Vätskeväst goes långpass

Solen sken idag. Förutsättningarna bästa möjliga för en kanondag i skogen. Förutom själva löpningen var huvudsyftet att testa min nya vätskeväst inför Portugal som väntar om ett par veckor. 

2015-02-22 11.13.33

En skara på ca 20 personer har samlats vid Skryllegården och alla fryser. Vissa i korta tights andra i vintertights, men alla fryser… Det är kanske därför starten går iväg i en rasande fart. Av någon anledning springer jag först. Jag som vill ligga bak och mysa. Min vapendragare Olof har helt uppenbarligen inte löpvilat i vinter,  han pinnar på och jag försöker prata fast pulsen är en bra bit för hög för att det ska låta helt avslappnat. Ett litet gäng springer om oss och försvinner i fjärran. Ett större gäng försvinner bakom oss.  Kvar däremellan hamnar vi alldeles solo. Som alla andra gånger. Konstaterar att vi har ett ovanligt bekvämlighetstempo, som helt uppenbarligen ingen annan har.

10922315_10152839721644401_819140924645795917_o(Foto: Gert-Inge Tapper)

Tempot är dock för högt för att jag ska orka bemöda mig med att dricka ur min nya vätskeväst. Det som liksom var huvudsyftet…  Jag fick ta det i bilen efteråt. För att få en uppfattning om själva drick-funktionen.

Anyway. Här är mina första tankar om min nya väst, Salomon S-Lab sense ultra:

2015-02-22 11.55.05

Västen sitter som en smäck på ryggen. Jag har minsta storleken XS/S och den passar mig som en handske. Den känns lätt, nätt och smidig.  Jag har fyllt två flaskor till hälften och de förvaras i fickor på bröstet. Var rädd att det skulle skumpa men de sitter tight intill kroppen.  Flaskorna är inga riktiga flaskor utan påsar som blir plattare och plattare ju mer man dricker. Smart tänkt!

Det finns fickor med dragkedja i sidan och även ett par öppna fickor framtill. Mobiltelefonen passar perfekt i fickorna och jag är lycklig över att äntligen kunna ha mobilen nära tillhands. Det är ju viktigt för att inte missa några Kodak moments längs vägen…

Det enda jag faktiskt fortfarande är lite frågande till är hur man smidigt och enkelt stoppar tillbaka flaskan i sin ficka efter man har druckit. Fickan är tight och flaskan som inte är en flaska utan en påse är ju helt utan stadga och styrsel. Det är trixigt att få ner den igen. Lyckas pressa ner halva och med halva hängande utanför är associationerna till hängbröst väldigt nära… Får koncentrera mig och hjälpa till med båda händerna för att trycka ner sista halvan också. Det finns ju en gräns för hur ful man får vara i skogen…

I jämförelse med vätskebälten är detta räddningen för mig. Inget skumpande och lyckan är fullständig. Jag ska bara öva mig på att få ner flaskorna på ett smidigt sätt. Tur att jag har många härliga långpass att öva på!

12 Kommentarer

  • Svara
    Suzan
    22 februari, 2015 kl 17:43

    Jag låter flaskorna sitta kvar och trycker mot flaskan genom tyget och dricker på så sätt. (Förutsätter ju att man når ner till pipen på flaskan dock ;))

    • Svara
      Anna
      22 februari, 2015 kl 22:28

      Fast då måste man ha väldigt lång mun eller väldigt rörlig nacke… Jag lyckas inte med bedriften. Fast i teorin lät det smart :)

  • Svara
    Rund är också en form!
    22 februari, 2015 kl 18:15

    Ser jättesmidig ut! Jag har inte testat min nya väst än (Har inte sprungit tillräckligt långt än). Men snart blir det längre vårrundor. Då….!! :-)

    Kram M

    • Svara
      Anna
      22 februari, 2015 kl 22:30

      Min runda var inte heller tillräckligt lång. Jag brukar inte behöva dricka på så ”korta”, Men jag fick offra mg för själva testet. Dumt att komma till Portugal med otestad utrustnng.

  • Svara
    olof
    22 februari, 2015 kl 21:50

    Och jag som kämpade för att hålla jämna steg med dig idag. :)
    Men vi gjorde en jäkla insats, om än i onödan.

    • Svara
      Anna
      22 februari, 2015 kl 22:33

      Haha och jag som tyckte du sprang så lätt och oansträngt… Men det kändes fint efteråt :) Tack för all semmel-info. Jag får testa de där Tessins-semlorna, antingen på en tisdag eller en annandag tisdag!

      • Svara
        Olof
        23 februari, 2015 kl 08:35

        Det var ju inte oöverkomligt hårt, men om vi backat av lite hade det blivit mer av myspass och mindre av träning. Men att löpningen såg lätt ut suger jag i mig.

        • Svara
          Anna
          23 februari, 2015 kl 11:02

          Nej det var bara så där lagom hårt att det var lite ansträngande att prata utan att flåsa. Jag är jättenöjd att fått köra lite hårdare än jag gjort utan draghjälp. Tack för det!

  • Svara
    Richard (rundtramp.se)
    22 februari, 2015 kl 22:07

    Jag kör en Nathan vätskerygga, med en CamelBak blåsa och slang i. Har vara en 1,5l-blåsa.
    Suger man ur luften, så skvalpar det inte runt så farligt.
    Kör denna lösningen när det är varmt, och jag springer långt.

    Jag har två Salomon ”tandkrämstuber” med tillhörande ”handsk-hållare”. Det funkar bra, men det är så liten mängd vätska att det känns mer som en snuttefilt än vätska.
    Då kan jag nästan hellre pre-dricka lite mer hemma, innan jag sticker iväg.

    Men blev lite nyfiken på lösningen du snackar om här låter intressant. Du får berätta mer sen när du kört lösningen ett tag.

    • Svara
      Anna
      22 februari, 2015 kl 22:35

      Snuttefilt-flaskor är inte helt fel det heller. För ofta är det mentalt för mig. Lite mer skölja munnen än att egentligen vara törstig. jag lovar att rapportera när jag sprungit in västen lite mer ingående. Men vid ett första intryck verkar det lovande!

  • Svara
    Mia
    22 februari, 2015 kl 22:10

    ”Mera hängbröst i skogen!” blir min spontana reaktion när jag läser. Fast nej… Jag förstår problemet :) Inget skump i samband med puls :)

  • Svara
    Petra
    23 februari, 2015 kl 12:46

    Tack för din recension . Nu är jag ännu mer sugen på en sån

  • Kommentera