Black friday? Fattar inget av detta plötsliga påfund, jag vill vara färgglad!
Fredag betyder fredagsfys, och dagen till ära bjöds det på jägarvila-utmaning. Det är något med blotta tanken på jägarvila som får små horn att växa i min panna. Jag kan inte se mig själv förlora den utmaningen, det finns bara en utgång och jag kommer stå där sist av alla. Om jag så får mjölksyrachocken Allan och det börjar ånga rökelse ur näsborrarna. Det. Finns. Inget. Annat.
Vet inte hur det har blivit så. För jag besitter inte den tävlingsnerven i andra sammanhang. Utmana mig på armhävningar och jag skulle ge upp när jag blivit minsta trött. Spurta upp för en backe och jag bekänner mig besegrad innan jag ens startat. Men den där långa sega smärtan. Jag är bra på den.
Som längst har jag stått 10 minuter. Idag behövdes “bara” 5-6 minuter för att vinna. Jag hade stått där än om det hade behövts. Jag kommer aldrig ge mig i jägarvila. Sådeså.
Happy fredag på det.
9 Kommentarer
Theres
28 november, 2014 kl 20:23Hej!
Tack för en rolig och inspirerande blogg!
Jag läste lite bakåt i arkivet idag då jag kom på att du var med om en cykelkrasch i våras. Minns att jag då läste att du skulle ut på cykeltur i det fina vädret och sen blev helt chockad när jag läste nästa inlägg.
Jag cyklade av oklar anledning omkull utanför jobbet för två veckor sedan och slog i huvudet (med hjälm) och fick ändå hjärnskakning, en fraktur i handen och ansiktet mm. Mina minnesbilder är inte klara förrän jag kom till sjukhuset efter ambulansfärden. Tyvärr såg ingen vad som hände och själv vet jag inte.
Tänkte mest bara skriva och säga att jag är jättetacksam över att du delat med dig av dina upplevelser. Att läsa dina inlägg nu ger mig hopp om att det snart kommer bli bra för mig också trots att det känns som det går lite långsamt.
Hoppas att din axel/ ditt nyckelben är i full funktion igen!
Anna
1 december, 2014 kl 08:32Nej men usch vad tråkigt!! Det känns som du har samma upplevelse som jag, dvs vet inte hur det gick till och förstår inte vad som hände! Jag hade velat få en förklaring, för att liksom ha en chans att undvika att det ska hända igen. Så det grämer mig lite, att inte veta.
Läkningen kändes jätteseg i början, det hände liksom ingenting och allt gjorde ont. Klarade du nyckelbenet? Det verkar annars vara den vanligaste skadan när man vurpar med cykel. Men jag var noga med att komma igång så fort som möjligt med det som faktiskt fungerade för mig (=löpning). Då kände jag mig inte som det där ”offret”, och slutade gå och tycka synd om mig själv. Upplevde att hela läkningsprocessen gick fortare då.
Min axel/nyckelben är helt återställt idag och även mitt dubbelseende som drabbade mig någon vecka efter kraschen. Dock är jag svagare på vänster sida så jag har en del att jobba med där.
SKickar dig allt pepp i världen och är SÅ glad att du hade hjälmen på! Själv cyklar jag numera ingenstans utan den! Krya på dig!
Rund är också en form!
28 november, 2014 kl 21:2310 minuter….?!?! :-o
Jag har fixat 4 min (om jag inte minns fel…) Grymma du!!
Lotta
28 november, 2014 kl 21:4610 min?!?! Wow!!!
Mari
29 november, 2014 kl 11:04Säger som de andra, 10 min?? Du hade vunnit Mästarnas Mästare med bravur :). Impad! Jag har stått 4 min som längst, sedan kunde jag inte gå haha =)
Nina
29 november, 2014 kl 14:24Jeeezez,vad grym du är och väldigt, väldigt inspirerande! Får bli jägarvila innan bastun ikväll ;)
Richard (rundtramp.se)
29 november, 2014 kl 16:08Oj, Jägarvila, det var längesen! Grymt! Gissar att jag skulle överleva ca 23 sekunder. :)
Mia
29 november, 2014 kl 16:55Vi ska nog inte utmana varandra i detta. Kan bli blodigt… :)
Malin
29 november, 2014 kl 18:53Coolt! Tänkte faktiskt tidigare idag att min nästa utmaning för mig själv kanske borde bli jägarvila-framsteg. Men tio min?? Nä, dit är det nog långt…