Aktuellt

Tvångstanke

Varje gång jag drar av mig överdragsbyxorna i spinningsalen slås jag av tanken att jag kanske glömt att ta på mig tränings-tightsen. Att jag liksom ska stå där i underkläderna och se fånig ut. Det har aldrig hänt, men jag tror att det ska ske VARJE gång.

Det som däremot faktiskt har hänt är att jag har kört ett helt cirkelpass med byxorna ut och in. Och ganska många yogaklasser med mascara i HELA ansiktet (ja det ligger direkt efter spinningen…).

Värre än så har det inte blivit men jag har kollegor som råkat värre ut. Som behövt göra nr 2 mitt i passet och i panik fått lämna rummet. Eller en annan som fick magsjuka och fick gå ut och kräkas lite. Någon som glömt stänga headsetet och snackat skit i receptionen som alla deltagare snällt fått lyssna på. Eller underhållningsvärdet av ett headset som fått följa med på toaletten…

Livet kan vara hur spännande som helst som instruktör. Eller inte. Jag fortsätter trippelkolla att jag har brallorna på (och rättvända) innan jag går och kör mina klasser.

9 Kommentarer

  • Svara
    Mari
    10 november, 2014 kl 21:33

    haha så jäkla klockrent. :)

  • Svara
    Richard (rundtramp.se)
    10 november, 2014 kl 22:33

    Haha, känner igen mig. Men även vi instruktörer är människor, oavsett vad folk tror. Jag har fått stanna spinningcykeln för att jag inte mådde bra. Ledde resten av passet sittandes still på cykeln. Fick många tack av motionärerna sen efteråt.

    • Svara
      Anna
      11 november, 2014 kl 11:09

      Och jag fick spinna en hel klass på ett ben, då löparknät Allan slog till mitt under en spinningklass….

  • Svara
    Mia
    11 november, 2014 kl 08:50

    *fniss*

  • Svara
    Gert
    11 november, 2014 kl 10:34

    Det tycks vara spännande att vara spinningledare. :)

  • Svara
    Lotta
    11 november, 2014 kl 13:02

    Haha, ja det kan verkligen hända mycket när man är instruktör, både komiskt, jobbigt, pinsamt och tråkigt även om jag själv sluppit det värsta. Vet dock kollegor som låtit headsetet följa med in på toa med micken i gång, återanvänt ett par tights för att de inte hunnit tvätta och gårdagens trosor ramlat ut ur ena benet under passet, eller böja sig framåt i uphavista konasana och släppa en fis rakt in i micken (som ju hamnar rätt i skottgluggen om man är vig nog att kunna böja sig långt fram).. Själv har jag ”bara” sträckt ena vaden under ett step pass och fått instruera halva passet stillastående/hoppande på ett ben, skrikande och viftande med armarna. :P

    • Svara
      Anna (orka mera)
      13 november, 2014 kl 10:19

      Haha, nu kommer jag ju aldrig våga göra upavista konasana…. Å andra sidan är jag inte så vig så det borde vara någon fara :)

  • Svara
    Hanna
    12 november, 2014 kl 23:08

    Haha, vilka roliga grejer att läsa om. Mindre kul för de som gjorde grejerna….

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.