser.

Lyckas man pricka in djuret ELEFANT har man förmodligen haft tur när man passerat genom arenan. Vet inte om det blir cirkus även i år, men jag hoppas det. Det var grymt!

Ja sen var det den där uppförsbacken mot slutet. Se den som ett tillfälle att jogga förbi folk som kroknat. Så farlig var den inte…  Dessutom vet jag att det finns Helsingborgare som kommer till undsättning och bjuder på kaffe om du av en händelse skulle få kramp. Tänk på att kafferep kan leda till att din värsta fiende glider förbi dig i resultatlistan så stanna inte för länge och fika…

Sen är det typ nerför. Och en en evighetslång målraka längs stranden. Känslan av att ha genomfört uppfyller hela kroppen. Lycka och glädje. Och längtan efter en cappuccino.

Sen kommer den största utmaningen. Att ta emot allt roligt i målgång utan att ha en påse att stoppa det i. Att balansera tidning, frukt, återhämtningsdryck, överdragsponcho och andra roligheter kan bli övermäktigt även för en marathonlöpare. Men jag hoppas de har investerat i påsar till årets upplaga.

Så. Visst låter det kul? Anmäl dig här vettja. Sista anmälningsdag är den 16/8.